Änglamammaforever

Äntligen har min väggtext kommit från Unik dekor http://www.unikdekor.se/
Här ser ni mitt egenkomponerade ordspråk på Anthonys tavelvägg.
Beställde även texten "Memories are forever" som ska upp i mitt sovrum...



Visst är det så, något vi änglaföräldrar blivit smärtsamt medvetna om...

Fina dagar kan jag sitta i all evighet vid graven. Precis bakom stenen finns det gräsmatta som tjänar sitt syfte, över huvudet har man två jättestora trädkronor, en vacker plats. En plats som jag innerst inne önskar att jag inte hade behövt ta del av från början...

Leo har pimpat ljusen som vi ställer hos älskade Anthony, denna gången blev det någon tribal,en skorpion för att det är mitt stjärntecken och en tiger, Anthony älskade tigrar....Han pratade ofta om att när han var tillräckligt gammal för att tatuera sig i målsmans sällskap så ville han tatuera just en tiger. I väntan på en riktig tatuering fick han förra sommaren göra en tigertatuering på benet i henna, när vi var till bulgarien. Så nöjd han var sen, fina pojk....

Denna grisen fick jag 2008 av dig i julklapp, jag sover med den varje natt Anthony...Sjalen hade du på avslutningen 2009, Leo hade en med rosa rutor istället för vita. Denna sjal bodde jag i första veckorna efter du lämnade oss...Som jag saknar dig...

Anthony, solens strålar avundas dig, fina pojke....
♥

Tack för att ni tänker på oss på Almers hus, det värmer....

Denna maskros växer ur asfalten i närheten av Anthonys viloplats, på en väg som leder bort till min mormors och morfars grav. Där kör bilar dagligen, men som sagt, här växer denna lilla blomma. Såklart det ska vara just en maskros till att växa där, en riktig överlevnadsblomma...Häromdagen när vi skulle köpa blomma till Anthony, så ville Leo att vi skulle köpa en brandgul gerbera. Blomsterhandlaren frågade om vi visste vilken blomma som är släkt med gerberan, vi gissade på maskros, de är ju ganska lika varandra. Vi hade rätt  och bara för det fick vi blomman utan att betala. Leo blev överlycklig och har berättat detta för hela sin omgivning...Dock tror han nu att vi kan få gratis blommor överallt om vi bara svarar på en fråga...
Hursomhelst, gerbera är ju en blomma som står väldigt länge, nu när vi vet att den är släkt med maskrosen så är det lätt att förstå varför...

Detta roshjärta ligger på en grav i närheten. Rosorna är av sammet, och de har hållt sig lika fina hela tiden trots sol och regn ...Skulle vilja lägga ett sådant här hos Anthony, men vet inte vart man ska få tag på det.
Någon som vet?

Miss you...

Idag blev det en vindsnurra till dig Anthony...
Det är små fjärilar på vindsnurrans blad...
Fjärilar som är likt våra änglabarn, väldigt vackra men lever en alldeles för kort tid...



Detta ljuvliga armband fick jag idag, från Baglady...Tack fina Marie för att du är en så underbar vän, tack  för allt du gjort, och tack för att du finns....

Tack ni andra med såklart, bloggläsare,vänner, mina stöttepelare...Tack....

♥

Foto by Emma
Anthonys begravning


"Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind

Vid himlens port
står tofflor på rad
när barfota änglar
går molnpromenad

I himlens sal
är väggarna blå.
Där leker Vår Herre
tittut med de små"

♥

Foto by Emma
Anthonys begravning

Leo och jag var precis till graven, för andra gången idag. Det började skymma på hemvägen och vi gick och pratade om att många dricker lite för mycket på midsommar och att det är därför det kan vara lite livat ute.
Leo raskar på ännu snabbare på sin sparkcykel, funderar lite och säger sedan:
" Om det kommer någon "fullis" och vill ta med mig hem så får du skydda mig, för nu har du bara mig kvar"...
Allt blev ännu mer påtagligt, såklart att jag skyddar dig så mycket jag bara kan Leo...
Och jag hoppas att du Anthony är väl omhändertagen där du är....

Kärlek...

Igår när vi var i kyrkan och skulle tända ljus så frågade prästen om Leo vile hjälpa till att släcka alla större ljus i kyrkan,de som finns i bänkradernas slut och framme i kyrkan. Leos lycka var gjord...



Midsommarblomster till Dig Anthony...



Här befann vi oss några timmar idag, som vi har gjort tidigare år också. Där bjöds på lotteri, dans med sång, fika och fiskedamm. Tack familjen T för att vi kunde komma en stund, men attans vad det kändes att det fattades någon...Så fel så fel....Hoppas du var med oss ändå Anthony...

♥

Tack Marie....Tack för att du finns, tack alla andra också....

Alldeles nyss
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Jag säger ditt namn
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Det blir verkligen inte bättre, det blir inte lättare för varje dag som går, det blir svårare och det blir tyngre...Igår på väg till kyrkogården tog vi vägen om majvallen med 11:ans spårvagn..Jag tänkte mig inte för, det är ju fotbollsskola där nu, luften gick ur mig och Leo märkte direkt att jag blev förändrad. Du skulle ju vart med där, varför blev det på detta viset? Varför är livet så orättvist?

Häromdagen fick jag ett mail från en av dina fröknar, hon berättade om ett fint minne som hon bar i hjärtat, som utspelade sig veckorna innan du lämnade oss. Så sorgligt det var att läsa, men samtidigt fint. Men jag vill ju inte att alla ska ha bara minnen kvar av dig, jag vill att alla ska ha möjlighet att få lära känna dig...

I dagarna fick jag också ett brev från din klassföreståndare, i brevet berättade hon att hon valt att använda de gamla klasslistorna, där ditt namn också står med Anthony, för du fattas ju alla...Tack, jag blir så tacksam, rörd men det gör också så himla ont.

Idag när jag hämtade Leo så fick jag foton som hade funnits på ditt fritids, foton där du är i slottsskogen tillsammans med kompisar. Du står och äter din medhavda matsäck som jag gjort iordning på morgonen, runt er är det massor av snö, det var någon av de alla dagar som det var så himla mycket snö och hela sverige blev lamslaget...

Jag vill kunna packa din matsäck igen, detta är inte rätt, det är så himla fel...Vad jag önskar att du kunde komma tillbaks till mig....

Jag saknar dig oerhört....

♥

♥
Miss you like crazy....
♥

"Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det"



 

Princessbröllop igår som sagt, Leo ville titta när de gick in i kyrkan, och mamma/mormor hade ju suttit bänkad sen starten, förberedelserna på morgonen. Leo ville ha en bakelse till bröllopet men de som fanns kvar i butik såg ut att ha sett bättre dagar. Så det blev en donut med rosa galsyr och dekorationer. Till det fick han kaffe dagen till ära...



Till en änglapojke...



Dagens rosor....



Du ville bli brandman, för att hjälpa människor...
Jag hoppas du kan bli det ändå, de kan väl behövas i himlen också....

♥

♥
Det blir inte bättre...
Jag kommer aldrig bli bra...
Utåt kanske jag ler,
men hur jag mår på insidan är det ingen som ser...
Jag vill inte acceptera det här, varför måste jag det?
Jag kommer aldrig att förstå,
jag vill inte förstå,
för då känns det som om det skulle finnas en mening med allt...
Det kan inte finnas en mening med att du lämnade oss alla så tidigt Anthony,
det kommer aldrig att finnas en mening med det...
Du fattas mig, du fattas oss....
♥

Igår låg jag och Leo på sängen och pratade en lång stund. Leo pratade om att han tycker det är dåligt att det bara är inbjudna som får komma på "Prinsessbröllopet" för då kan ju inte jag och han åka dit, ännu sämre var det att allt går av stapeln i Stockholm, det är ju så långt bort...Fostrar jag en blivande royalist kanske?

Vi låg också och tittade i Leos babybok. I den finns bilder på Anthony och Leo från vår första resa, och det finns en underbar bild på dem båda när Leo har vattenkoppor och Anthony ruffsar runt i Leos lockar. Anthony älskade sin lillebrors lockar när de var små. När sen Anthony växte upp och blev större kom han att få änglalockar själv....
Det var väldigt ledsamt att titta igenom denna babybok, och då var det ju inte ens Anthonys, när jag ska orka ta mig igenom hans babyböcker (han hade två) vet jag inte...Någon gång i framtiden....

På Anthonys säng har vi arrangerat saker som var viktiga för Anthony och för oss som familj...
Solfjädern köpte vi på Gran Canaria, när vi var i väg på marknad....hundarna i mitten symboliserar mig, Leo och Anthony, den svarvita valde Anthony, den bredvid valde jag och den tredje valde Leo. Anthony valde just den svartvita för att han hade en liknande lite större, som han hade när han sov och som han haft sen han var liten kille. Den större hunden har han nu med sig där han är....

Där står också ett legohus som han byggde dagarna innan han lämnade oss, han hade precis börjat bli väldigt intresserad av lego och vi hade nyligen köpt en massa nya yrkesarbetar-gubbar...

Där ligger en Azaleavimpel, och en handboll han ville ha när vi var på Freeport för något år sen...Bollar var ju hans passion, troligtvis lär han en massa andra änglabarn alla tricks han kan nu....

Usch vad vi saknar dig Anthony, det är vedervärdigt....
Mamma och Leo kommer till dig om en stund, med blommor och ljus....
Kärlek...

Varit inne för första gången i Domkyrkan i Göteborg, tände såklart ljus för dig Anthony...
Du är så saknad....

♥

"Gråt ej vid min grav
Jag finns ej där

Jag finns i solens spegelblank på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
Jag finns även i höstens stilla regn
Och i Vintergatans stjärnahär
Och när du en tidigt morgon väcks av fåglar
kan det vara min röst du hör "

♥

Dagen har varit vidrig utan dig, känner mig lamslagen och så fruktansvärt ledsen, en dag som ska vara så ljus och full av liv inför stundande sommarledighet kändes istället som ett slag i ansiktet...Jag saknar dig Anthony, något så enormt mycket, det gör så ont....På skolavslutningen sjöng en flicka solo " Himlen är oskyldigt blå", den sjöng Johan på din begravning, det kändes som om någon högg mig i hjärtat, om och om igen....
Mitt liv är delat i ett före och ett efter, jag kan aldrig gå tillbaks till den jag var innan, livet kommer aldrig bli likadant igen....

♥

En liten ängel

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.

Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.

jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!




Grattis på avslutningsdagen....



Din fina vän ägnade timmar åt att hitta fyrklöver till dig....

If i could turn back time.....i would....

...då jag måste gå på en skolavslutning med bara ett barn, jag har bara köpt nya kläder till ett barn, och bara förberett ett barn nu på morgonen. Det kan inte bli mer fel..
Grattis till avslutningen Leo, och grattis lilla Anthony, hoppas ni firar ordentligt där ni befinner er, med jordgubbstårta och saft....
Tänker på dig, massor....

Det ringde på dörren, det var Mathildas mamma, hon hade bakat "Chocolate Chip Cookies" till oss och skrivit ett fint kort...Tack!



Denna marshall brinner för Anthony, och alla de andra änglabarnen som jag nu "lärt känna" genom bla deras föräldrars fina bloggar....Ingen nämnd och ingen glömd...
Vi saknar er här på jorden, men jag hoppas att ni håller ihop och har det fint tillsammans där ni nu är....
Ni finns i våra andetag...
♥

Leo är en vetgirig grabb som snart fyller 9 år...En dag stod vi utanför kyrkan tillsammans med en av prästerna, efter att vi varit inne och tänt våra dagliga ljus. Vi pratade om huruvida klockan på kyrkan var lika lång/hög som en vuxen eller ett barn. Hur långt upp kunde man gå och hur tar man sig upp egentligen? Igår fick jag och Leo möjligheten att få svar på våra frågor...



Där nere på bänkarna sitter mormor, det är för jobbigt för henne att ta sig upp för alla trapporna...



Leo har en idè att man kan svinga sig i kronorna för att komma från ena sidan till andra, som en apa...
Vet inte om det är världens bästa idè egentligen....



Kyrkklockorna var enorma, tillsammans vägde de ca 2 ton
Här skulle man inte vilja vara när de ringer var Leos kommentar....



Aldrig sett något liknande...



Genom denna luckan slängde vi ner confetti, vi skulle sedan se om mormor hade uppmärksammat detta nerifrån bänkraderna....
Det hade hon......



Där i cirkeln var luckan vi öppnade....



Riktigt högt upp var vi, både jag och Leo var lite rädda för höjden...



Tänk att allt är gjort för hand, för 120 år sedan...



Leo och prästen var ända uppe vid klockan, jag stannade några steg längre ner...
Förhoppningsvis är kanske höjdrädslan överkommen nu....

♥

Gråt inte för att jag är död.
Jag finns inom dig alltid.
Du har min röst,
den finns i dig,
den kan du ta fram när du vill.
Du har mitt ansikte, min kropp.
Jag finns i dig.
Du kan ta fram mig när du vill,
allt som finns kvar av mig är inom dig.
Så är vi alltid tillsammans

♥

Jag minns dagen när jag gjorde denna tatueringen, ni var så uppspelta över att se era egna namn på huden. Detta fotot tog du Anthony och du och Leo fick även hjälpa mig varje dag för att tvätta och smörja den.....Denna vackra tatuering upptar min högra skuldra, nu har jag planer för min vänstra, planer jag hoppas kunna förverkliga när jag börjat jobba igen i framtiden, just nu räcker inte pengarna till mycket. Att vara sjukskriven är inte direkt ett liv att föredra...Planerna för nästa tatuering inbegriper såklart dig min änglapojke, motivet behåller jag för mig själv tills vidare.....

Många har frågat hur det blir i sommar, om det blir någon resa för mig och Leo. Det kommer det inte att bli, jag har helt enkelt inte råd. I början kändes det helt osannolikt att någonsin resa något mer, men nu känns det stundtals inte lika otroligt. Jag skulle vilja åka till någon liten grekisk ö någonstans, så liten att det inte knappt finns några affärer, en ö som man måste ta båt till från fastlandet. Där vi bara kan få vara med varandra, bara vara i harmoni med havet och naturen...Få gå barfota i sanden, plocka snäckor och stenar till Anthonys minneshörnor här hemma...bara få vara....
Vi får se när det blir verklighet...
Saknar dig...

...har Leo tappat så tandfèn har varit på besök flera gånger. Det var en självklarhet för honom att pengarna skulle läggas på en blomma till dig Anthony, och så fick det bli.       Leo valde denna pippigula gerbera





När vi skulle gå igen pussade Leo på bilden utav dig...
Han saknar dig och pratar om dig ofta...
Vi alla saknar dig....

....stekte jag för en stund sen till Leo, det startade ett världskrig inom mig.....

Ännu ett citat

”För en tid, är vi i varandras liv, och den tiden vill jag dela med Dig. Skapa Lust, Kärlek och Harmoni, för vem vet när Livet är förbi. Så fyll min Tid och fyll mitt liv med allting utav dig, så står jag här, där Kärlek är min Tid och Lust till Dig”

( Tack Tebbe, verkligen vackert, och så rätt...)

 
                                
”Tid är allt du har. Och en dag kanske du upptäcker
                                   att du har mindre tid än du tror" Randy Pausch

Läste dessa tänkvärda ord idag på en annan blogg som jag följer, visst är det så...
Just nu upplever jag att tiden rinner mig ur händerna...

Vad tänker du på lilla vän? Framför dig har du havet, tankarna äger bara du....



Skolresa till Vrångö 9/6 2010

Gjorde den knäppaste saken i går...jag satt och rensade bland kontakter på hotmailen, jag ser din mail Anthony och kan inte motstå tanken att sända iväg ett meddelande till dig...Vet att det låter bra knäppt men det kändes bra att göra det, jag hoppas du såg vad jag skrev...

Jag känner mig så förbannat ensam, jag är inte ensam, jag har folk runt mig som älskar mig och Leo, men jag känner mig ändå ensammast i världen, du fattas ju...varför måste det vara så?

Igår stötte jag på din "gamla" fröken Ulrika, som du tyckte om henne när du gick på förskolan och vilken historia ni fick tillsammans under den tiden...Alltid så fin och omtyckt...




Den här teckningen sitter på insidan av dörren som förut gick till mitt sovrum, innan vi bytte rum med varandra några veckor innan du lämnade oss. Den har suttit där sen jag fick den för flera år sen, och den kommer få sitta kvar lika många år till...
"Hej ja jillar dej du er min besta mama" Orden sitter etsade, för evigt...
Många gånger har man hört att man kan inte spara alla teckningar och saker man får som barnen gör på förskolan eller skolan. Nu är jag så glad att jag ändå gjort det, det ligger i garderoben och väntar på att jag ska orka ta mig igenom det...En dag så...en dag....

Emellanåt får lilleman fatt i kameran här hemma, han fotograferar allt möjligt...Vad som kan förevigas på bild kan vara allt från hans fötter till vår tv eller maten han precis fått framför sig...Igår hamnade jag framför linsen, jag befann mig i barnens rum, vid Leos rosa pall, precis i skiljelinjen där barnens val av färg till väggen bryts...Fotot känns sorgligt, är det såhär vi ser ut för världen som har varit med om en tragedi, syns det så väl på utsidan hur  vi mår på insidan? Den bistra sanningen, jag hoppas att jag iallafall vissa dagar kan se lite mer upplyftande ut än så här...Vad vet jag....det enda jag vet är att orden "Ögonen är själens spegel" fick härmed en helt ny innebörd för mig...

Jag saknar dig oerhört Anthony...

Satte gula rosor tll dig idag, de är så vackra, så somriga...
En sommar utan dig känns ofattbart....



Änglarna gråter, och deras tårar har hittat till dina rosor....



Efter att jag varit hos dig en stund åkte jag till en vän en stund, det bjöds på jordgubbar...och jag kunde inte sluta tänka på hur mycket du älskade jordgubbarna vi alltid åt på Gran Canaria....
Det känns som jag kan koppla allt till dig på något sätt, det gör så ont...
Är det så här det ska vara? Hur ska man kunna överleva med förståndet i behåll?

Hur?
Varför?

Hittade den här bilden på min gamla blogg, en blogg som jag har svårt att se att jag någonsin kommer att gå tillbaka till....
Bilden är tagen på vår sista resa, den gick till Bulgarien/Albena, vi hade aldrig vart dit innan men vi trivdes så himla bra och skulle egentligen åkt dit nu i sommar igen, fast till ett annat hotell...Under denna resa som vi gjorde sommaren 2009 hann vi göra så mycket fint tillsammans...
Här fick ni för första gången uppleva all inclusive, ni bara älskade att kunna springa iväg och beställa dricka närsomhelst när vi låg vid poolen...Bästa momentet var nog när glassen kom ut vid poolområdet runt halv elva tiden. Vi låg nästan alltid på samma solstolar, precis vid baren så vi hade koll på när glassen bars ut...

Här träffade ni varsin kompis i ett annat syskonpar, Leo lekte mest med pojken och du med tjejen. Tror du och hon hade ett gott öga till varandra. Väl hemma i sverige sedan hade ni kontakt via msn ibland...Här plockade vi mycket snäckor på stranden som syns i bakgrunden som minne...Dessa snäckor ligger nu i en hjärtformad vas som står på fönsterbänken i köket. Här promenerade vi på stranden med skorna i handen, efter en stunds promenerande var vi inne i stan. Väl inne i stan fick ni bestämma två saker ni ville göra bland alla barnsaker...Leo åkte nästan alltid ormen långe eller flygplan...du valde gärna hoppborgen eller saker som du kunde utmana mig i...Ibland spelade vi biljard också, du var grymt duktig på det...

Vi åkte vissa kvällar tåget som gick genom hela Albena. vid ett tillfälle fick vi se tigrar, det var en cirkus i stan, du blev helt salig för du älskade ju tigrar...På denna resan åt du pommes precis varje dag och till det drack du allra helst 7 up...Denna sommaren blev du också magsjuk, som många andra på hotellet och du lyckades med bedriften att kräkas i restaurangen...

Resandet var som sagt en stor del av vårt liv, ni frågade ofta " Vart ska vi resa nästa gång"...För mig kändes det rätt att spara allt jag kunde för att vi skulle kunna få alla dessa fina upplevelser tillsammans, istället för att vid jul köpa julklappar för flera tusen som sedan ändå inte var så intressanta efter ett tag...
Jag är så glad att du fick uppleva allt vi gjort utomlands, men jag är så ledsen att vi inte kan fortätta uppleva ännu mer tillsammans med dig, det känns så tomt....
Saknar.....

Jag var nyss till affären, var tvungen att köpa mer mjölk till Leo och gravljus till dig. På väg hem från affären kom det en liten pojke utspringande från en port, han var troligtvis på väg till en match eller träning..och han bar en full Azalea-mundering...Den lille pojken undrade med all säkerhet varför jag tittade på honom så ihållande, han stannade upp och tittade tillbaks innan han fortsatte att springa.....Dessa påminelser hela tiden, de är lika oundvikliga som hjärtskärande...

Jag minns när vi lämnade in din "tjocktröja" för att skriva ditt namn på ryggen, du älskade den azaleatröjan som från början var så stor att axelns sömmar hängde ner på armarna, vi köpte den på pliktadagen, då ni spelade matcher, sprang runt och lekte och åt hamburgare....Den tröjan har du nu på dig där du vilar, tillsammans med resten av dina fotbollskläder...Just att se alla dessa fotbollskillar, framförallt i Azalea-kläder, det är så svårt, och det känns som jag aldrig kommer att vänja mig, kommer jag någonsin det, kommer jag någonsin att kunna acceptera?

Jag vill ha dig hos mig....
♥

♥♥♥
Tänker på dig
Saknar dig
Älskar dig
♥♥♥

Tre hjärtan, du vet varför....

Vad gör man när de "negativa" känslorna tar över, när man känner att man bara kan gråta, mest hela tiden, jag går ifrån små stunder, in i barnens rum, till Anthonys altare, eller in på toaletten. Ibland går jag ut på balkongen, när Leo sitter och är upptagen vid datorn eller pratar med mormor...
Leo förtjänar en glad mamma. men jag känner mig så ledsen, men jag vill inte att han ska behöva se mig så....

Nedan en teckning Leo kom hem med häromdagen...jag önskar jag kunde se på allt på samma sätt, han är så klok...

 Leos förklaring, från nederkant:
En linje för gräset på sommaren, och en linje för havet
Det svarta till vänster är Leo och bredvid honom står ett äppelträd
Sen regnmoln, för ibland är man ledsen,
men solen kan lysa ändå ibland
Sen våra initialer för Anthony, Leo och Maria, och vi är fåglar i skyn...

Fina tankar från ett barn som varit med om det värsta, att förlora sin lekkamrat, ledsagare och beskyddare...
Finaste bröderna....

Blågult till dig för att det är 6 juni....




Någon har satt denna jättesöta bukett till dig, tror det var din pappa....



Solcellslampor lyser upp vackert även på natten...



Stenar med olika budskap till finaste dig...
Kärlek ♥

Jag sluter mina ögon, jag ser framför mig när du kommer hasande i trappen efter att ha gått från skolan utan att ta på dig vinterkängorna ordentligt, jackan över armen och väskan runt halsen...jag ser dig vara helt genomsvettig i håret efter en träning och jag ser dig försöka ta in vad tränaren säger samtidigt som du skojar med lagkamraten bredvid och på så sätt missar hälften av vad tränaren precis pratade om...jag ser framför mig när vi var på Liseberg och du för första gången åkte Lisebergsbanan, efteråt sa du "Aldrig mer", eller den gången du, Leo och jag var inne i spegelhuset och båda till slut började gråta för att ni hade lyckats gå in i spegelväggarna. Varsin bula i pannan blev minnet av den dagen....
 
Jag ser framför mig när vi kämpade tillsammans sommaren 2008 för att ni skulle lära er simma under den månad vi var på Gran Canaria,ni lärde er ganska fort...Jag ser framför mig när du springer i förväg till poolen för att jag och Leo tar för lång tid på oss för att ta på badkläderna...jag ser när du var julgris julen 2008 på lusset i skolan, nästa år var du stjärngosse med dina underbara lockar...Jag ser när ni badar i bassängen på balkongen, vissa sommardagar tog vi oss inte ens utanför dörren...

Men jag ser också framför mig alla saker du aldrig kommer att få göra, du kommer aldrig få ta studenten, du kommer aldrig få några egna barn, du kommer aldrig få spela någon mer match med Azalea Bk och sen fröjdas över er vinst, eller vara minst lika glad ändå fastän ni förlorat...
Jag kommer inte att få krama dig mer, packa matsäck till fler utflykter i skolan. Jag kommer inte få se dig spela schack igen, se dig tänka länge och väl på vilket ditt nästa drag ska bli...Jag kommer inte att få packa din resväska igen och inte heller gå och plocka snäckor och stenar på stranden utomlands tillsammans med dig....

Det är så sorgligt, det fanns så mycket kvar att göra, jag saknar dig så himla mycket...Om du ändå kunde komma tillbaka till mig...jag vill ha det som det var....Tårarna bränner innanför ögonlocken ständigt....Som jag önskar, som jag önskar.....

Puss fina änglapojke....

Idag tänker jag på Lovas familj som begraver sin änglaflicka ....

Natten har varit bedrövlig, det var ett tag sen jag sov så himla dåligt. Har vaknat många gånger och varje gång tänkt tankar och frågor som förgör en....

Jag kommer aldrig igen resa med mina två grabbar....
Jag kommer aldrig mer gå på en skolavslutning där du bär din gubbhatt och kramas sådär gott med dina klasskompisar som du brukade göra....
Jag kommer få vänta evigheters evighet innan vi sammanlänkas på samma sätt igen...
Din själ är gammal och klok, men kommer din kropp alltid vara 10 år? Kommer du alltid vara ett barn?
Har du det bra där du är nu, eller mår du bara dåligt av att se vår saknad och våra tårar här på jorden?

Jag saknar dig oerhört, jag vill att du kommer tillbaks.....

Varför just du, varför?

Din alldeles egen kandelaber står nu tänd, vi tänker på dig....

...och idag har din sten kommit, så fin den blev, men så svårt och deffinitivt att se...
Fina lilla änglabarn....solens strålar värmer dig och våra hjärtan saknar dig....

Ska när jag har en ekonomi som tillåter beställa ett alldeles speciellt halsband från Usa som en vän hittade på internet.

I väntan på det halsbandet köpte jag idag dessa änglavingar, för att ge mig styrka och för att få ha någonting som symboliserar dig nära mig.

Ps. Hjärtat på halsen är ett födelsemärke, jag är ett hjärtebarn precis som fina Anthony var och ÄR...
Puss fina du....