Uppgiven....
Kramar till er, jag vet att ni tänker på mig....
En vacker själ...
Nya väggtexten som jag väntat på så länge har kommit, jag beställde denna för att ha över Anthony altare, i hans del av rummet. Texten säger ju allt, behöver ingen ytterligare förklaring...
Detta recept kom också med posten. Receptet på väggen är Anthonys favoritbakverk, så det var med honom i tankarna jag beställde just detta...
Och receptet inramat...Lilla vän...hur har du det? Ser du hur mycket jag saknar dig....?
Sov gott lilla trollunge.....
Leo 9 år
En av de bästa presenterna fick han av sin mormor, en keyboard, han fick också en radiostyrd bil som han älskar av sin pappa...Imorgon har han ett större kalas och då kommer ju fler paket, han är så nyfiken så att han håller på att spricka....
Vi gjorde banantårta, precis denna tårta har jag gjort år efter år när barnen fyllt år, det är en riktig familjetårta....
Tårtan är supersmarrig, Anthony åt alltid tills det kom ut genom öronen av denna tårta, han var en riktig tårtunge...
Självklart ska ju storebror få en bit av sin favorittårta...
Leo har även fått presentkort på SfBio, så idag var vi iväg till Bergakungen för att titta på Marmaduke, en film som var söt stundtals rätt rolig...
När barnen var lite yngre, för något år sen eller så, så hade vi planer på att oss in till stan en lördag och gå på någon bio, det fanns INGEN med tillräckligt många platser kvar för att vi skulle kunna sitta tillsammans alla tre...Så vi åkte hem, släckte ner lägenheten, drog ner persienner, gjorde egna biobiljetter som Anthony stod och tog in iklädd hög hatt. Sen satt vi soffan och kollade på dvd, ätandes popcorn som vi ibland kastade på imaginary friends och gubbar...Vi låtsades att en farbror bakom oss skällde för att vi prasslade för mycket med godiset och för att vi babblade för mycket...Denna gång när vi lekte detta var 100 gånger bättre än om vi hade gått på riktig bio...Ett minne som ligger mig varmt om hjärtat....Denna lilla tillbakablick var något jag ägnade mig åt en stund in i filmen idag, och kände saknaden av den pojke som skulle sitta på andra sidan om mig...
Saknade grabben...Jag älskar dig....♥
Förbannat ont....
Madrid flygplats 2008♥
Trött onsdag...
Tack för alla positiva kommentarer om min värdefulla nya gaddning....
Från det ena till det andra...det kom ett brev i lådan igår, ett stort sådant från Bonniers...När jag öppnar så ligger det en skvallertidning däri...
Jag är en sucker för dessa skvallertidningar och har varit i många år. Det roliga var att Anthony började bli likadan. När jag kom hem från jobbet så kunde han komma emot mig med frasen " Beckham och hon denna-där ska skilja sig"
Gåtan är löst vart tidningen kommer ifrån, finfina Malin har gett mig en prenumeration...Tack snälla du...ni är så goa mina vänner....
Manga....
'Här kommer en bild på den gaddning som tveklöst betyder mest av alla mina tatueringar...Anthony älskade manga, läste ofta sina mangaböcker, lånade på bibblan och hade börjat teckna själv, han hade en klar fascination över just dessa "figurer"...På nätet hittade jag en bild som jag bara kände var han liksom. Jag lade till änglavingarna just för att han är en ängel nu. Anthony älskade också musik, som så många andra barn så det var naturligt att pojken håller i en gammal hederlig cd-spelare. Stora lurar som täcker öronen fick Anthony strax innan han gick bort av mig så ett par sådana fick pojken ha på sig också...Jag verkligen älskar gaddningen, den är ju en hyllning till en fin pojke som alltid kommer att finnas i mitt hjärta...
Couldnt care less att jag aldrig kommer bli "snygg" i en brudklänning nu...får köra en rockvariant på den om jag någonsin lyckas få iväg någon till altaret i framtiden....
Mamma saknar och älskar dig Anthony, always...
Vad är det för fel på folk?
Sambon med advokat känner att 12 år är lång strafftid och ska därför överklaga...Men mamman då, som måste leva utan sin son för all evighet, hon är ju dömd till livstid av saknad...Det finns inte två sidor av myntet här, inte ens chans...Sov gott lilla änglapojke tillsammans med de andra änglarna...
Måndag...
Livet suger, för att använda mig av Anthonys uttryck...jag älskar min nyblivna 9-åring, men jag saknar min snart 11-åring...Skit rent ut sagt....Jag fattar inte VARFÖR det måste vara såhär...jag måste vara dum i huvudet, för jag kommer aldrig att förstå....
Gaddat mig idag, utstod fysisk smärta i 2 timmar, gadden är en hyllning till Anthony, bild kommer när plasten är av....När jag satt i stolen och lät nålen märka mig för livet, satt jag samtidigt och tittade på en bild i mobilen på Anthony, då kunde jag hantera smärtan....För den smärtan jag kände fysikt idag är ljusår i från den smärtan jag känner inom mig, i saknaden efter min förstfödde...När tatueraren gick med nålen näst intill ryggraden, skallrade det i skellettet, det känns liksom ända in i själen...men jag skulle göra det om och om igen, bara jag fick min son tillbaks...Det verkliga såret i själen kommer ju inte att läka och bli något vackert av...det kommer alltid vara likt bermudatriangeln där längt in i mitt inre....
Fan vad jag saknar.....
Kan inte sova....
Jag har tänt ett ljus i köksfönstret, som lyser klart i 4 timmar nu...ovh jag har tänt ett dito i sovrummet i fönstret. Jag har tänt dem för att du ska hitta hem Anthony♥...Detta tär på mig, jag kan inte förstå hur ett liv utan dig ska gå till...Hjälp!!! Jag känner mig sjuk....sjuk av sorg och saknad...
Tomhet...
Uppmuntran....
Ett tag nu har jag haft det riktigt tufft, livet har känts rent ut sagt bedrövligt och jag har haft svårt att se det fina i livet, förutom det uppenbara då, Leo...Dagarna är som en berg och dalbana, och jag kan aldrig förutse när de där tuffa dagarna och stunderna skall komma. De kommer bara som ett brev på posten när man "minst" anar det, ångesten slår till och i bästa fall kommer den ut som tårar, i andra fall, som de senaste tre dagarna ger den sig i uttryck på mindre förlösande sätt. Dessa stunder känns det som en elefant sitter på min bröstkorg, samtidigt som jag försöker andas. I några sekunder känns det som om jag är närmare Anthony än jag i själva verket är....
Idag kom det ett mjukt brev i brevlådan, jag kände igen handstilen direkt...inuti låg denna söta necessär...Tack så jättemycket, tack för uppmuntran och tack för stöd...
Och häromdagen kom en av mina fina vänner förbi med nybakt, kladdkakemuffins, tack "mamma Naja"...tack för att du finns....
♥
Tack...
Kommentar på http://anglamammaforever.blogg.se/2010/june/sanningen.html
Att se den där bilden... det är så hjärtskärande. Tårarna rinner även på mig för den smärtan du känner... jag förstår inte ens att du kan leva med den. Du är så jäkla stark! Du har Leo, men det är inte så lätt att leva med en förkrossad unge heller. Men du orkar, och fan vad jag ser upp till dig för det.
Det enda jag kan säga dig, det är att du har en precis lika fin son som Anthony. Om smärtan tar kål på dig, krama om din fina lilla grabb. Han finns. Anthony följer varje steg du tar, räknar alla tårar du fäller och längtar efter att få se ett äkta leende hos sin vackra mamma. Det har gått några månader sen du skrev det där inlägget, men jag säger det här ändå; Ta den tid du behöver. Gråt så mycket du vill. Du kommer aldrig bli helt läkt igen. Gå vidare är fel ord, men... försök rycka upp dig när du känner att tiden är inne.
Det känns som om mitt hjärta snart sprängs. Jag vill inte att någon ska få uppleva det du just nu upplever. Jag borde inte läsa såna här bloggar för jag känner med er alldeles för mycket. Det känns på allvar som om jag själv förlorat nåt som betyder så sjukt mycket. Jag ger dig all min värme och kärlek och önskar så mycket att du finner frid igen.
Glöm aldrig, aldrig att din Anthony vakar över dig. Och att din Leo alltid kommer ta emot din kram och dina pussar. För du verkar vara en av de finaste mammorna man kan ha.
Önskar jag kunde ta ifrån dig ditt lidande och fylla dig med det som får dig att ta dig vidare.
Som sagt, all värme och kärlek. Kommer tänka på er varje dag och hoppas att ni äntligen får frid
R.I.P fina Anthony, du har tur som har en sån fantastisk mamma <3
♥
Dessa ord är skrivna av någon som precis blivit tonåring, att det ryms så mycket medvetenhet och framförallt medmänsklighet i en så ung människa visar att det finns något gott i livet ändå. Tack Jessica....
Snart födelsedag...
Anthony, för snart 9 år sedan låg jag på sjukhuset för att få träffa din lillebror. Du var inte så gammal när du blev storebror, bara 1.9 år var du då.När du kom in på sjukhuset och såg Leo i sin lilla plastsäng så sa du "Bebis", jag minns det som i går. Ni har under era år tillsammans varit så tajta, som tvillingar. Nu går Leo i tredje klass och du skulle ha gått i femte. Om två dagar befinner vi oss i det tisperspektiv då det bara skulle vara "ett år emellan" er då ju Leo fyller i september och du i december. På tisdag, den 14 september ska vi fira Leo, för första gången fyller någon i familjen år, utan att du är med oss fysiskt. Tanken är obegriplig. Du skall ju vara med oss, och äta den där födelsedagstårtan som jag alltid gjort på era födelsedagar sen ni var små...
♥ 
Grattis Leo i förskott, vi saknar dig Anthony...massor...
So just pull the trigger...
Calm yourself, he says to me
If you play, you play for keeps
Take the gun, and count to three
I’m sweating now, moving slow
No time to think, my turn to go
And you can see my heart, beating
You can see it through my chest
Said I’m terrified but I’m not leaving
I know that I must pass this test
So just pull the trigger
Say a prayer, to yourself
He says close your eyes,
Sometimes it helps
And then I get, a scary thought
That he’s here, means he’s never lost
And you can see my heart, beating
Oh you can see it through my chest
And I’m terrified, but I’m not leaving
Know that I must pass this test
So just pull the trigger
As my life flashes before my eyes
I’m wondering will I, ever see another sunrise?
So many won’t get the chance to say goodbye
But it’s too late to pick up the value of my life
And you can see my heart, beating
Oh oh you can see it through my chest
Said I’m terrified, but I’m not leaving
Know that I must pass this test
And you can see my heart, beating
Oh you can see it through my chest
I I I’m terrified but I’m not leaving (no, no)
Know that I must pass this test
So just pull the trigger
http://www.youtube.com/watch?v=ZQ2nCGawrSY&ob=av2e
Dåtid...
Tidsfördriv vid poolen, Gran Canaria 2008....
Om vi ändå kunde igen...
♥
Hjärtat...
Alldeles nyss
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få
Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund
Jag säger ditt namn
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå
Älskade vän...vi saknar dig...
♥
Fina lillebror Leo...
I veckan satt jag och hjälpte Leo med läxan i en av hans svenskaböcker. Sista uppgiften var att skriva svaret på " Vilken är din favoritsak ".
Leo älskar sin nalle, så jag ställde frågan (om än ledande): Din nalle är det bästa du vet va?
Leo tänker en stund och säger sedan "Nej, det är min mamma"
Behöver jag säga att det kändes bra i hjärtat när jag mår som jag gör...
Fina, fina Leo...
Foto by Leo
♥
Min ängel....
♥
Nedför kinderna kommer tårarna alltid att rinna
Ur mina tankar kommer du aldrig försvinna
Den dagen mina tårar kommer att torka
Kommer jag inte vidare i livet orka
I en ring dansar älvorna i skogens glänta
Vill träffa dig, orkar knappt vänta
Och i paradiset flyger änglarna vid din sida
Jag ber varje dag, att du aldrig mer ska lida
♥
Ledsen...
Jag lever inte, trots att jag andas....Jag överlever bara....
♥
Saknade du....
En tung dag...
Idag har vart en sådan där dag som jag inte har kunnat sluta att gråta, jag har bara velat ge upp...Jag har så ont under ögonen av alla salta tårar att jag får gå och lägga mig...
När får jag börja leva igen? Just nu överlever jag bara....
Feeling sad....
Tankar....
Jag sitter här och tänker, jag tänker på alla barn som har lämnat sina föräldrar alldeles för tidigt, barn som har haft gamla själar i unga kroppar. Flera föräldrar har jag genom bloggandet "lärt känna" under dessa sex månader som nu har gått sen Anthony lämnade jordelivet. Jag har "lärt känna" Hannas pappa Niklas som skriver underbart vackert om dottern som nu fattas dem.
Jag har lärt känna Kia, mamma till Simon, tack för dina aldrig sinande kommentarer när allt är för jäkligt rent ut sagt, Lovas mamma Anna-Marias blogg besöker jag dagligen, du skriver på ett sätt som berör och jag känner så väl igen mig i många av dina tankar...
Addes mamma, tack för din fina blogg, och dina vackra dikter som precis sätter ord på känslor och tankar vi änglaföräldrar bär på, och sen lille Adrian som lämnat sina nära och kära i stor saknad, tänker på er...
Och Kittys mammas Gertie som fortsätter skriva på sin dotters blogg, jag är tacksam att jag hittade till dig också...återigen, jag hoppas hon hjälper Anthony med hans lockar...
och Tommie och lilla Evelina...Ni är saknade till tusen av de som ni lämnat kvar...Detta öde, eller vad man nu ska kalla det, har fört oss samman, oavsett hur våra barn lämnade oss. Allra helst önskar jag att jag slapp läsa era bloggar, precis som ni säkert önskar att ni inte hade haft något så fruktansvärt gemensamt med mig...Men nu är det som det är, vi kan ju inte vrida tillbaks tiden, hur mycket vi än önskar...
Jag är tacksam att jag hittat till er under omständigheterna, för ni förstår och ger mig styrka...
Jag är tacksam för er andra också, ni vet vilka ni är....
♥
Sol ute, regn i sinne....
Ja, till och med inne på toaletten brinner ljusen, det är inte längre för att höja mysfaktorn för egen del, utan jag tänder dem för att det ska vara fint för min ängel, och andra änglar...Jag hoppas ni ser värmen och ljuset, men hoppas även att ni ser hur mycket vi försöker hålla minnena vid liv, minnas varenda detalj av er. Livrädda för att glömma någonting. Vi vårdar våra minnen så bra vi bara kan, dem är ju det enda vi har kvar av er...
♥
Nu är Leos "Linus på linjen" på plats, hoppas han blir glatt överraskad när han kommer hem...
♥
Lilla vän...
Saknar dig...
♥
Trasigt hjärta, trasigt armband...
Mitt älskade armband, det viktigaste smycke jag någonsin kommer att äga, har gått sönder i öglan till säkerhetskedjan...Tur att jag upptäckte detta när det hände, nu blir det inlämning imorgon...
Detta armband är så betydelsefullt för Anthony har ett exakt likadant på sig, ännu en symbol som kopplar oss samman...Jag har burit det hela tiden sen det som inte fick hända hände, så det känns tomt på armen nu, hoppas det kan fixas fort...Känns som om det är en del av Anthony....
♥
Liten...
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Would you hold my hand
If I saw you in heaven
Would you help me stand
If I saw you in heaven
I'll find my way, through night and day
Cause I know I just can't stay
Here in heaven
Time can bring you down
Time can bend your knee
Time can break your heart
Have you begging please
Begging please
Beyond the door
There's peace I'm sure.
And I know there'll be no more...
Tears in heaven
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Cause I know I don't belong
Here in heaven 
Jag saknar dig, massor...
Under ytan....
♥Efter den tragedi vi har varit med om, förlusten av min förstfödde och saknaden efter honom, så har jag känt ännu mer att jag behöver ta varje tillfälle i akt att säga hur mycket jag älskar Leo. Man vet aldrig när det kan vara den sista gången jag säger det till mitt barn...
Inga bananer att skriva på, då får man ta till andra medel...
Sedan Anthony lämnade oss så har jag tagit över hans nyckel-telefonsladd...och lagt min lilla perfekta nyckel-plånbok på hyllan. Nu är denna oranga sladd det nya perfekta för mig...
Igår satt jag och tänkte på alla gånger han gått hem från skolan själv och gått in i lägenheten, utan att dessutom aldrig slarva bort nyckeln, gjort sin egen mellanmålsmacka, gått ut och lekt med bästa kompisen en stund, eller gått och pantat flaskor för att sen kunna köpa något för pengarna. Flaskpantandet var hans uppgift, och sen fick han pengarna. Någonting som bara han fick göra. Leo skulle komma dithän tids nog också och få ta del av detta...Men nu var det Anthonys grej...
När jag satt och tittade på hans nycklar så fick jag syn på att han faktiskt har satt fast sina dagboksnycklar på knippan...Lilla gubben...mitt hjärta går sönder...
Du var så fin...du Är så fin...
♥
Emma...
Leo hälsar att han tycker om dig med, han fick ett leende från öra till öra när han såg sin present...
"Min favoritsmak också" sade han....
Vi gillar dig Emma, massor...
♥
Ljus...
Jag tänder mina ljus...
och igen...
...och igen...
Jag tänder för änglabarnen, jag mår bättre då, men jag önskar att jag inte behövde, att vi istället kunde ha dessa änglabarn hos oss igen, krama dem, prata med dem, och göra deras frukost...
Jag önskar jag kunde få tända ljus för att hedra att de finns hos oss, och inte för att de inte finns längre...
Det vore 1000 gånger så mycket bättre...
Kram till änglbarnen jag inte känner, och puss till änglapojken jag känner så väl...och som jag saknar.....
♥
Linus...
Ännu ett försök att göra barnens rum till något som Leo ska kunna trvias i framöver, budade hem denna på tradera idag för 78 kr inkl frakt...Anthony och Leo kollade ofta på "Linus på linjen" på youtube tillsammans...
Han var en stor favorit när jag var liten också, och han håller än...Minns ni honom?
En kväll i saknadens tecken....
Ännu en "ram" inköpt för foton på en änglason....
Och här brinner månadskandelabern för mitt hjärta...
As always...
♥
Inkännande medmänniska?
Tänk att det finns folk, eller så kallade medmänniskor som verkar göra allt för att få ännu ett extra klick på deras blogg. För så måste det ju vara när någon skriver "fint följt av en glad :) " som kommentar på inlägget tidigare. Ett känslosamt och sorgligt inlägg enligt min mening...När jag sedan kolla vem som ligger i topp på blogg.se för tillfället så är det just denna blogg. Om det nu är så att denna person gjorde så för att hålla sig kvar i topp genom att samla klick till sin blogg så är det ju fruktansvärt sorgligt...
♣
De små sakerna i hemmet....
Jag är som sagt ensam hemma och tankarna går åt till att tänka på hur Leo har det men än mer hur Anthony har det, Leo är jag säker på att han har det bra och någorlunda var de befinner sig och gör...Men min änglason, vad har han för sig, vem leker han med, hur mår han där han nu är?
Dessa tre små ankor köpte jag för något år sedan på en liten presentbutik som skulle stänga och allt såldes för 75% off. De skulle symboliera mig, Leo och Anthony...men en av mina ankungar fattas...han fattas mig, han fattas oss...
Min skruttunge....
♥
Tid för tankar...
När jag sitter här i min ensamhet, ja då tänker jag på dig, min värld skulle vara fullkomlig om du fanns här hos mig....
6 månader sen idag sen jag senast fick ta i din varma kropp, 6 månader sedan jag gjorde den där sista smörgåsen till dig, 6 månader sen mitt liv förändrades för att aldrig bli detsamma igen. 6 månader av saknad.....
Varför?
♥
Fredag...
I morse bestämde jag och Leo att idag efter skolan skulle vi ta en promenad upp till Skansen Kronan, vi har turen att bo väldigt nära, är så himla vackert där. De har guidade turer,brunch och våffelbuffè. Tänkte prova på våfflorna längre fram med Leo...
http://www.skansenkronan.se/
Man kan se hem till oss i myllret av hus....Här satt vi i gräset en stund, solen sken varmt precis då, och Leo åt sitt mellanmål gjort på Dinkelmacka med kalkon och O`boy...
När vi kom hem väntade denna vackra bukett på oss...
Tack underbaraste Marie, jag och Leo tycker om dig med...Leo frågade för en stund sen om varken du eller Emma skulle komma idag...Besvikelsen var stor när det blev ett nej till svar...Men blommorna blev ett fint plåster på såren...Tack igen fina du...
♥
Tack alla mina "riktiga" vänner, mina bloggvänner, tillika änglaföräldrar, och tack ni andra bloggläsare också...
♥
Anthonys hörna....
Där ljusbrickan nu står stod Anthonys säng tidigare, här tänder jag ett gravljus som brinner dagarna igenom för min lilla änglapojk, och för andra änglabarn som jag nu hoppas att han fått lära känna...
Anthony, hur är Hanna uppe i himlen, har hon ett sådant där smittande skratt som du inte kan låta bli att dras med i? Och lilla Lova, du tar väl väl hand om henne, hon är ju mindre än dig...Sen Kitty och Simon, har du sett skymten av dem? Jag hoppas att Kitty hjälper dig reda ut alla lockar i håret och att Simon tar hand om dig på storebrorsvis, precis på det vis som du tog hand om Leo här på jorden...
Änglabarn, detta ljus brinner för er....ta väl hand om varandra....
♥
Mössor....
Vintern är på väg, eller iallafall hösten, jag har slarvat bort min vita favoritmössa, så det fick bli en ny idag, passade på att köpa en likadan till Leo men i andra färger...knasvarning....
Förra årets mössa för båda barnen var en sådan där "Bad hair day"-mössa. Anthony hade en svart, Leo en rosa. Anthony har nu på sig Leos rosa, och Leo ville behålla Anthonys svarta...Frågan är om jag klarar av att se den på Leo i vinter...Därför kan det vara bra att ha en ny mössa som inte påminner om den ett dugg...
♥
Som kontast till mössor blev det också ett par solglas till mig, rosa såklart...
När vi hade vårt inbrott förra oktober så stal de ju mina DKNY solglasögon ala 3000 kronor...
Dessa gick loss på blygsamma 29:- på rea, men de funkar ju de också...
♥
Mamma tänker på dig Anthony, det gör vi alla....
♥
Fina ängel....
Var på loppis med mamma idag och fann denna tavla...Tyckte den passade in i vårt hem just nu...eller inte bara just nu, utan för all framtid....
Köpte även en ny fotoram (Chilli) för att ha min ängel i, detta skolfoto är ett av mina favoriter, tror han gick i förskoleklass här, tandlös, glad och nyfiken på att få inta skolans värld...
Vackra pojk...
En ny väggtext blev det idag också, den sitter på väggen bredvid fönstret i barnens rum, precis ovanför där Anthonys säng brukade stå...Tyckte den passade in där så bra...
Den andre vackre "saken" i mitt liv kan jag faktiskt ta och se på fortfarande som tur är...
Som jag skrev igår så skulle Anthonys säng få ett nytt hem framöver, och nu finns den hemma hos min mamma...Det känns fint att den är där, både för henne och för mig...om nu någonting kan kännas fint i denna situation...
Jag har usla dagar just nu, riktigt för jävliga för att uttrycka sig fint, jag saknar något så enormt...
Tack för alla fina kommentarer...♥
Anthony, mamma älskar dig till månen och tillbaks igen....
Leo, du är min livlina, love u 2...
♥
