En vanlig tisdag, för andra...en ledsen tisdag, för mig...
Satte gula rosor tll dig idag, de är så vackra, så somriga...
En sommar utan dig känns ofattbart....
Änglarna gråter, och deras tårar har hittat till dina rosor....
Efter att jag varit hos dig en stund åkte jag till en vän en stund, det bjöds på jordgubbar...och jag kunde inte sluta tänka på hur mycket du älskade jordgubbarna vi alltid åt på Gran Canaria....
Det känns som jag kan koppla allt till dig på något sätt, det gör så ont...
Är det så här det ska vara? Hur ska man kunna överleva med förståndet i behåll?
Hur?
Varför?
Kära Maria,
Jag har inte förstått vad som hänt förrän nu. Jag tänkte skriva till dig och såg att du var borta på facebook. Jag är sällan där så jag hade massor med brev varav ett var ett utskick där det framgick att det värsta som kan hända har hänt.
Jag blev så ledsen och känner så med dig. Jag vet att inga ord passar just nu men jag hoppas att du på något sätt finner styrka att gå vidare. Varför händer sådant här undrar man. Jag har berättat för Hannes och han tyckte att det var jättesorgligt och jobbigt även om han och Anthony inte kände varandra så väl. Vi hade pratat om att ringa runt och ordna en liten återträff för syskongruppen.
Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig och skickar dig en varm och hjärlig kram från oss.
Lena Wiström
Jag tänker på dig i det ofattbart svåra som du drabbats av..inga ord kan lindra den stora bottenlösa sorgen! Men jag kan skicka lite värme o varma medkännande tankar till dig. Önskar jag kunde vara axeln du lutar dig mot..Kramar om dig/ Maggan
Oändliga kramar till dig finaste ! Vad fin stenen blev helt fantastisk <3
