Änglamammaforever

Idag har jag gjort det oundvikliga, jag har plockat isär Anthonys säng...Den ska nu hem till hans älskade mormor, världens bästa mormor...Min mamma hade tänkt att köpa en likadan säng som barnen har men blev aldrig av innan Anthony lämnade oss. Nu får hon ta över Anthonys och den stannar i familjen, känns bra. Men på samma gång känns det väldigt konstigt att den lämnar vårt hem. Men jag tror inte att jag någonsin kommer att hitta precis rätt tillfälle att flytta den. Jag måste försöka göra rummet till ett Leo-rum, så att han känner att han vill vara en del av det igen. Ett Leo-rum med en touch av Anthony...

Det har varit en tung dag i dag, mycket tårar, många tankar, mycket saknad, vissa stunder har det känts som om jag inte kommer att överleva detta. Hur mycket smärta och tårar ryms inom en människa egentligen, jag frågar mig det hela tiden...
Så mycket frågor, frågor utan svar...
Du fattas mig Anthony...
♥

Motgångar får vissa människor att bryta samman, andra att överträffa sig själva
(tack Mia)



Nyaste dekorationerna till viloplatsen...
Kattstenen är inhandlad på Lizzies Cafè i skåne någonstans och den andre kommer från Gekås...Båda stenarna talar för sig själva, kolla in ögonen på katten, sorgsna....



Sen barnen började ha med sig frukt till skolan som småttingar så har jag alltid skrivit någonting på just bananer när de haft det med sig. De fick alltid vänta att titta vad det stod tills jag hade lämnat skolan...Missade jag någon gång att skriva för att morgonen var för stressig blev jag påmind om det väl hemma sen på eftermiddagen. Förut när Leo inte kunde läsa så fanns det alltid en storebror som hjälpte till med det, fina brorsa...
Jag önskar så innerligt att tiden gick att vrida tillbaks så att jag fick skriva på TVÅ bananer igen...
Älskade unge....
♥

....jag vann inte heller....
Så inga ♣ för någon av oss...

Detta fina kort köpte jag när vi stannade till (gud vet var) i Malmö, tyckte det det var så passande på allas våra änglabarn, de har alltid varit änglar, även när de fanns hos oss....



Denna vackra ängel med skira vingar shoppade jag där också, det är min Anthony...
Änglar har kommit att bli en stor del av mitt liv, av förklarliga skäl...



...så denna inhandlades nyligen i Ullared (Gekås)...



...och likaså denna skylt, så sant, det har vi mer än väl fått erfara, på ett sätt vi helst hade sluppit....
♥

Igår var vi till Malmö över dagen med föreningen "Vi som fölorat barn"....
För er som känner mig sedan innan så är det ingen nyhet att jag älskar Malmö, underbart vacker stad med trevliga människor...Vädret stämde ganska bra överrens med vår sinnestämning, regn ibland och sol ibland....
På ditvägen stannade vi först på ett ställe som jag inte minns vart det ligger och åt frukost på ett litet Cafè i skogen, Lizzies Cafè, där inhandlade jag en sten till graven med en handmålad katt på....
Sen åkte vi vidare till en gård där allt var ekologiskt och organsikt framställt...Lunchen vi fick där var ljuvlig...De hade också en gårdsbutik där man kunde köpa med sig läckerheter hem...Men smakar det så kostar det...Kolla in priset på denna korven som min reskompis Madde köpte, jag hade kul åt denna korv hela vägen hem sedan...På hemvägen när tröttheten satte in började jag tänka på låten "Fönt jag en körv, så hoppe jag i älva". Någon som minns vem som gjorde den låten till en hit?





Jag fick någon fisk (har ingen koll på vilken sort) eftersom jag inte äter kött, hur gott som helst. De andra åt oxbringa...Så vacker dukat, så underbart ställe med möjlighet till rekreation. Synd vi bara stannade där någon timme...



Självklart blev det ett besök vid Västra hamnen, Turning torso och Bo01...Har ju vart där ett antal gånger innan men visste inte att Torson är så hög som 190 meter...svindel....



Öresundsbron är rätt imponerande...



Rogivande för trasiga själar....



Här har Anthony och Leo sprungit tillsammans upp och ner, jagat varandra och skrattat...minnen....



Sist jag var i Malmö med barnen och tog en tripp till Torson köpte vi glass här inne...återigen minnen...



Denna båten var enorm, men det är klart, har man ekonomin att bo i Bo01-området har man nog råd med en båt i denna klass också...



Två nedre kuberna är kontor och två övre är konferenslokaler, men tänk att bo däremellan. Någon sa att det kostade ca 12 000 för en tvåa...Men då kan man ju vara säker på att alla ens gäster alltid hittar till en och man har en utsikt som heter duga...



På hemvägen gjorde vi ett besök i Jakribrog, hade aldrig hört talas om det innan. Går inte att beskriva hur häftigt det var att se det, synd att de inte hade vandrarhem eller liknande där, då hade jag åkt dit med Leo för att bara vara....
Kolla här: http://www.jakri.se/

Madde, tack för ett trevligt sällskap i bussen. Vi lyckades ju hålla humöret uppe ganska bra under omständigheterna...Och tänk att vi var smartast på hela bussen då vi vann frågesportstävlingen...Hade jag aldrig kunnat tro....
Tack VSFB-melemmar för en trevlig tripp...
♥
 

Du har inte en aning om att jag tänker på dig precis just nu....
Skolfotografering idag för Leo, men inte för dig, första gången jag inte får fixa dina bångstyriga lockar med gelè, eller hjälpa dig med fina kläder...Älskade vän...Jag saknar dig...idag...och alla andra dagar....
Du är den bästaste Anthony`n i hela världen....

♥

...mina fina kollegor/vänner för idag, tack för att ni finns...tack för att ni står ut med oss....



Tack fina A-C för armbandet...det är väldigt vackert och så väldigt Jag...
♥

Idag får jag besök av fina, fina vänner, jag är så glad att jag har dem. Tänk om bara finaste Anthony hade fått vara med och fika också, då hade allt vart
fulländat...Jag kan fortfarande inte till fullo förstå att du är borta, och framförallt VARFÖR? Kommer jag någonsin att förstå det?


 

Fina, fina 10 åring, underbara och älskade ängel....
♥

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag göra fler misstag nästa gång, jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare. Jag skulle vilja vara dummare än jag varit på denna resan. Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt, jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg, och simma i fler sjöar, jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor. Jag kommer kanske att ha verkliga bekymmer, men jag skulle ha färre inbillade. Om jag fick leva en gång till skulle jag gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna. Jag skulle dansa mera, åka mer karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor...
♥

Väggtext inköpt på http://www.tradera.com/search/result.aspx?search=v%E4ggord&search_category=-1
Texten sitter på väggen som vetter in mot barnens rum...
Jag saknar dig så Anthony, du fattas mig....
♥

Idag vid lämning av Leo på skolan gick jag förbi Anthonys klass. Jag ville att hans forna lärare skulle skriva i hans minnesbok, vi hade vid begravningen en vacker bok med hans foto till att skriva något fint man upplevt med honom...Det är verkligen hemskt svårt att se hans klass utan honom, det är ju så fel...Läraren hade hittat denna gymnastikpåse som han gjort ett tag innan han gick bort. Sömmarna är helt snedsydda och personliga. Såklart började jag gråta, grät hela vägen hem, folk trodde väl att jag var knäpp. Kan inte sluta gråta nu heller....
Skit också, detta livet fungerar inte...Hur ska jag bära mig åt för att bli en bra mamma till Leo igen, kan någon förklara det för mig...
Finaste, finaste unge...du är saknad, så saknad....
♥

http://www.youtube.com/watch?v=pAyKJAtDNCw

Idag när jag lämnade Leo i skolan träffade jag många av dina klasskompisar Anthony, fy vad svårt det är, några från laget spelade fotboll, VARFÖR får inte du vara med dem?...
Jag vill må bättre snart, jag orkar inte känna smärtan dagligen när jag ska lämna lillebrorsan...
Häromdagen mötte jag en förälder som sa att jag alltid var så glad förut, men nu ser man att så inte är fallet längre....Hon har så rätt, jag känner mig inte glad...Jag känner mig trasig....fattar inte hur jag ska kunna bli glad igen som jag vart tidigare. Fast det kanske bara är att inse, det finns ett före och ett efter numera. Och i EFTER är allt förändrat. och kommer aldrig bli som förut....


Den här underbara fladdermusen kom Anthony hem med en dag som han hade pysslat ihop...Tycker den är så himla fin, hänger i vår hall så att den syns med en gång när man kommer hem....
Älskade barn...vad jag önskar att du vore här....
♥

Anthony lyssnade på precis samma musik som jag gör, riktigt Old school HipHop gillade han, men även mer komersiell som G-unit, The game och Eminem...Men han gillade också Michael Jackson väldigt mycket, en artist som jag gillade i samma ålder som han var när han lämnade oss...Leo har med tiden också lärt sig att lyssna på MJ, det spelades ju ganska frekvent här ett tag.
Häromdagen budade jag på denna MJ på tradera och vann auktionen. Nu sitter den på dörren in till Leos (och Anthonys) rum. Vill försöka göra rummet intressant för Leo igen( han har sedan Anthony lämnade oss sovit i min dubbelsäng) och jag vill hedra min änglapojke...
♥
Min pojke, jag hoppas du har fått lära dig moonwalk i himlen nu, så att du kan visa mig när det är min tur att komma till änglarna....
Mamma saknar dig, så in i h-vete mycket....
♥

Igår var jag och Leo till Skara på dagsutflykt för att umgås med Sara och hennes dotter Alva. Barnen lekte jättefint utan att kivas det minsta. En fin dag med fina männniskor, som är värd att minnas och något som får upprepas snart...Tack Sara....
Den här fina doftpåsen har Sara virkat till mig, tycker den är ljuvlig...Hon tar förresten beställningar om någon skulle vara intresserad av en likadan, ni hittar henne på:
http://karlekovervinnerallt.blogspot.com/





Dessutom fick jag hjälp med att fålla detta tyg som täcker skärbräda, tidningsåtervinning och annat under diskbänken...Blev kanonbra....tack igen....Hade aldrig blivit gjort om jag skulle ha försökt fixa det själv...

♥



♥

Efter en fin dag i en annan stad kom tyvärr verkligheten ikapp mig på tåget hem, varför fick inte Anthony vara med om denna dagen? Jag hoppas han fanns med oss ändå....

♥

Tack alla som skickat beskrivning hur man ska göra, får försöka mig på det sedan när jag orkar, tills dess får ni markera texten....

Igår var det skolstart för Leo, spännande tyckte han, hemskt jobbigt tyckte jag. "Skolan" är under ett år inhyst i en annan skola då renovering hägrar. Så under ett år kommer Leo ha sin hemvist i paviljonger som står uppställda på denna "nya" skola. På undervåningen har Leo sitt klassrum, på våningen ovanför har klass 5 a sitt klassrum, den klass Anthony gick i...Men Anthony fick aldrig börja med dessa andra förväntansfulla femteklassare, han får inte sitta med grabbarna och prata tjejer, han kommer inte få vara med och tävla om vem som hinner till fotbollsplanen först när rastklockan ringer....
Fan vad jag saknar honom.....jag vill ha honom tillbaks...varför går inte det....



En del av hjärtats altare....på bilden syns Alladins lampa som vi köpte i Tunisien, Anthony heter Alladin i andranamn....
♥

Jag ser vad det står i inläggen även om färgen är ljus, men jag vet nu att flera har svårt att läsa vad det står...antar att ni som har svårt att se kör på energisparläge som ger sämre prestanda. Dock vet jag inte riktigt hur man ändrar färg på texten, så om någon vet hur man gör, så upplys mig gärna...
♥

...Anthony, är det dina tofflor?





Denna tavla sitter dörren in till köket, jag ser den från soffan. Satt nyss och tittade på den, tycker den är så vacker...Jag kunde inte låta bli att tänka att de där änglatofflorna under min säng nog tillhör Anthony....
Jag väljer att tänka så....
♥
Anthony, du finns i mitt hjärta....
♥

For till Ikea idag för att inhandla deras värmeljus, det går ju en hel del i denna familjen av den varan...passade även på att köpa nya gardiner till vardagsrummet, för att göra det lite ljusare...mitt liv är tillräckligt mörkt ändå...Så här vackra är de, två längder för 99:-.
Hittade även en fin ram till fotografier för 9:-, vem hamnade i den om inte Anthony...



I bakgrunden ser ni en del av min 10 meters altan, inte illa att ha när man bor i lägenhet i centrala göteborg....



Kulturkalaset i Göteborg nu, och i Slottsskogen pågår Way Out West...det är ju kört att kunna somna i normal tid...
Dags att flytta ut i skogen?

Jag saknar min skruttunge....

♥

Nattduksbordet...
Lycka? Ever again?
♥
Anthony, du finns i mina andetag...
♥

Oändliga leenden, en vanlig syn här hemma, hoppas du är oändligt glad där du befinner dig nu också....

Det är så sorgligt att tänka på att så fort Leo föddes så fanns hans bror där för honom, som hans lekkompis och ledsagare i livet. Framförallt tog han väldigt väl hand om sin lillebror och skyddade honom i alla tänkbara lägen...
Leo saknar sin storebror...jag bär på min egen sorg, men att även bära på Leos sorg är än värre...

Saknade förstfödde,storebror, vän och barnbarn, har du det bra?

♥

Jag följer en fin blogg om en familj som förlorat sin flicka i den lömska sjukdomen cancer http://bambinidolce.blogg.se/

Givetvis handlar bloggen om sorgen och saknaden efter deras lilla prinsessa, men under gårdagen pågick en diskussion angående genus, pojke, flicka och klänningar. Diskussionen gick överstyr, speciellt med tanke på att det ursprungliga inlägget faktiskt handlade om deras dotter och allt kring henne....Hoppas det lugnat sig nu A-M.
Iallafall, vart ville jag komma med detta inlägget...jo, Leo är på fritids några timmar för att få träffa lite nya kompisar i lugn och ro innan skolan börjar på allvar. Han har med sig sitt ROSA DSi dit då de får spela speciella stunder under dagen (det är försäkrat upp över öronen). När Leo kommer in med sitt spel, jättestolt över att äntligen få ta med sig det till skolan så åstadkommer Leo och en pojke denna diskussion:


Pojke: Har du ett ROSA!!!
Leo: Ja
Pojke: Hahaha...
Mamma Maria inflikar lite trotsigt: Nu får du ta kort på dina kompisar idag då...
Leo: Ja det ska jag
Pojke: Har du ett sådant med kamera, wooow.....får jag testa det sedan?

Med ens var spelet coolt till tusen, trots att det är rosa...

Miljöpåverkan, medfött, eller både och?

Häromdagen var jag till en vän, någon som jag kom att tycka mycket om och fick kontakt med i och med Anthonys bortgång. En helt underbar kvinna som har en lugnande inverkan på mig. Denna kvinna är en spirituell gudinna, hon har mediala förmågor, precis som flera av hennes barnbarn...Tidigare i livet har jag inte riktigt vetat vad jag ska tro när det gäller "övernaturliga" saker, men nu är jag helt säker på att det finns någonting som vi inte kan styra över, att det finns saker som sker som inte vi alla kan se...Anthony har kontaktat min vän vid flera tillfällen. Nu senast fick jag veta att Anthony "berättat" att jag i framtiden kommer får en son och en dotter, han hade också "sagt" att jag kommer gifta mig med min kärlek iklädd en rosa brudklänning...Har sedan barnsben fantiserat om att gifta mig i just en rosa klänning...
Jag väljer att tro att detta är sanningen...



Mamma älskar dig Anthony....

♥

http://www.unikdekor.se

Jag gillar väggtexter med budskap, hyffsat enkelt att sätta upp och gör väldigt mycket för rummet...Jag har valt att sätta på en skänk och ett bord också härhemma....



Sovrummet ovanför sängen, kommer jag att "leva mina drömmar" i framtiden?



Soffbordet, visst är våra minnen för evigt, ingen kan ta dem i från oss....



På stentrappan i sovrummet, hittade dessa träbokstäver på rea häromdagen, det är väl just det vi änglaföräldrar har blivit så bra på efter våra barns bortgång, att fånga dagen...
Livet får ett annat perspektiv....



På skänken har jag satt ett "ordspråk" från Forrest Gump...



...tänk om jag hade anat när jag köpte denna text, hur mycket det senare skulle stämma in på mitt liv....

När jag kollade runt på hemsidan för en stund sedan fann jag detta budskap som är så klockrent, ska nog beställa det och sätta det på väggen i barnens rum, numera Leos rum....
http://unikdekor.se/visa_produkt.asp?t=Sj%E4lar+s%E4ger+aldrig+farv%E4l%2E%2E%2E&id=801&lang=sv

♥

Anthony, du är så saknad....

♥

Tack Sara för att du förbarmade dig över mig idag, tack för att du är min vän och tack för det fina skyddsängel-smycket som nu får hänga med mig överallt....
Loppis var vi på och jag fann denna ljuvliga tavla för 25 kr...
Innan loppisen var vi till Rusta där de har billiga gravljus, har blivit expert på att hitta vart de är billigast, det går ju en hel av denna vara på en vecka...Tänk om jag kunde vart expert på något annat, något roligare...
Mamma saknar dig oerhört Anthony, det är så tomt....

♥

Bild tagen någonstans på 10 000 meters höjd, på väg till Tunisien...Vi tittade efter dig i molnen, vi önskar att vi hade sett dig med dina änglavänner...Men vi vet att du finns där iallafall....

♥

Min ängel...mamma kämpar så...jag har så svårt att förstå, jag har så svårt att acceptera...Mitt hjärta gör ont, det gör ont hela tiden, jag kan inte sluta gråta mig till sömns, jag bävar för kvällarna....Hur mycket tårar ryms det inom oss egentligen, de tar aldrig slut. Finns du i mina andetag, känner du min smärta och saknad, torkar du min tårfyllda kind? Jag saknar dig så, när ses vi igen? Jag kan inte andas, men jag fortsätter att kämpa, men hur länge till kommer jag orka...Det blir inte bättre, det känns som vi kommer längre och längre i från varandra....

Snälla ge mig styrka, jag orkar inte annars.....



Finaste Anthony....

♥

...mot himmelen så fri, men han lämnade sitt leende på vår jord. Som en sol som värmer oss, som ett himmelskt stjärnebloss....



Fotat i Tunisien,det hjärtformade bladets trasiga nerver påminner om våra själar, vårt inre, våra hjärtan.....
Kramar till alla änglaföräldrar och till alla som kämpar med sjuka barn...
Tack till er alla som tänker på oss....

♥

 

I lurarna....

http://www.youtube.com/watch?v=uelHwf8o7_U

♣

Vi försökte fly verkligheten nyligen för en vecka, nu är vi hemma igen med insikten att det inte går att fly verkligheten...den var ännu mer påtaglig när vi var i väg, saknaden var enorm...Tomheten tar upp hela mitt jag, tänk att tomhet kunde ta sådan plats, vem kunde ana?
 Vi hade det varmt, ca 40 grader och badade dagarna i ända för att svalka oss i hettan...



Första kvällen vid havet med solens strålar i ansiktet....



Anthony fanns med oss i tankarna, ständigt....

♥

"Hej

Att folk frågar varför din son inte finns mer är ganska naturligt. Jag har sett i kommentarer att en del läst alla dina inlägg sen du startade bloggen och det du skriver är ju redan det väldigt privat. Jag tror ingen frågar av nyfikenhet utan bara för att förstå vad som hänt er. Att blogga är ju att lämna ut sig och att man vill att människor ska läsa det som skrivs. Vill man inte att människor ska ta del av ens liv kan man låsa bloggen, jag vet att det går på vissa bloggar i alla fall"


Först och främst så tycker jag inte att det är naturligt för fem öre att fråga hur någon gått bort,( jämförelsevis) om någon medmänniska blir våldtagen, frågar man då på vilket sätt?  
Jag instämmer i att bloggen är privat redan som den är, men efter mina mått mätt. Jag har valt att inte skriva ut just "hur" Anthony gick bort, för det är oväsentligt för andra att veta, kan man mer sätta sig in i hur känslan av att förlora ett barn är då? Kan man det överhuvutaget utan att ha varit med om dito? Som jag skrivit tidigare lämnade han jordelivet i all hast utan att någon i hans närhet hade en aning om vad som komma skulle. Visst kan man lösenordskydda bloggen, men min tanke med bloggen var att på ett fint (och enkelt) sätt sprida underbara Anthonys minne vidare i allra möjligaste mån, och för att vara ett stöd och en kanal till igenkännande för andra änglaföräldrar....

Hoppas ni alla får en fin dag....jag ska försöka ha det, har inte så många av de bra dagarna nu för tillfället....

♥