Änglamammaforever

Första valborg utan dig, jag och Leo var till brasan i slottsskogen men sist vi var dit så var vi ju tre, nu var det ju  bara jag och lillebrorsan, du fattas oss...kändes så konstigt. Mötte flera av dina klasskompisar vid brasan, du skulle ju ha vart med, fått springa runt med dem. Du skulle vart med och käkat popcorn och sådana där långa hallonstänger som de säljer där. Det var en hiphopkille som var där och rappade, via ungdomssatsningen. Du hade älskat musiken, men när jag tänker efter så tror jag att du hörde honom ändå, jag tror du såg brasan och jag tror också att du kan äta så många sådana där hallonstänger du vill där du är nu...

Imorgon ska Leo sova hos Ella, han har det så roligt när han är där...Men det är tufft för Sophia, hon saknar dig så himla mycket. Ni har ju vuxit upp ihop och helt plöstligt har du ryckts bort från henne och alla andra...Hon tänker på dig jättemycket och pratar om dig...

Idag var jag förbi dig tillsammans med Johan och Louie och de planterade två pensèer, det var precis så att det fick plats, jorden är så fylld av blommor och saker, vill att du för evigt ska vara omsluten av fina saker....

Tack än en gång mina fina vänner, tycker så mycket om er....

Kärlek Anthony, kärlek.....

.......vackraste.......
För alltid älskad
för evigt saknad
men aldrig glömd

Idag när jag var i kyrkan var det det en organist som spelade så vackert, jag satt längst fram, på samma stolar som dina klasskamrater satt när vi hade en minnesstund för dig. För första gången på länge så kunde jag känna mig riktigt lugn. Det kändes fridfullt att bara få sitta där, bara få vara, låta sig upptas av den fina musiken och att få en förnimmelse av dig.
Du finns inom mig.....

Jag öppnade precis den vackra asken där jag förvarar en del av dig, en hårlock. Har inte öppnat den förrens nu, har inte vågat. Det gjorde ont att se locken, så många gånger jag borstat ditt hår medans du skrikit i högan sky att det gjorde ont, du var precis lika ömhårad som jag är.

Det gjorde ont att se locken, det gjorde ont att ta i den, men jag blev varm inombords när kände att den fortfarande doftade dig...Tänker tillbaks på den där dagen som vi delade, dagen innan då vi var iväg på handbollsturnering i masthuggshallen. Ni var ett blandat lag från klassen, och ni var riktigt duktiga, du stod i mål och var som klippt och skuren för den rollen.

När klockan närmade sig 20 den dagen, var det dags för prisutdelning, ni hade åkt ut precis i sista sekund så ni fick aldrig någon medalj, men ni fick ett diplom som du var så stolt över...detta diplom ligger nu hos dig i ditt änglarum. Du stannade ändå kvar tills medaljer utdelats och du önskade dig en leverpastejmacka med gurka till kvällsmat, Leo och jag gick och handlade det och ni åt framaför tv:n innan ni skulle lägga er...Det sista jag hörde dig säga innan vi sade gonatt till varandra var " Vad gott det var mamma, det vill jag ha till frukost imorgon"...Dessa ord har etsat sig fast i mitt minne, först gjorde det bara ont att tänka på dessa ord...Nu är jag bara tacksam att jag gick till affären just denna kväll för att inhandla den där pastejen och gurkan....
Kärlek....

Detta ljus brinner för dig hela tiden Anthony, när det har slocknat tänder någon av oss det igen. Minns du när mamma köpte denna lyktan. Ni hade loppis på skolan och du och jag hade ansvaret att hjälpa till där. Dagen innan vek vi kläder och hjälpte till att ställa iordning saker. På så sätt hade vi lite första tjing på de saker vi ville köpa också. Du köpte en stor apa, tror apan ursprungligen kommer från lek&buslandet, samma apa brukade jag sova med när du och Leo var iväg till era extrafamiljer.Då kändes det som jag var nära er trots att ni inte var hemma. För apan betalade du 10 kr, sen köpte du någon dvdfilm också som du såg tillsammans med Gunnar. För resten av pengarna du hade fått handlade du en massa smaskens till dig och Gunnar i cafèet och sen gick ni in på discot och åt popcorn. Självklart var ingen mormor, Leo eller mamma med in på discot, det fick vi allt veta att det skulle bli allt för pinsamt...Senare på eftermiddagen gick vi förbi Leos avdelning som hade hand om korvförsörjningen, där åt ni kycklingkorv, en vana hemifrån för att jag inte äter vanlig korv. Efter det gick vi på stumfilm, Charlie chaplin. Ni satt som små ljus och kollade trots att en stumfilm skiljer sig en hel del från en vanlig...

På loppisen köpte mamma hursomhelst denna ljuslykta, föll för den på direkten och den kostade nog en femma, den är så fin med sina blåklockor i glaset. Och den får mig att tänka på dig eftersom jag hittade den när du och jag gick på jakt efter vad vi skulle kunna köpa nästkommande dag på loppisen som skulle äga rum....

Boken på bilden är nu utläst, den får ligga bredvid ljuset som en påminnelse, du är ju faktiskt i mina andetag också. Eva Hellsten beskriver sorgen efter ett barn som gått bort på ett så klockrent sätt, så många saker i den boken som jag precis har känt likadant. Tex uppskattar man att folk säger något överhuvudtaget när man möter dem på gatan, men på samma gång känns det som man börjar om på nytt igen, påminns och tar flera steg tillbaka. Dikten " Min starka mamma" har hon med i boken, den som stod på bloggen för ett tag sen och som nu sitter utskriven och uppsatt på väggen tillsammans med alla fina foton på dig Anthony...Boken får mig också att tänka på att det är viktigt att lägga fokus på de människor som behandlar en bra, det finns alltid människor som inte vet hur man beter sig mot andra, dessa får man försöka tänka sig att de står utanför ens liv...

Idag har vi mycket på agendan, nu ska vi ut i solen och känna dig....
Puss från Mamma och Leo....

Jag har haft turen att få ha fina människor i mitt liv, vänner, stöttande lärare, min mamma, Leo och självklart du Anthony, tack, jag är så tacksam för detta....Idag har vi plockat vitsippor till dig, de står lika ostyrigt i vasen som dina lockar var på huvudet, så de påminner om fina dig....
Vårkramar av saknad....

Saknar saknar saknar dig.....du fattas mig....

Denna står nu på din grav, du har en exakt likadan hemma som jag köpte för något år sedan, lilla grodprinsen...
Sov gott fina du....

Så mycket som vi varit med varandra, så mycket som vi har uträttat, det finns minnen i varje hörn av Göteborg, Malmö, Kanarieöarna....

Här en bild på plaskedammen i majorna, under somrarna i väntan på årets sommaresa befann vi oss här. Ni upplevde när ni var små att det var här ni lärde er simma, men när ni verkligen lärde er simma insåg ni att det var för grunt här och att ni allt som oftast hade gått runt med händerna på botten och låtsats...Vi brukade ha med oss picnic på kanelgifflar, festis och lite annat smått och gott. Ibland gick vi till gatuköket som ligger om hörnet för att äta korv med mos, ibland gick vi till Konsum som ligger åt andra hållet...Där valde ni alltid de största glassarna ni kunde finna i frysdisken....
Fina minnen...men också svåra minnen att ta upp de första gångerna...

Majvallen. Här är er hemmaplan sen ett tag tillbaks Anthony. Sen detta blev er hemmaplan kunde du ta dig själv tillsammans med vänner på cykel, på vägen dit genom plikta finns det ju inga bilvägar att oroa sig för. På sommar-fotbollsskolan, delade jag och mormor på att komma dit och titta när du spelade, du var alltid helt slut i fötterna och hade plåster på varenda tå, tänk att helt plötsligt spela fotboll varje dag i flera timmar. Väl hemma fick vi smörja liniment på dina vader och skenben och plåstra om än en gång....Jag tänker tillbaks på de gången jag stått i fönstret och tittat bort mot de håll du förväntades komma på din cykel, när du väl kom brukade su se mig i fönstret, ge mig ett snett leende och genast dra av dig den svettiga hjälmen.
Klubbstugan finns där i bakgrunden, i den hade vi en minnesstund när du hade lämnat oss så hastigt. Tränarna tände ljus på ett bord bredvid ditt foto...Pratade om hur orädd du var när ni spelade matcher, så modig och gick alltid in med 100% även när laget låg i underläge. Sen berättade tränaren att han fått veta från ett ett annat barn att du alltid valde nummer 3 på tröjan vid matcher av anledningen att det var mitt lyckonummer, när vi var på Liseberg tog jag alltid nummer 3 och detta hade du uppmärksammat. Så fint tänkt av dig Anthony, älskvärda unge...

Som sagt, minnen i varje hörn, många ställen har jag besökt igen för första gången efter du lämnade oss, det gjorde ont, men jag hoppas att det blir lite lättare för varje gång...
Kärlek....

......börjar arta sig...fortfarande ska en massa kort upp, hela väggen ska fyllas. Tanken är att det ska bli assymetriskt, och det tycker jag vi har lyckats med ganska bra...På bilden syns också silverhästen som är din Anthony...Nu ska jag snart ut i solen och umgås med vänner, solen är du Anthony...Kärlek....

Gud, ge mig kraft att acceptera

det jag inte kan förändra, mod till

att förändra de saker jag kan och

visdom nog att förstå skillnaden

mellan de två.

Tack Inga, vad fint att du tänder ljuslyktan i bland, vi har spridit dessa lyktor till flera lärare och jag hoppas de andra föjer ditt exempel. Du och Anthony har ju en hel del historia ihop, och flera andra lärare också. Tack för allt ni gjort för honom och för mig under hans skolår. Tack!

Gunilla, Simons mamma....tror inte jag har din mail, men mailar gärna om du skickar mig den, eller så hittar du min mail via föreningens sida...

Suzie sthlm, vi vet inte så mycket ännu, allt skedde i sömnen och var oväntat, en blixt från klar himmel. Jag är för tillfället inte intresserad av att ta del av obduktionens resultat när det väl kommer. Finns andra i min närhet som vill veta och de kommer att ta del av detta när tiden är mogen. Men summan av kardemumman, detta är inget jag kommer att gå ut med på bloggen.Iallafall inte som jag känner nu. Tack för din kommentar, ja han var jättefin, änglalikt utseende med ljuvliga lockar och guldbruna ögon.

Cina, ja jag är så glad för mina vänner, jag hoppas ni vet det. Tycker massor om er....

Helene F, nej jag har inte tagit bort folk från min facebook, aldrig någonsin gjort, och har inte tänkt att börja med det nu...Kände bara att vissa missbrukade sociala medier som tex facebook till att bete sig som 3 åringar, småttingarna på mitt jobb visar 100 gånger större intelligens än dessa så kallade medmänniskor.

Anthony, Leo hälsar att du var/är världens bästa storebror och att han önskar att han hade 3 önskningar, jag kan inte annat än att hålla med...Puss

Var till mitt första möte i går på föreningen, en grupp med mammor, som varit med om samma hemska sak, att förlora någon de älskat, men självklart fortfarande älskar. Någon hade blivit av med sin son till den förrädiska sjukdomen cancer, en annan hade mist sin dotter på ett sådant makabert sätt, får rysningar, en närstående hade strypt henne. Man kan undra vad det finns för rättvisa när mördare får fortsätta sitt liv ute bland folk efter ett  förhållandevis kort fängelsestraff. En människa som tycker han har rätt att bestämma när någon annans liv ska vara slut. Så sjukt. Men oavsett sjukdom, självmord eller mord hade vi någonting gemensamt alla som var där. Vi lever med en sorg över ett barn som inte finns kvar i livet längre. Men det handlar också om att försöka hjälpas åt att hitta vägar ur det svarta, att se en ljusstrimma emellanåt. Som någon sa igår "En dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi det inte" Ska försöka tänka på dessa ord när jag är på väg neråt...

Inatt har jag kunnat sova igen. Tack snälla vän som tog tag i att ringa läkare för att få mer insomningstabletter utskrivna...jag försökte verkligen, tänkte jag skulle klara mig utan men efter att i 4 dagar försökt somna på egen hand så insåg jag att det inte fungerade. 2-3 timmar per natt är inte hållbart.

Igår på mötet var det en kvinna som nog funnits med i föreningen ett tag,hon hade med sig en bok hon skrivit om sin 19 åring som gick bort i en lavinolycka. Jag köpte en och började läsa på spårvagnen hem. Hade inga pengar kontant att ge henne i handen så jag fick lov att sätta in på hennes konto. Tänk vilket förtoende för människor att lita på det från någon man aldrig träffat. Men jag tror att det är så att när man vart med om detta som vi tyvärr fått uppleva, så letar man efter det goda och fina i andra människor, i världen...Pengarna satte jag in direkt när jag kom hem...och nu ska jag fortsätta läsa boken, tänker på att få fortsätta läsa den hela tiden....säg till om ni vill låna den.....

Jag tänder ett ljus för dig,
det ska också få mig att tänka på ljuset i mörkret...
Sov gott vackra...

Kommer du i håg när vi var på Chilli och tog detta kortet?
Vi var in dit en dag för att köpa kuddar till soffan, vid samma tillfälle köpte vi också en mysig soffilt, den ligger du och vilar på nu.... Du fick syn på detta hästhuvud i silver och ville verkligen att vi skulle köpa det, först blev jag väldigt tveksam, men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att det var rätt coolt. Men vi skulle få vänta tills lönen, då det kostar närmare 1000 kr...
Mina så kallade "falska" vänner gjorde en insamling till din ära och nu står hästhuvudet på vår skänk i vardagsrummet. Varje gång jag tittar på den tänker jag på dig lite extra. Tänker på dig med tacksamhet, att du valde mig som mamma när du kom till världen.
Finaste Anthony...kärlek...

Ed Hardy var ett av Anthonys favoritmärken....

Tack för era kommentarer, kan väl bara hålla med om att folk kan bete sig mycket märkligt, ni som känner mig vet ju exakt hur vårt(mitt och barnens) liv har sett ut, även skola, förskola, och sjukvård vet ju hur situationen varit. Många har undrat vart jag tagit vägen på facebook.Jag tog bort min profil där för ett tag och återkommer kanske till sidan när folk har lekt klart där...

Solen skiner, jag är övertygad om att det är Anthony som lyser på oss, som en sol som värmer oss....

Det finns folk i min "närhet" som säger att du aldrig har varit så älskad som jag försöker få det att se ut, det är nog det mest fruktansvärda jag har "hört" någon säga till en annan människa....

Det finns folk som inte har kunnat godta att jag inte orkat prata vissa dagar när de varit här, och därför har jag uppfattats som otrevlig och behandlat dem illa....

Det finns de som säger att jag inte sörjer på riktigt utan att jag sörjer falskt...hur sörjer man på ett falskt sätt? Och återigen, hur kan man säga så till en annan människa....?


Självklart har jag älskat dig Anthony, och kommer alltid att göra, och det vet jag att du vet....du har aldrig behövt tro något annat....

Mamma älskar dig!

Tack Anna för din kommentar på min blogg, är så tacksam för alla som ställer upp på oss.....

En annan kommentar som jag fick häromdagen var från en mamma till ett barn i Anthonys klass, flickan heter Stina och beskriver allt som att Anthony hoppat på ett tåg för att göra en resa, kvar står vi andra och gråter för att vi saknar honom....
Jag tycker det var väldigt vackert skrivet, Anthony älskade ju att resa, mina barn har vart iväg en hel del med mig och deras mormor sedan de var små, framförallt har vi vart på kanarieöarna, som började kännas som vårt andra hem...Skillnaden är att denna resa du nu är på anthony får du göra själv, utan att jag, mormor eller Leo är med dig med våra resväskor...Jag hoppas att du har en fin resa, att du stannar ibland på olika ställen för att bada i havet, hoppas du kan springa runt i flip-flop och få sand mellan tårna....minns du att vi köpte exakt likadana flipflops i somras när vi reste...vita quicksilver, jättesköna var dem och vi hade dem på oss på hemresan...du tyckte det var så himla skoj att vi hade likadana...

Jag är så glad att vi har så himla mycket minnen tillsammans...allt vi gjort och upplevt under alla dessa år...i början när allt hade hänt kunde jag ibland tänka att jag önskar jag aldrig hade fått dig för då hade jag inte kunnat sakna dig så mycket nu...Men självklart är jag så glad att jag fått ha dig i mitt liv, vid min sida, fått uppleva upp å nedgångar med dig, fått se dina ögon glittra första gången på ett flygpaln högt uppe i luften, få se din förtjusning när du slänger dig i poolen efter att ha försökt putta i lillebror först....Jag har fått vara med och lära dig att simma, plockat snäckor på stränderna och mycket mycket annat....minnena kan ingen ta i från mig, tack för att du delat ditt liv med mig mitt hjärta....
Mamma älskar dig......

Solen skiner, snart kommer jag till dig, vackra du....
Kärlek.....

Tack min fina vän som är med mig när jag är sjuk på sjukhuset, tack fina ni som ställer upp med skjuts överallt, tack för all hjälp med samtal man måste ringa, tack för er matlagning...tack för att ni finns där för mig och stöttar mig, fortsätter att ringa tills jag orkar svara även om det är 10 gången ni ringer....tack för att ni gjort mig uppmärksam på hur fina medmänniskor jag har runt mig...Tack för att ni finns....och ni som valt att vrida om kniven i ryggen på mig, ni vet mycket väl vilka ni är...Men det finns ju något som heter karma....

....så himla mycket...jäkla skitliv detta är....Idag var leo och magnus hos dig, leo krattade och magnus planterade en blomma, sen fikade leo på sitt mellanmål i solen, nära dig...kände du honom?

Igår var jag inte framme vid din grav mitt fina hjärta, förlåt...när mormor och jag hade promenerat nästan ända tills kyrkogården så fick jag så ont i ryggen...ringde din pappa och han och Vanja kom och hämtade mig, vi åkte till dig men mormor fick sätta de vita rosor jag hade med mig...jag hade så ont..satt kvar i bilen och tittade på din viloplats på avstånd...Väl hemma blev det ännu värre och vid 16-tiden fick jag och Linda åka till akuten, idag röntgades jag och det visade på njursten...Men detta vet du väl redan min älskling, du var väl där med mig...Men oroa dig inte...jag kommer bli bra...
Tack fina Linda för all hjälp....vad skulle jag göra utan dig?

Du har ett fint kort vid din grav, jag tog det på dig förra sommaren när vi åkte till bulgarien, du sitter i flygplansstolen bredvid mormor, pappa har förstorat upp fotot i svartvitt och jag har plastat in det...när man går ifrån dig så följer du en med blicken, det är just ett sånt foto...känns som du håller koll på oss...det känns tryggt, det behöver vi...Love you, and miss you.....

Du var som en fisk i vattnet,sommaren 2008 var vi på gran canaria i 1 månad, jag beslutade mig för att detta skulle vara tillfället ni skulle lära er simma...så puffarna åkte av ganska snabbt, vi var i vattnet timvis och ibland blev ni lite trötta på mig, men efter en vecka simmade ni utan problem, helt grymma var ni båda två....Ni simmade under mina ben, hoppade på det djupa, dök och man kunde tro att ni aldrig gjort annat....Jag var så stolt över er...och jag är så stolt över dig Anthony för att du var världens finaste brorsa, omtänksam mot honom(när ni inte slogs), väldigt omtänksam mot mig i alla lägen....Finaste killen.....

Idag tog jag en promenad till din grav tillsammans med en kollega, sen gick vi hela vägen tillbaks till igen....ställde en brandbil till dig, min lilla brandman, kanske kan du jobba som det i himlen, fast det e klart...du ska ju bli fotbollsproffs....
Nu ska jag in i ditt rum och ge dig lite pop-corn, det är ju fredag, tidigare idag fick du din veckopeng också, jag har inte glömt vad vi kom överens om....
Love you!!!

Om en stund ska jag försöka mig på att gå till kyrkogården och tillbaks igen, det är ju soligt ute och jag kan få gå och tänka att det är du som lyser på mig, gå och tänka vackra tankar om dig...igår var en väldigt tung dag, jag saknar dig ju så himla mycket. Hämtade ut laptopen som vart inne på lagning men började fundera på varför jag egentligen skulle ha två laptops nu...nu är det ju bara jag och Leo...Sen fick jag veta juridiska saker som var jobbiga, var går gränsen...känns som jag aldrig får sörja i lugn och ro...

Jag längtar efter dig Anthony, känner mig halv. Den ena halvan av mitt hjärta fyller Leo upp, men den andra kommer för alltid att eka tom....Why?

Precis vart iväg till vårdcentralen, för att få sjukskrivningen förlängd...Han frågade mig hur länge jag trodde att jag behövde vara hemma...hur fan ska man kunna veta det, vet bara att jag i dagsläget nästan går under...Han berättade också att jag inte skulle bli förvånad om försäkringskassan ringde och frågade "Varför skulle du inte kunna arbeta med denna djupa sorg du har"...precis som jag hört då, att det kan vara svårt att få igenom en sjukskrivning hos försäkringskassan, sorg är ingen sjukdom enligt dem...Men om man blir sjuk av sorgen då? Det är så det känns...vet inte vad jag ska göra...En kompis pratade med dem igår och de har inte ens tittat på mina papper än...efter de har gjort det så tar det ytterligare en månad att få ett beslut, som då som sagt kanske inte ens blir positivt...Min kompis ställde också frågan "Men hur ska hon kunna betala alla sina räkningar"...Kvinnan i luren svararde "Det kan jag inte svara på"....

Nu förstår jag vad som menas med att sparka på de som redan ligger, nu är jag en av dem...jag har ju precis vart hemma en månad, det är ju inte direkt så att jag vart borta från yrkeslivet i 15 år....

Räcker det inte att min son inte finns mer? Hur mycket ska man behöva orka....Jag drunknar.....

Kommer jag lära mig att ställa sorgen åt sidan? Många säger att man kommer aldrig sluta sörja, men man lär sig leva, på ett nytt sätt, i en annan vardag...Är det så, eller kommer det att göra så här ont för alltid? Hjärtat slår men det är inte mer...Dagarna känns så tunga...Mamma saknar dig...
Hittade denna på nätet häromdagen...du var fem år och ville så gärna börja i fotboll, du var lite för liten för "riktig" fotboll så du började i "fotbollslek". Det var början på din fotbollsglädje...
I mitten står du så stolt med din boll, iklädd barcatröja och vitt pannband....fina Anthony.....
Kommer du ihåg att du alltid sade " När jag blir fotbollsproffs ska jag ge pengar till dig mamma, och köpa dig ett hus" ....Du sade aldrig "Om" utan du sade "När"....vilken beslutsamhet....och så omtänksam du var mitt fina hjärta...du fattas mig....

Denna sång med Carola har ni hört väldigt många gånger när ni skulle lägga er, ni blev alltid lugna och harmoniska när jag satte på denna underbara skiva...och sen somnade ni sött, efter en stund brukade jag gå in och stänga av skivan...du låg alltid halvtokigt med kroppen som jag försökte rätta till så att du inte skulle vakna med fötter eller armar som domnat. När jag pussade din panna blev du nästan alltid störd, men somnade fort om...Älskade fina Anthony, jag vill alltid älska, och jag kommer alltid att älska dig....du var och är underbar......

Ingen förstod vart Du blev av
men fast Din vagga är en grav
tror jag Du fann en öppen dörr
som barnen gör
Till rum med änglar att få se
dom lär Dig leka, ser Dig le
Åh - om jag kunde vara med!
Det är Dig jag älskar

Det är Dig jag älskar!
Och en gång skall tystnad
ge upp för sång
Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Ingen är vackrare än Du
för Du har himmelsk klädnad nu
Du som är mammas sorg och skatt
jag ber i natt
När Du hör vita vingars sus
be att två änglar tar ditt ljus
ner till min mardröms mörka hus
Jag vill alltid älska!

Jag skall aldrig glömma
Och en gång skall tystnad
få ge upp för sång
Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Bortom allt jag drömt
finns Du nånstans gömd
Aldrig blir Du glömd
Inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Det är Dig jag älskar
Det är Dig jag älskar
Och en gång skall tårar
få ge upp för sång
Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

Bortom allt jag drömt
finns Du nånstans gömd
Aldrig blir Du glömd
Inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

Jag vill alltid älska -
aldrig glömma -
jag vill alltid älska dig!

Inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

http://www.youtube.com/watch?v=4AuF5hlKai0

Snälla....sluta tjata om att jag ska äta, jag kan bara inte...sluta kommentera att jag rasat i vikt, det är som det är...jag vill just nu inte bli påmind om att jag lever....Anthony kan inte äta och jag vill verkligen inte heller...Jag lovar att försöka mig på det när jag känner mig redo....Men just nu är jag långt därifrån.....

Denna bilden är till dig Anthony, en av dina favoriträtter....Hoppas du kan äta massa tacos där du är!

Var precis hos dig tillsammans med pappa, Oliver och mormor, detta har vart en tung dag, kunde inte sluta gråta när jag var hos dig, gud så jag saknar dig...igår lade jag det stora hjärtat, idag lade jag det lilla i glas...hela vägen i bilen höll jag det i handen så att det skulle vara varmt när jag lade det hos dig....Nadja har lagt den fina grodan som är en ängel...du är ju vår lilla änglagroda nu....Pappa och många andra säger att du är hos oss, runt oss och med oss ändå...jag vill så gärna känna dig...se dig....

Det har varit en helvetesdag idag och jag har egentligen inte velat ta ett endaste andetag till...

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1140&PHPSESSID=79d58f07ab90103a2b75e943bf3a0492

Har inte kommit så långt men titta in här, allt för att sprida Anthonys minne....kommer senare att finnas möjlighet att tända ett ljus för honom och skriva.....Lilla änglabarnet......

Hittade denna sten på nätet, ska beställa en och lägga på din grav nu när vi snart kan göra iordning rabatten....

Vad jag önskar att du vore här världens bästa storebror...du togs ifrån mig och livet alldeles för tidigt.....

Vet att jag har överlevnadsplikt gentemot Leo, just nu är det det enda som håller mig kvar här....

Ni lussade ju alltid för pensionärer i högsbo, jag är så glad att jag vart med och tittat de gånger ni gjort det. Förra året var du en julegris och fick en ganska central roll i luciatåget i och med det annorlunda valet av gestalt, detta året valde du att vara stjärngosse, som oftast inte så många ville vara...Men jag minns att när jag frågade om du verkligen ville vara det så sade du " Vi har nästan inga stjärngossar så det behövs ", och titta vilken stjärngosse det blev sen då, med världens vackraste lockar, underbara stora ögon coh otroligt fina pussmun....Mormor lade upp lussenattlinnet så att du skulle kunna ha det nästa år igen om du skulle vilja....

Tidigare idag var jag hos dig tillsammans med mormor, Leo och Jenny, David hade skickat med en liten pokemonfigur till dig, Leo valde en rosa ros och jag lämnade allt möjligt, pappa har också vart förbi dig nu på kvällen. Linda kom förbi med Ella också och vi åkte till dig igen nu på kvällen, stod hos dig i ösregnet och pratade om att det gått en månad, en månad som känns som en evighet, samtidigt som det känns som det ofattbara hände igår...Konstig känsla, kan inte förklara den....

Det är så tufft utan dig....så jäkla orättvist...om nu gud är så himla rättvis, varför tar han då ett barn?

Så nu är dagen här, en månad sen du lämnade alla oss som älskar dig....
Hur ska jag kunna leva utan dig, hur ska jag kunna kunna gå vidare?
Vi tänder ett ljus för Anthony idag, och alla andra dagar....

Imorgon den 4 april är det exakt en månad sen vi förlorade dig älskling....jag skulle vilja uppmana alla att tända ett ljus för dig imorgon....och tänka lite på hur skört livet är, att man alltid ska tillvara på dagen som om den vore ens sista......

Kärlek till dig Anthony...

Tack ni som hjälper mig sprida bloggen vidare....sprida hans minne vidare.....



Detta gjorde jag och Leo tillsammans med stenar vid Anthonys grav idag, han har ju precis lärt sig läsa och skriva nu...med i bild kom inte P som står för pappa, M står för både mormor och mamma och så är det ett bakvänt L till vänster...
Vi gick till graven ganska tidigt, tog en mycket långsam promenad dit, köpte lite påskpresenter till dig Anthony, påskgodis fick du också....Vi satt i solen en lång stund hos dig och det var så skönt att kunna vara kvar en stund och bara få vara....Leo pratar om dig väldigt mycket nu, han har ett stort behov av att prata minnen, något som både jag och mormor har väldigt svårt för just nu....Han hade själv en önskan at få gå och prata med den psykolog som du gick hos, så jag ska boka tid där för honom. Hon är en underbart mysig människa och Leo och hon kommer nog inte alls att ha några problem att klicka....Dessutom vet hon saker om dig Anthony på ett helt annat plan än någon annan vet...




Efter vi hade vart vid graven så ville Leo in på Cafè blåvitt som ligger nära kyrkogården, en kopp kaffe dricker han på bilden samtidigt som han pratar mycket om dig....

Det där med minnena...jag vågar inte ta fram dem så ofta, för det gör för ont, vi har minnen vid nästan varenda hörn i denna stad och jag kan inte komma ifrån det hur jag än gör...Tankar på att flytta har slagit mig många gånger, hyra ut lägenheten och flytta till skåne eller något ett tag...men skulle det göra saken bättre? Skulle jag komma ifrån smärtan något bara för att jag slipper alla platser med minnen....?


Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små, att regndroppar faller, som tårarna gör....rår inte stjärnorna för.....Såg en stjärna när jag var vid graven nu sent på kvällen, jag var helt inställd på att den var du, samtidgt så tror jag du är en vacker ängel, det var du även när du fortfarande fanns hos oss. Jag hoppas inte att det är änglarna som gråter en regnig dag, det skulle ju betyda att du var ledsen...och det vill jag inte....
Jag ska försöka vara stark Anthony, för din själs skull....och du, att jag inte vågar ta fram minnena, det beror inte på att jag förnekar dig, utan det beror bara på att jag inte är redo för det än....
Du finns i mitt hjärta, finaste finaste killen....Sov gott med änglakompisarna....

http://www.youtube.com/watch?v=Kzdekl3Qj8c

Jag hoppas att det är såhär.....

I flera dagar har Leo pratat om påskharen och allt annat kring påsk...själv vill jag helst glömma att det är påsk, för en påsk utan Anthony känns väldigt fel...Dessa två gåvor är Leo inställd på att de är från storebror, och må så få vara....Älskvärt tänkt av en lillebror
Vi tänker på dig Anthony...hela tiden....

http://www.youtube.com/watch?gl=SE&hl=sv&v=_VPXXcrkWCo


Vet inte om länken  blir klickbar men kopiera den annars och klistra in i webläsaren....

Sov gott vår ängel......

Tack till er som kommenterar min blogg, tänker inte direkt på att skriva fint som många skriver att jag gör, det bara kommer, jag antar att en sådan här hemsk sak kan få en att uttrycka sig på alla möjliga vis...både vackert och mindre vackert.....Hjälp mig sprida bloggen vidare och därmed Anthonys minne....

Denna söta lilla kyckling med tillhörande blomma fick du i dagarna av pappa och Vanja (tror jag det var), eller så var det av Vanjas mamma...du var vår lilla blomma, så vacker och så fin, tänk att livet kan vara så skört, precis som för en vacker blomma som bara lever en kort tid....

Jag brukar också tänka på dig som min fjäril, fjärilar är så himla vackra men lever ett väldigt kort liv, precis som du vår kära lilla Anthony....

Vi saknar dig så himla mycket, Leo är så rastlös, hans lekkompis är ju borta, mormor ser så ledsen ut när hon sitter i köket och äter sin middagsmat, pappa vill vrida tillbaks tiden och mitt hjärta är halvt...
Varför lilla du Anthony, varför???

Ni som undrar hur jag mår, jag mår för jävligt...
Men jag tackar alla för den stöttning jag får, många vet inte om jag vill prata om vad som hänt eller inte, men jag tar upp det när jag själv vill...
Många frågar om det finns något ni kan göra, jag tar gärna emot skjuts till graven oavsett när det är, oftast åker jag dit en gång om dagen med barnens pappa, men jag skulle kunna bosätta mig där om det vore så...Så skjuts tar jag gärna emot om någon har möjlighet, anytime....

Kärlek till Anthony, så liten på jorden men lämnade ett så stort tomrum efter sig, vi saknar dig och älskar dig.....

Jag antar att denna är från Simon B, tack för att du lämnade den till Anthony, då blev han säkert glad...

Det är bara så hemskt sorgligt att tänka på att jag aldrig kommer få se dig spela igen, aldrig kommer få se dig komma i fönstret på din cykel, helt svettig i håret under hjälmen och sen få tvinga in dig i duschen, fanns nog inget du tyckte var tråkigare än att duscha....

Alla vardagliga saker man gör blir helt plötsligt så viktiga fast ändå inte....Ni som läser, tag aldrig något för givet utan lev verkligen som var dag vore er sista, vi vet ju aldrig vart livet leder oss...Detta liv jag lever nu kan jag inte längre kalla liv, nu när det jag levt för är borta....
Sorgen vi som älskar dig tvingas utstå efter att du lämnat oss Anthony, den är obeskrivlig....
Hur ska jag och alla andra klara oss utan dig....?

Detta är ett av sista korten tagna med din eller min mobil, minns inte riktigt...Vilket vackert leende du har där, som alltid, sådana vackra pussläppar och underbart lockigt hår...Världens bästa storebror säger Leo ofta, i natt drömde han om dig och sa att ni lekte och hade skoj. Gjorde ni säkert på riktigt också, jag tror du besöker honom i drömmarna för att visa att du fortfarande är där....
Skickar dig lika många pussar som behövs för att det ska räcka tills vi ses igen.....

Var precis till graven med Sara och Leo,det började bli mörkt, jag tror att pappa är där hos dig nu...Alla dina lyktor var tända,lyktan köpte din pappa häromdagen, och grodan likaså. Grodan symboliserar att du kallades så när du låg i mammas mage. Ljuset i den vackra hjärtformade lyktan kan symbolisera att du var ljuset i vårt liv...

Puss lilla gubben....du är saknad och fattas oss....

Pokemon...
Denna fina är till dig från mormor, din älskade mormor som du är uppvuxen med, som ställt upp i vått och torrt, som vart med på alla våra resor, som du ringt när du kommit hem från skolan för att fråga om du fick ta de sista ostbågarna eller chipsen, eller som vi alltid ringde angående kluringarna i matteboken, matte var varken din eller min starka sida...däremot hade du ärvt mina kunskaper i engelska....Idag var jag till din grav igen som vanligt, tillsammans med en vän som det var ganska länge sen du träffade,jag hade precis börjat umgås med henne själv igen efter att ha kommit ifrån varandra några år, det är jag tacksam för...Du fick pensèer av henne och en sprattlande groda på en pinne, av mig fick du ännu mer påskblommor i form av lökar, sen köpte jag fjärilar på ståltråd gjorda med en massa pärlor, ett hjärta blev det också att sticka ner i krukorna. Ställde dit en glasburk med en kallepocket, en ängel, en tupp och lite annat....Mormor hade vart där och lagt en liten halmkrans med små ägg i och ovanpå låg en sten med texten "Jag saknar dig"....Saknar dig gör vi alla....Varje gång jag kommer till dig känns det overkligt, fast samtidigt vet jag att det är verklighet, för du kommer ju inte hem, det är så tyst hemma utan dig, leo har ingen att kivas med och han är så rastlös, stackars lilla Leo, han saknar dig något enormt...Finaste Anthony Emanuel Alladin Fernandez Forslund, vår änglapojke, hur har du det?