Tankarna fortskrider...
Jag sluter mina ögon, jag ser framför mig när du kommer hasande i trappen efter att ha gått från skolan utan att ta på dig vinterkängorna ordentligt, jackan över armen och väskan runt halsen...jag ser dig vara helt genomsvettig i håret efter en träning och jag ser dig försöka ta in vad tränaren säger samtidigt som du skojar med lagkamraten bredvid och på så sätt missar hälften av vad tränaren precis pratade om...jag ser framför mig när vi var på Liseberg och du för första gången åkte Lisebergsbanan, efteråt sa du "Aldrig mer", eller den gången du, Leo och jag var inne i spegelhuset och båda till slut började gråta för att ni hade lyckats gå in i spegelväggarna. Varsin bula i pannan blev minnet av den dagen....
Jag ser framför mig när vi kämpade tillsammans sommaren 2008 för att ni skulle lära er simma under den månad vi var på Gran Canaria,ni lärde er ganska fort...Jag ser framför mig när du springer i förväg till poolen för att jag och Leo tar för lång tid på oss för att ta på badkläderna...jag ser när du var julgris julen 2008 på lusset i skolan, nästa år var du stjärngosse med dina underbara lockar...Jag ser när ni badar i bassängen på balkongen, vissa sommardagar tog vi oss inte ens utanför dörren...
Men jag ser också framför mig alla saker du aldrig kommer att få göra, du kommer aldrig få ta studenten, du kommer aldrig få några egna barn, du kommer aldrig få spela någon mer match med Azalea Bk och sen fröjdas över er vinst, eller vara minst lika glad ändå fastän ni förlorat...
Jag kommer inte att få krama dig mer, packa matsäck till fler utflykter i skolan. Jag kommer inte få se dig spela schack igen, se dig tänka länge och väl på vilket ditt nästa drag ska bli...Jag kommer inte att få packa din resväska igen och inte heller gå och plocka snäckor och stenar på stranden utomlands tillsammans med dig....
Det är så sorgligt, det fanns så mycket kvar att göra, jag saknar dig så himla mycket...Om du ändå kunde komma tillbaka till mig...jag vill ha det som det var....Tårarna bränner innanför ögonlocken ständigt....Som jag önskar, som jag önskar.....
Puss fina änglapojke....
Styrkekramar
Ett mycket gripande inlägg..torkar tårarna
vi har mött azaela bk deras tjej lag på en cup. Fan vad sur jag var när dom skulle ha deras rum nära vårat;o DOM HADE BARA FJORTISAR I LAGET.
gud så fin son du hade gråter när jag läser allt:(
Hjärtat gråter för dig o Leo. Anthony var så fin och underbar och tiden ni hade tillsammans var så kort. Det fanns nog en anledning till att du kände så starkt att det var rätt att spara alla dina pengar för att kunna resa tillsammans, trots många uppoffringar. De minnena som ni fick med Anthony där kommer att leva hela din och Leos livstid. Kramar.
Jag vet hur känslorna är.
:-( Och det är så tungt, allt man fått uppleva kan också smärta när såren är färska, för att det varit så vackert. Man saknar det och därför gör det ont.
Och allt det du skriver, som man aldrig får uppleva.
:-(
Kram
