Änglamammaforever

brinner ljusen för dig, om och om igen.....
Ovan där finns du....

Vill tända ljus, tända dem för dig, och inte låta dem slockna. Ljuset inom mig slocknar tidvis men vad som får det lysa igen emellanåt är lillebror, och minnena av när vår familj var hel.
Smärtsamma minnen men också vackra.... 

Tre skeden i livet
Det förflutna som aldrig återvänder,
nuet som inte varar
framtiden som är okänd

Som liten drömde jag om att själv bli mamma en dag, för mitt inre såg jag alltid att jag skulle ha minst två barn, 1999 föddes min första stora kärlek och 2001 min andre. När man får barn vill man vara den perfekta föräldern för just sitt eller sina barn, man vill göra det bästa man bara kan. Alla vardagliga konflikter man tvingas gå igenom önskar man så långt bort som möjligt. Många gånger har säkert fel barn i syskonskaran fått skulden för någonting som en annan gjort, men lika många gånger har man låtit saken bero för att man inte haft svaret på gåtan. Orden "Dumma mamma" eller "Dumma pappa" har vi alla fått höra någon gång. Men hur många konflikter och kamper man än genomlidit med sina barn så har man ändå sett dem som sitt/sina underverk, man har ändå älskat dem över allt annat.

Jag fick två barn, jag är fortfarande mamma till två men har numera en i himlen och en på jorden, två syskon som vart så sammasvetsade separerades på ett onaturligt sätt. Vi fick bara låna dig här på jorden Anthony, för ett alldeles för kort tag. Men jag är glad att det var just dig vi fick låna. Jag väljer att se tillbaks på de fina stunderna vi haft som är så himla många, istället för att koncentrera mig på de med konflikter, dålig ekonomi eller samvetskval.

Du var och ÄR kärlek...

Denna fina teckning har suttit på vår ytterdörr sen du gjorde den, du hade målat mig, leo och dig själv,sen fick en drake vara med på bilden också. Du kunde inte stava/skriva på den tiden utan jag fick skriva på ett papper först och du skrev efter. Jag tror det var runt påsktid för du hittade också en fjäder som du tejpade på. Så fint det blev, det känns bra att mötas av denna teckning varje gång vi kommer hem....

España-skylten köpte vi under en av våra resor och likaså GranCan-hunden. Dumboskylten kommer från en bokklubb som ni var med i när ni var små och bokstäverna var träfärgade från början, jag målade dem när ni låg och sov som småttingar....

Tack för att du valde just mig till att bli din mamma...

Idag har jag och Leo varit hos dig en lång stund, vi hade picnic i gräset, Leo cyklade dit och jag promenerade...
Vi gick vägen inom din hemmaplan i fotbollen och jag hade ingen aning om hur jobbigt det skulle bli att se alla dina forna lagkamrater träna, du skulle ju vara med där, nu fattades du...



Här plockar Leo maskrosor som han ville lägga hos dig, han var väldigt nöjd med den lilla buketten med spretande korta och långa stjälkar...



Vi spelade musik för dig från mammas mobil, hiphop såklart, det blev lite Akon, 50 cent men även lite Michael Jackson.....

Detta träd står snett ovanför dig, där under i skuggan av bladen som flyr vinden fann jag och Leo ro idag...




Jag älskar er båda....

Idag ska jag försöka hitta ett sätt att klara mig utan dig, jag vårdar tiden vi hade inom mig....

Jag saknar dig...

Mötte en mamma i klassen igår, hon frågade " Hur klarar man någonting sådant här?" .... Jag vet faktiskt inte hur man klarar att överleva sina barn, det enda jag vet är att jag måste klara mig igenom på något sätt, för Leo finns kvar hos oss..



Kanske är det också så att jag överlever detta för att själar aldrig tar farväl....

Du är min kärlek, du är min saknad, du finns i mitt hjärta



"Plånbokskompis" från Änglashopen...
Man kan inte känna mod om man aldrig har varit rädd.....

Minns du när jag gjorde fjärilstatueringarna Anthony, en för dig, en för Leo och en för mig, året var 2006 och vi  skulle strax därefter iväg på resa till Gran Canaria/Puerto Rico....Jag minns allt...jag minns att favoritrestaurangen blev en kinarestaurang, jag minns att ni älskade stranden där med importerad sand från västindien, därav namnet Puerto Rico. På väg till stranden låg Mc Donalds, där stannade vi ofta och åt en glass och sen lekte ni på restaurangens lekplats. Poolen på hotellet var iskall men frukosten längtade ni till...Några kackelackor hade vi på rummet och syrsorna lät utanför vår dörr hela natten. När vi somnade låg vi och lyssnade på musik från någon av shoppingcentrats alla restauranger och på julafton dansade vi kring granen uppe vid poolen....En underbar resa, precis som alla de föregående och efterföljande....

Du berörde så många, som en vacker fjäril....
Saknar....

En lillebror på ingång, han har sin egen lilla stol stående bakom stenen att sitta på, och nästan varje gång vi är där blåser han såpbubblor för dig...




Västra kyrkogården, där din viloplats återfinns är väldigt vacker, önskar bara att jag inte hade behövt bli varse om just hur vacker den är på detta sättet. Men nu när det är som det är, och när jag inte kan vrida tillbaks tiden för att få ha dig här igen, så är jag glad att du är omgiven av skönhet.....

Fina rosor till vackert änglabarn

Det blommar för fullt hos dig nu Anthony, det är så fint....




Din plats i solen



Och en av dina platser hemma.... nästan alla stenar har du plockat utomlands, barkbåtarna har du hittat i någon skog. Vid ett av tillfällena när vi skulle åka från Gran Canaria fick vi betala överviktavgift, 700 kr dyrare blev det att komma hem den gången. Men nu är jag glad att vi tog med oss alla stenarna hem, ett av alla fina minnen jag har av dig....
Kärlek....

 
På morgonen innan skolan ville lillebror spela biljard, javisst svarade jag utan att tänka mig för, biljardspel var ju lite vår grej under våra resor, för att du skulle få ensamtid med mig lite så ägnade vi oss åt att spela. Du spelade även flera gånger per dag med barn av olika nationaliteter, framförallt när vi var i bulgarien då ett bord stod i lobbyn. Det är så underbart hur barn kan umgås på ett okonstlat sätt utan att kunna tala samma språk. Men återigen väcktes minnen till liv, tillbakablickar som jag inte riktigt kunde värja mig emot, som jag inte förrän i efterhand förstod vad de skulle röra upp inom mig. Livet kommer ju att vara såhär, minnen vart jag än vänder mig, minnen som smärtar men som emellanåt även gör mig varm. Med tiden hoppas jag att jag bara kan tänka tillbaks med glädje över minnena, att de kommer göra mindre ont. Det är ju fina minnen, skapade av dig....

.... att tro att det är ännu ett tecken....
 Mormor klippte bort en lapp i nacken på en ny tröja idag, ni vet en sådan där lapp som kan skava och driva en till vansinne, på framsidan av lappen stod märket "Isolde". På baksidan stod budskapet " Det högsta är ej att falla utan att resa sig efter varje fall "....

Inre styrka...
Jag älskar dig....

Linda, självklart vet jag att Sophia kommer att vårda tröjan med ömhet...förstår hennes tanke med att vara som tvillingar, de har ju växt upp ihop och vart varandra så nära, samma kött och blod är inte avgörande jämt som det alltid finns de som tror, vad som spelar roll är vad för relation man haft. Jag är glad att han haft en så fin och nära vän och medmänniska i Sophia. Så mycket som de tyckte om varandra går inte att ta miste på.

Vänner... Tack för att ni fanns där så mycket i början, att ni bara slöt upp hemma hos mig utan att jag hade bett om det och hjälpte till med allt möjligt, tack för att ni gjorde detta trots att jag var oförmögen att umgås med er under den första tiden, trots att jag inte riktigt minns vem som var där och när. Är glad för alla "gamla" vänner men även för alla "nya" som visat vilka de är. Och tack för att ni fortfarande finns där, fast nu är skillnaden att vi syns under andra former de dagar jag orkar.



Foto taget av Linda på Kalvsund, ser ni de två fåglarna som sitter tätt ihop, inom mig vet jag att vi kommer att kunna komma så nära varandra igen, som dessa fåglar tycks vara.....
Älskade....

Idag var vi iväg på Kalvsund, en ö som tillhör Öckerö kommun, vi som var där var Sophia, Linda, mormor, Leo och jag. En sådan vacker utsikt där var, vi satt och mindes dig. Vi syns där om 1 år igen Anthony, fast vi kommer ju att synas innan dess, på andra platser....



Fina ljus till dig Anthony



Vi blåste såpbubblor



Vi samlade vackra saker och tände ljus



Det kändes som du var med oss där för ett ögonblick...
Älskar dig...

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark
Är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark
Är att se ljus i mörkret och
att alltid kämpa för att nå dit.



Författare okänd

...har jag idag, saknar dig så mycket....Tittade igenom din mobil för en stund sedan, bland utkasten fanns två meddelanden som var daterade igår, det var en ledsen smiley som grät...Hur kan det komma sig att de kan vara daterade igår? Jag väljer att se det som ett tecken...jag tror du är minst lika ledsen för att allt gick så fort, för att du inte hann säga hejdå, jag vet att du saknar din familj...gud fick sin finaste ängel men vi lämnades kvar på jorden och tvingas gå igenom livet utan dig....jag vill inte det...vill ha dig här....

Började också gå igenom garderoben, lägga ner lite kläder däriifrån som var dina, dina lussekläder, slipsar, skjortor och annat...Hittade din gymnastikpåse, med otvättade kläder i, tänk att det fortfarande luktade så mycket av dig, så fint att dra in doften av dig i lungorna, men också en påminnelse som stack i hjärtat...

Minns du den där hoodtröjan du så gärna ville ha, du såg den vid ingången på Jack and Jones inne i nordstan, du hade fått ett presentkort av Linda, Sophia och Ella och du köpte denna tröja för pengarna, Sophia kommer att få ta över den tröjan nu. Hon ville gärna det. Hon har öven fått ta över den där kuben hon fick låna vid ett tillfälle(Rubiks)och den står på en hedersplats hemma hos dem nu...När vi var i Bulgarien för första gången förra sommaren så köpte vi ju även en Ed Hardy-keps till henne, den vet jag att hon tycker mycket om.....

Kärlek...

                                                                                                                                                                     










































Körbärsträden uppfattas av de allra flesta som väldigt vackra
man väntar så länge tills de ska slå ut och göra innergårdarna till en fröjd för ögat. Där vi bor finns det otaliga av dessa rosa träd. Men jag har minnen som bara gör det svårt att se dem. När barnen var små fyllde de fickorna av dessa små blad, och sedan hade vi spår av mjuka rosa blad i lägenheten efter det. Jag vill ha det så igen, vill vrida tillbaks tiden och få dig tillbaks Anthony, men det går ju inte, jag vet det....Nu vill jag bara att körsbärsträden ska sluta blomma....
Saknad.....

Jag läser andra bloggar som handlar om ungefär samma sak som min, jag ser det som terapi att både skriva och läsa andras liknande bloggar...Läste så tänkvärda ord häromdagen, jag tror att det hade gått 10 månader sen hennes son gick bort (Carina, snurrar jag till det ber jag om ursäkt)....Hon skrev iallafall på sin blogg liknande " 10 månader, så kort tid tillsammans men en evighet ifrån varandra"....Det är precis så det känns, det känns som det var så länge sedan jag träffade dig nu Anthony, fick känna dig, fick väcka dig på morgonen, och fick göra din frukostgröt. Tanken skrämmer mig så att det kommer ta kanske minst 50(om man får vara frisk) år till innan jag får umgås med dig igen. Det är ju evigheters evighet, jag saknar dig bara med för varje dag som går...Hur ska jag bära mig åt för att kunna glädjas ända in i själen igen för saker i vardagen....
Leo pratar om dig Anthony, mormor saknar dig så oerhört, mamma älskar dig....du finns i våra hjärtan...

...heter detta ljuset och jag köpte det till dig hjärtat i Trollhättan igår, det står inne på ditt altare nu och doftar underbart...du älskade jordgubbar, ibland hade du med dig det som frukt till skolan, och du berättade ofta att klasskompisarna blev avundsjuka för du hade så god frukt med dig. Allra godast var jordgubbarna på Kanarieöarna som vi åt tillsammans med den där glassen vi alltid köpte i bytta på Sparbutikerna...Vi hade det så underbart då, jag vill så gärna uppleva det igen, och igen, med er båda.

Jag saknar dig Anthony....

.....har förlorat sina färger.....

Vackra ord innehållande ett budskap skrivna med omtanke, känsla och förnuft på vårt gemensamma kylskåp....

Av Anthony våren 2010


Kärlek

...var vi på Gran Canaria i en månad, vi bodde i bungalow 5 minuter från Playa del Ingles och hade det helt underbart...detta kort togs (almanacka 2009) när vi gick på en dragshow som barnen så gärna ville gå på, den blonda personligheten på bilden skämtade med just Anthony hela kvällen och han njöt av uppmärksamheten han fick. Glasögonen han har på bilden köpte vi i shoppincentrat och han bar dem nästan hela tiden. Och kolla vilken vacker unge sen då. Leo ser lite skeptisk ut men ställde ändå upp på kortet. Vilken tur att vi har det nu, inte många kort där man är alla fyra på en gång annars...
Mamma saknar dig.....