Midsommarkväll....
Foto by Emma
Anthonys begravning
Leo och jag var precis till graven, för andra gången idag. Det började skymma på hemvägen och vi gick och pratade om att många dricker lite för mycket på midsommar och att det är därför det kan vara lite livat ute.
Leo raskar på ännu snabbare på sin sparkcykel, funderar lite och säger sedan:
" Om det kommer någon "fullis" och vill ta med mig hem så får du skydda mig, för nu har du bara mig kvar"...
Allt blev ännu mer påtagligt, såklart att jag skyddar dig så mycket jag bara kan Leo...
Och jag hoppas att du Anthony är väl omhändertagen där du är....
Kärlek...
Maria,
Tänk vad otroligt medvetna dessa små, unga syskon är..."Du har ju bara mig"...Jag vet inte hur ofta Sara har använt meningar med samma innebörd...
Tack för hälsningen!
"Massmis med"
Niklas, Hannas pappa
Har tittat in hos dig lite då och då men har inte orkat kommentera så mycket. Du har gått igenom en oerhört svår tid och det kommer att sitta kvar länge, hela livet skulle jag tro, men det blir lite lättare med tiden även om man inte tror det eller ens vill, för sorgen har en viktig betydelse, den helar hur svårt det än kan låta.
Låt sorgen leva sitt eget liv och åk med. Lyssna inte på andras "goda råd" för det är du som är Anthonys mamma.Lev ut din sorg, den är viktig för att du ska orka leva vidare med ditt nya liv som aldrig blir vad det varit.
Det betyder inte att ditt liv blir sämre, för jag lovar dig att du kommer att hitta meningsfullhet om du ser och orkar se de små vackra sakerna i livet som du inte såg förut.
Våra barn är i himlen, men de är väldigt mycket närmare än vi kan tro.
Var rädd om dig och din familj och låt sorgen ta den tid det tar. En dag ser du ljuset i tunneln, precis om jag gör nu.
Trodde aldrig att jag skulle resa mig upp, men jag mår bra idag och känner att Madde vägleder mig i mitt liv.
Det kommer även du att känna en dag, så ha tillit så kommer goda saker att hända trots att du håller sorgen i din hand.
Kram från Anne
