Änglamammaforever

Jag öppnade precis den vackra asken där jag förvarar en del av dig, en hårlock. Har inte öppnat den förrens nu, har inte vågat. Det gjorde ont att se locken, så många gånger jag borstat ditt hår medans du skrikit i högan sky att det gjorde ont, du var precis lika ömhårad som jag är.

Det gjorde ont att se locken, det gjorde ont att ta i den, men jag blev varm inombords när kände att den fortfarande doftade dig...Tänker tillbaks på den där dagen som vi delade, dagen innan då vi var iväg på handbollsturnering i masthuggshallen. Ni var ett blandat lag från klassen, och ni var riktigt duktiga, du stod i mål och var som klippt och skuren för den rollen.

När klockan närmade sig 20 den dagen, var det dags för prisutdelning, ni hade åkt ut precis i sista sekund så ni fick aldrig någon medalj, men ni fick ett diplom som du var så stolt över...detta diplom ligger nu hos dig i ditt änglarum. Du stannade ändå kvar tills medaljer utdelats och du önskade dig en leverpastejmacka med gurka till kvällsmat, Leo och jag gick och handlade det och ni åt framaför tv:n innan ni skulle lägga er...Det sista jag hörde dig säga innan vi sade gonatt till varandra var " Vad gott det var mamma, det vill jag ha till frukost imorgon"...Dessa ord har etsat sig fast i mitt minne, först gjorde det bara ont att tänka på dessa ord...Nu är jag bara tacksam att jag gick till affären just denna kväll för att inhandla den där pastejen och gurkan....
Kärlek....