Tankar....
Jag sitter här och tänker, jag tänker på alla barn som har lämnat sina föräldrar alldeles för tidigt, barn som har haft gamla själar i unga kroppar. Flera föräldrar har jag genom bloggandet "lärt känna" under dessa sex månader som nu har gått sen Anthony lämnade jordelivet. Jag har "lärt känna" Hannas pappa Niklas som skriver underbart vackert om dottern som nu fattas dem.
Jag har lärt känna Kia, mamma till Simon, tack för dina aldrig sinande kommentarer när allt är för jäkligt rent ut sagt, Lovas mamma Anna-Marias blogg besöker jag dagligen, du skriver på ett sätt som berör och jag känner så väl igen mig i många av dina tankar...
Addes mamma, tack för din fina blogg, och dina vackra dikter som precis sätter ord på känslor och tankar vi änglaföräldrar bär på, och sen lille Adrian som lämnat sina nära och kära i stor saknad, tänker på er...
Och Kittys mammas Gertie som fortsätter skriva på sin dotters blogg, jag är tacksam att jag hittade till dig också...återigen, jag hoppas hon hjälper Anthony med hans lockar...
och Tommie och lilla Evelina...Ni är saknade till tusen av de som ni lämnat kvar...Detta öde, eller vad man nu ska kalla det, har fört oss samman, oavsett hur våra barn lämnade oss. Allra helst önskar jag att jag slapp läsa era bloggar, precis som ni säkert önskar att ni inte hade haft något så fruktansvärt gemensamt med mig...Men nu är det som det är, vi kan ju inte vrida tillbaks tiden, hur mycket vi än önskar...
Jag är tacksam att jag hittat till er under omständigheterna, för ni förstår och ger mig styrka...
Jag är tacksam för er andra också, ni vet vilka ni är....
♥
ingen aning vad blomman heter men den är tålig :-)
kan kila inom kolla imorgon så berättar jag sen,
börjar nästan tro på dig när du säger jag är en fin mamma. Men långt ifrån fullt ut. Men du säger det på ett trovärdigt sätt,
Du är en av de finaste människor jag känner.
Kramar och rosor i massor till er
ja jag fick bekräftat jag verkligen gör rätt med. Det blev grymt tydligt på filmen.
Spännande se detta nu.
Allt är så mycket lättare hantera vad gäller Hichem och Alva. Jag börjar lära mig hitta var känslorna är. Varför dem är, det kommer baras gå framåt. Höra alla ord från dig biter i hjärtat på ett sätt som ingen annans.
Du är bara bäst. Du betyder massa för mig. Dina kommentarer allting.
Kram kram
Sov så gott du kan med.
Har hittat din fina blogg via en annan blogg men ack så svårt jag har för att läsa texten, den är så svag så jag fick nästan använda förstoringsglas, är det fel på min dator eller är texten alltid så svag?
Tack Maria!
Du vet blott alltför väl att känslan är ömsesidig, och jag tror nog att jag talar för oss alla...
Hur gick det idag??
"Massmis med"
Niklas
Maria,vi som mist våra älskade ungar på det ena eller andra sättet vet hur den ofattbara saknaden är.Ingen annan kan tänka sig in i detta hemska.Tårarna tar liksom aldrig slut utan har en förmåga att föröka sig enormt vissa dagar!!!Tänker på dej och alla andra änglabarnsföräldrar.Kramar i massor Kia
Hur hemskt den än är och låter är jag så glad i eländet att jag har er likasinnade medmänniskor. När det är riktigt jävligt kan jag tänka på er, ni måste också kämpa och vi får kämpa tillsammans, men ibland känner man sig ändå helt ensam i hela universum om allt det jobbiga som varit. Eller så känns det som det hänt för tiotals år sedan för andra, och de har återfått sin balans i livet och säger hurtigt, man kommer ur sorgen man kommer vidare.
Inte precis så roligt att höra fast man undermedvetet misstänker att det är så, och hoppas det skall komma bättre dagar igen. Men dit är det ännu långt, för mig iallafall. Kram
Är också tacksam att hittat din blogg och andra änglaföräldrars.Finner tröst att kunna läsa andra föräldrars tankar och känslor, att känna att man inte är ensam, hitta styrka att fortsätta kämpa, att inte gå under, som man känner de flesta dagarna. Är tacksam att så många änglaföräldrar vill dela med sig av sina känslor och tankar. Stykekramar.
Tack för dina ord Maria de värmer och det känns så fint att dela känslorna med de som verkligen förstår o jag vet att du förstår. Är hemma nu o tårarna som haft semester rinner igen.. De måste ut o då jag läser din blogg rinner de fritt. Om de blir kvar för länge vet man ju aldrig hur de tar sej ut..
Tack för dina ord Maria de värmer och det känns så fint att dela känslorna med de som verkligen förstår o jag vet att du förstår. Är hemma nu o tårarna som haft semester rinner igen.. De måste ut o då jag läser din blogg rinner de fritt. Om de blir kvar för länge vet man ju aldrig hur de tar sej ut..
Varmaste kramar
