Ledsen...
Jag lever inte, trots att jag andas....Jag överlever bara....
♥
Önskar jag kunde göra något för att få dig att leva igen.
Ger dig den varmaste kramen som finns...
Säger som min syster ovan.
"Massmis med"
Niklas
Lilla gumman...hoppas du känner mina små styrkekramar jag sänder dig.
Det är tungt att behöva vara en Änglamamma, man har ju liksom inte valt det själv.
En dag kommer det kännas annorlunda, det blir aldrig detsamma men en dag accepterar man förlusten.
Man kommer aldrig över den, man lär sig att leva med den.
Jag hade min svacka igår. 4 år sen begravningen. Tappade helt fotfästet och ville ge upp, men inte kan jag väl ge upp NU när jag kämpat så länge...?
Ja det var min rumpa som blev bränd, hade lyckats sola med lappen uppe...
Varm styrkekram från Tommies mamma <3
TACK Maria för att du orkade att ringa mej i kväll,det gav även mej styrka.Ta hand om er och vi får se till att vi tar en fika nästa gång vi kommer till Gbg.Kram Kia
Svar; Tack gumman <3
Jag vet hur det är med denna förbannade berg och dalbana.
Även om det inte hjälper just nu så vet du att du inte är ensam. Vi andra änglamammor finns här ute och stöttar varandra så gott det går.
Var rädd om dig och kämpa på, du finns i mina tankar vännen <3
Sänder mina varmaste styrkekramar till alla er änglaföräldrar.
Hur orkar man? Hur klarar man?
Ni är så starka i mina ögon..
KRAMAR ♥
jag är nog en av de som aldrig kommer att acceptera vår dotters död, varför skulle jag acceptera att hon dog i cancer liksom, att hon inte blev frisk, jag får tvingas leva med vetskapen att så blev det. Men acceptera, det känns som om man på något vis tycker det är OK till sist ändå, ett "godkännade".
Nej jag godkänner inte att cancer skördar en massa barnliv, och det är också svårt att förstå varför andra barn dör i en massa andra olika saker/sjukdomar/olyckor. Så jag får tvinga mig acceptera min vardag, lära mig (över)leva igen.
Klart du kan låna dikten.
