Uppmuntran....
Ett tag nu har jag haft det riktigt tufft, livet har känts rent ut sagt bedrövligt och jag har haft svårt att se det fina i livet, förutom det uppenbara då, Leo...Dagarna är som en berg och dalbana, och jag kan aldrig förutse när de där tuffa dagarna och stunderna skall komma. De kommer bara som ett brev på posten när man "minst" anar det, ångesten slår till och i bästa fall kommer den ut som tårar, i andra fall, som de senaste tre dagarna ger den sig i uttryck på mindre förlösande sätt. Dessa stunder känns det som en elefant sitter på min bröstkorg, samtidigt som jag försöker andas. I några sekunder känns det som om jag är närmare Anthony än jag i själva verket är....
Idag kom det ett mjukt brev i brevlådan, jag kände igen handstilen direkt...inuti låg denna söta necessär...Tack så jättemycket, tack för uppmuntran och tack för stöd...
Och häromdagen kom en av mina fina vänner förbi med nybakt, kladdkakemuffins, tack "mamma Naja"...tack för att du finns....
♥
du verkar ha så många fina vänner runt dig. Önskar jag också hade det samma, men jag får baka själv ;-) Fast & andra sidan uppskattar Alvin det.
<3 kram på er.
Hoppas de där väggorden du berättade om blir fint hos er sedan.
Jag blir orolig för dig. Det är fel ställe att ha en elefant på . Hoppas den försvinner och aldrig med kommer tillbaka. Du är inte ensam. Mina dagar är sämre nu än från början. Kämpa på kära du. Tusen rosor till dig.
Jag har min familj här, men när man väl kom hit så var det bara min bror med tjej som fanns hr för mig.
Blev fruktansvärt illa behandlad av min sk. "bästa vän" som kastade ut mig, hånar mig för att jag mår dåligt och hängde ut mig på Facebook som "den lilla jävla otacksamma fittan"
Känns så lagom kul..
Kram
Uppmuntran...stöttning. Tänk om alla kunde inse HUR VÄL vi behöver detta? Alla människor behöver få känna stöd och närvaro.
"Massmis med", Maria
Niklas
Uppmuntran behövs och kladdmuffins är gott. <3
Ok idag?
"Massmis med"
Niklas
Vad underbart med uppmuntrande vänner mitt i allt jobbigt!! KRamar
Läste din kommentar på Niklas blogg.Föräldrar är toppen men ibland blir dom bara för mycket.Klart att din mamma sörjer och saknar sitt barnbarn,men som vår präst sa:att det är ni föräldrar och syskon som är viktigast i denna vidriga situation.Ni kanske skulle "separera" ett tag så att du får andas dina andetag på ditt sätt att sörja.Kram Kia
Tack snälla!! Kramar
Min varmaste Kram, Maria....
"Massmis med"
Niklas
Var har du tagit vägen?
Hur är det med dig...
Kram
Hoppas att du mår bättre idag Maria,
"Massmis med"
Niklas
ps Vi har så mycket strul med datorn att jag varje gång jag skriver ngt tror att det är det sista på ett bra tag...för kännedom bara.
