Änglamammaforever

Ingen vidare förklaring behövs väl egentligen...Saknaden är tung....



Imorse var vi till frisören och klippte av alla Leos lockar....



Såhär kan det gå när man är 10 år och vill bestämma själv hur man ska se ut....

Sen var vi iväg till Ikea med min storebror och min brorsson...inhandlade det säkert alla i sveriges befolkning lägger i vagnen när de är där...vad tror ni jag syftar på? Sen blev det lite nytt porslin att äta på, en vattenkaraff, lite badrumsmattor och handdukar...Väl utanför blev det obligatoriska korven till Leo, och pizzaslice till mig....

Sen hem för att städa litegrann och för att sedan invänta min lillebror som skulle komma på middag med sin tjej...Sent julklappsbyte, god middag och ännu godare kladdkaka efter...Så nu känns det som om det ska komma ut ur öronen nästintill....

Imorgon blir det bio med Leo...Alvin och gänget lutar det åt...

Sov gott!

Djup saknad...Livet går vidare....för andra....

Det går långt mellan gångerna nu...jag är så förbannat trött....Troligtvis kommer det bli lite mr gästbloggande framöver....Men iallafall....sen sist.....



Vi har varit på Ikea fram till stängning en lördag....där blev det denna adventsljusstake....Dekor ala Maria....



Vart och kollat julskyltningen i NK:s fönster....Titta på dessa cupcakes...



Vi har bakat pepparkakor tillsammans med sorgeguppen.....



Till min 35 årsfest så köpte jag denna tyllkjol....



Till den bar jag en svart korsett och looken blev vackert klassisk.....



Det blev en hel del spotify.....



Pastasallad åt vi tills det kom ut genom öronen....



Ny ljusslinga har inhandlats, 125 kr för 10 meter....alldeles lagom.....



Vi har hälsat på storebror.....Vi saknar honom hela tiden....



Jag har vart på 30 års firande och på hemväg med Leo 23.30 på kvällen åker vi förbi Liseberg och ser dessa vackra ljus.....



Till sist har jag arbetat i vanlig ordning...heltid....får se hur länge jag orkar......

Nu är jag trött till tusen, jag är allt som oftast det, och kan liksom inte förmå mig att vända på det....

Så nu säger jag godnatt till er...och till min ängel däruppe...den andre ligger bredvid mig i dubbelsängen avtuppad utan att ens ha hunnit säga godnatt innan John Blund gjorde intrång.....

Hej på er alla!

Jag fick den fina frågan av Maria om jag ville
gästblogga hos henne och min första tanke var; Oj, det låter stort!
För mig är det stort. Att släppa in någon i ens blogg är lite som att
visa det mest privata, även fast jag nu sitter med ett WordPad
dokument och skriver.

Så, vem är jag? Jag heter också Maria och jag
kommer från Gnesta från början, har flyttat runt lite och har nu
hamnat i den vackra staden Borås. Här bor jag med Jonas och våra djur,
katten Chips och hunden Dipp. Jag frågade Maria om vad hon ville att
jag skulle skriva om och hon sa att jag kan utgå lite från temat;  jag
vill men jag kan inte.... Lite hur våra vägar korsades och vad vi ändå
har gemensamt trots att vi inte är "sjuka" av samma anledning...
Omgivningens krav på att man ska må bra trots att man inte gör det, Så
det blir lite av min mall i detta inlägg. Jag bloggar om mitt liv och
allt vad det innebär, min psykiska ohälsa, mina diagnoser och kommande
utredningar. Jag fick diagnosen Borderline för 15 månader sedan och
kämpar med allt som för "normala" är självklart! Även om samhällets
syn på psykiskt sjuka, sjukvårdens hjälp eller stjälp. Jag vill som de
flesta andra bilda familj med barn och allt vad det innebär - jag vill
verkligen ha barn, men jag vågar inte! I min familj så har vi kanske
mycket psykisk ohälsa och jag känner att jag vill inte ha på mitt
samvete att mitt barn kommer få problem med ångest och depressioner då
jag vet vilket helvete det innebär, omgivningens krav på vad man SKA
klara av. Så jag har valt bort barn pga det. Dessutom är Jonas bipolär
och det är stor risk att barnet ärver det. Så vi får vara en familj
med djur. Eller, Jonas har 3 barn sen tidigare. 

En ny hobby som jag fått är hundträning! Jag har alltid velat ha hund, men det har inte
blivit så och nu har jag Dipp, en vild och galen border collie /
dalmatin. Det är ungefär det jag klarar av i dagsläget. Att åka till
stan och handla tex är en stor kamp och innebär alltid svår ångest när
jag kommer hem igen - men handla mat är ju något jag måste göra
oavsett om jag klarar det eller inte. Jag skriver även om mitt liv som
medberoende då Jonas är alkoholist och jag ska börja gå på möten för
just anhöriga.

Jag och Maria lärde känna varandra genom bloggen och
en gemensam vän, Sara. Vi har bara träffats en gång och då gjorde vi
Ikea tillsammans! Det var, om jag inte minns fel 4 månader efter att
hon förlorat sin Anthony, så det var inte egentligen en glad stund som
så, men ändå väldigt trevligt. Vi har haft fortsatt kontakt genom
blogg och mail. Jag är även nyfiken på er som läser Marias blogg, vilka
är ni? Jag har förstått att det är mycket andra änglaföräldrar -  ett
grymt liv ni tvingas utstå. Att förlora ett barn måste vara det värsta
som kan drabba en människa, men ni är starka! Att ändå orka hålla ihop
och sköta vardagen med allt vad det innebär.

Ni får jättegärna komma in i min blogg och hälsa på, lämna gärna en kommentar! Tack för att ni
ville läsa :-)


http://www.missmanic.se/

Så har vi hängt en hel del hos  Leos mormor...Så här ser det ut i hennes bokhylla...älskade barnbarn....



Vi har varit på kyrkogården hos Anthony och tänt ljus, pumpan är från hans pappa med familj...



Vacker bok i porslin som barnens pappa med familj lagt hos honom....



Fina vänner har tänkt lite extra på ängeln Anthony....



Vi har vart i Mariakyrkan på barnvänlig gudsstjänst, där Leo fått träffa andra barn som förlorat någon de älskar...



Dessa familjer har vi känt i ungefär 1 år nu, i december träffar vi dem igen och bakar pepparkakor....



Vi har varit på Göteborgsoperan tillsammans med skolklassen och sett en föreställning om kärlek&sex...Tror ni Leo började fnissa med de flesta andra när han fick veta vad teatern skulle handla om....



Man fick gå in via röda mattan...



Kulisser....



På väg till operan som ligger vid Göteborgs hamn....

Vi försöker att ta oss framåt, att klara vardagen på ett bra sätt...men det är inte lätt...det ska gudarna veta....Vi saknar och vi gråter, vi minns och vi saknar lite mer...Vi håller ihop....

♥

Så många gånger man gått här, denna smala väg där trädkronorna svajar ovanför oss...Träden går liksom ihop två och två och bildar en båge, omsluter oss...Ett ställe jag aldrig jag skulle behöva besöka som så relativt ung som jag är...Aldrig trodde jag väl att jag skulle behöva begrava ett av mina barn här...För tanken är ju så långt  ifrån den verklighet man förr levde i.... 



När jag tittar på bilder, där Leo numera alltid är själv, utan sin storebror, så smärtar det fortfarande så oerhört mycket, och jag kan inte tänka på det utan att bli så ofantligt ledsen...Denna fina Leo som verkar så glad utåt men som inte är detsamma på insidan, som har nära till gråten...som saknar sin storebror så väldigt mycket just nu...
När jag ser bildena framför mig så hör jag Anthonys röst inom mig när han säger "Det är min lillebror"...En fras han ofta sade när Leo ville hänga med Anthony och hans kompisar....



Jag vet inte om bristen på näring de senaste dagarna, som en följd av magsjukan gör att jag mår ännu sämre,Jag har vart hemma från jobbet, hunnit tänka mer...Kanske är det så...Jag är bara så ledsen....Jag saknar Anthony så hemskt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen....Jag saknar honom varje vaken minut....
♥

Vart och klippt Leo, han blir ertappad med bildbevis ser jag nu med att pilla på knapparna på spelmaskinen...



Fönstershoppat Zara, snygga handskar...



Och kollat in denna fina blus, i den skulle alla mina fina tatueringar synas bra....



Och shoppat på riktigt ett par gosiga stövlar, fick inse att converse inte funkar längre...



Vart hemma hos vänner, ätit tacos och fått en god öl....



Vart vid graven med en sörjande lillebror...



Fotat vackra höstträd på kyrkogården, jag är beroende av vackra saker på ett annat sätt nu än förut, då Anthony fortfarande fanns hos oss...



Gravsmyckat inför helgen då vi ska hedra dem lite extra som inte längre finns hos oss...







Vart vid graven efter mörkrets inbrott, för att Leo ville se alla ljus och lampor...



Vart och ätit på Egg and Milk, amerikanskt diner...Ljuvligt gott...



Inne på cafeet fanns Leos favoritdricka, Mtn DEW, får gå dit och köpa en nästa lördag eller så.....



Lite loppis har det blivit också och där köpte jag bla denna galna lampa i rosa och brunt....får mig lite att tänka på en korsett...


 
En gammal våg blev det också, som faktiskt fungerar....



Och ljusstakar kan man ju inte få för mycket av, framförallt inte när de kostar en tia och man inte behöver ha dåligt samvete om man byter ut lite då och då....



Grindslanten hittade jag också för en tia på samma ställe...kunde ju inte bli bättre....



Vi har vart och fikat vid kronhusbodarna, det är så fint där...funderar på varför man inte går dit lite oftare...



Kolla in karamell och bakverksboden....men hör och häpna, vi köpte absolut ingenting där inne....



Och till sist, detta är min frukost, lunch och middag idag, för här har ni en magsjuk typ...Tur man inte kan smitta genom datorn...Hoppas bara Leo klarar sig...



Du är så saknad....detta är sjukt fel....Vi älskar dig och de orden kommer att leva kvar även när inte vi gör det...

Avslutar med en underbar låt som jag lyssnar mycket på nu....Chris Medina sjunger till sin fästmö som hamnade i koma innan de hann gifta sig, när hon sedan vaknade hade hon stora hjärnskador....

 http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4&ob=av2e

♥

Vad skulle jag göra utan dig nu när livet inte längre är detsamma....?

Älskade älskade ungar....Saknade storebror och son....
Enligt psykolgen Leo gick till efter Anthonys bortgång så funkar det som så med barn att deras sorgereaktion kan komma mellan 1-2 år efter...När det väl hände så var det ganska länge som om Leo inte fattade riktigt omfattningen av tid att få vänta på att få träffa sin bror igen...Nu har det har det gått ca 1.5 år och han börjar visa hur han mår...I skolan blir han tvär och vill inte arbeta när ganska höga krav på honom ställs...Saker som en fjärdeklassare ska klara av men inte gör....Hemma pratar han mycket om hans och Anthonys liv, om när vi har rest, om saker han sagt och gjort med honom....Och han vill ofta åka till graven, på eget bevåg...Innan har det mer varit att han faktiskt vart tvungen att följa med för vart skulle jag annars göra av honom....? Leos bearbetning verkar börja nu, Leos sorg och saknad vävs samman med min...Mitt hjärta som saknar sin andra hälft....Min enda livlina....
♥

Har idetorka på bloggen och är alldeles för trött för att vara seriös så jag lägger ut en bild på mig själv med utsläppt hår, för många är så intesserade av att se hur jag ser ut med håret så....

Och detta är resultatet, en trollpacka....

Godnatt....

404 sidor inredning...

På detta sätt finner jag min inspiration till just att ge hemmet ett lyft...Jag bor idealiskt enligt mig, i en trea som ligger centralt, planeringen av lägenheten ger många möjligheter och jag har en möblerbar stor altan trots lägenhetens läge...Jag är glad att jag kan trivas i mitt hem trots att livet tog en vändning som jag inte någonsin kunde förbereda mig på...Jag saknar Anthony varje dag, jag sörjer honom "fortfarande"...Jag kommer alltid att sakna honom, vissa dagar är ett rent helvete och dessa dagar vill jag bara sjunka genom jorden...Men jag försöker att ta mig i kragen, för min livlinas skull...Livlinan är framförallt Leo, livlinan är de vänner jag har som bryr sig om oss, min mamma är guld värd...Men min livlina är också att vi har ett hem vi trivs i, där vi kan känna oss trygga trots de motgångar vi upplevt....

Nu har jag svamlat klart och gör nog rätt i att säga godnatt....
♥

För några dagar sedan, så låg jag här och våndades ett tag...Men fint blev det....
Bild tagen i Hipstamatic...




Ps...det är inte min rumpa som ni ser lite av i nederkant, det är en annan tatuering...:)

"Carried to heaven on angel`s wings
Anthony 991218-100304"

Så blev texten som jag äntligen kunde föreviga på min kropp, tack för era förslag....

Var ute med jobbet igår, kollade på ståupparen Magnus Betnèr, han är så klockren och så grymt underhållande...Efteråt gick vi och tog en öl eller två och sen började mina ögonlock hänga, så jag pallrade mig hem redan vid halv ett, och jag som hade snälla mamma här som sov över. När jag öppnar ytterdörren så utbrister hon " Är du redan hemma?" Det bor nog ingen partyprisse i mig inte...Hursomhelst så spenderade jag och Leo dagen med att cykla till stan och shoppa upp hans födelsedagspengar...Sen in på ÖB en snabbis som ju faktiskt öppnat mitt inne i nordstan...Pocketshop ärades med ett besök från oss också och det blev Niceville (minns ej författaren) och Hittebarnet med Katarina Janoush(eller hur det nu stavas...)Väl hemma har leo lekt med sin nya fingerbike och jag roade mig med att lyfta av skåpluckor i köket och fixa där inne...



Lite väl redigerad (pixlromatic) kanske, jag går nuts på dessa appar jag nu har...

Sov gott...