Svar på kommentar
"Hej
Att folk frågar varför din son inte finns mer är ganska naturligt. Jag har sett i kommentarer att en del läst alla dina inlägg sen du startade bloggen och det du skriver är ju redan det väldigt privat. Jag tror ingen frågar av nyfikenhet utan bara för att förstå vad som hänt er. Att blogga är ju att lämna ut sig och att man vill att människor ska läsa det som skrivs. Vill man inte att människor ska ta del av ens liv kan man låsa bloggen, jag vet att det går på vissa bloggar i alla fall"
Först och främst så tycker jag inte att det är naturligt för fem öre att fråga hur någon gått bort,( jämförelsevis) om någon medmänniska blir våldtagen, frågar man då på vilket sätt?
Jag instämmer i att bloggen är privat redan som den är, men efter mina mått mätt. Jag har valt att inte skriva ut just "hur" Anthony gick bort, för det är oväsentligt för andra att veta, kan man mer sätta sig in i hur känslan av att förlora ett barn är då? Kan man det överhuvutaget utan att ha varit med om dito? Som jag skrivit tidigare lämnade han jordelivet i all hast utan att någon i hans närhet hade en aning om vad som komma skulle. Visst kan man lösenordskydda bloggen, men min tanke med bloggen var att på ett fint (och enkelt) sätt sprida underbara Anthonys minne vidare i allra möjligaste mån, och för att vara ett stöd och en kanal till igenkännande för andra änglaföräldrar....
Hoppas ni alla får en fin dag....jag ska försöka ha det, har inte så många av de bra dagarna nu för tillfället....
♥
Hej !
Vilket bra svar. Det är din blogg och DU väljer vad som ska skrivas.
Bara för att du har en blogg så betyder ju inte det att ALLA har rätt till ditt innersta.
Fortsätt dela med dig av de DU behöver.
Stor kram fylld med en önskan att du ska orka.
Hej vännen! Tack för de fina kommentarerna, du är för söt! Åker (förmodligen) till Bohuslän över helgen, men är jag hemma följer jag gärna med er. Kommer vara barnvakt idag och imorgon... Är du i närheten så kan du ju höra av dig, annars kanske vi kan ses i nästa vecka? Kram kram!
Jag tycker ditt svar var väldigt bra. Och jag tycker att orsaken som sagt inte spelar någon större roll. Om du ville att folk skulle veta om det, då skulle du antagligen skriva om det. Om du nu väljer att sätta lösenord på bloggen, som jag hoppas du inte gör, så skulle jag gärna vilja ha lösenordet. Jag vill veta hur det går för dig och så. Because i care..
Styrkekramar.
Håller med dig, folk har inte med de o göra! Dom kan inte sätta sig bättre in i din situation även om dom får veta anledningen till hans bortgång!
Massa kramar.
Fina Maria,jättebra att du besvarade den där kommentaren.Vi som förlorat våra älskade barn vet hur helvetet är och vi kan ju maila varandra om saker som andra inte har med att göra.Dom där människorna är empatilösa och kan väl hitta på annat.Tyvärr går det över dom som verkligen bryr sig.Tusen kramar Kia
Jag tillhör en av de som tydligen är "nyfiken"
för jag frågade...
Men bara av den anledning som ngn kommenterat förut,
undran över vad som hände denna underbara lilla pojke.
Ej för "nyfikenhetens skull" utan för att jag blivit känslomäsigt engagerad.
Ber om ursäkt,
ska ej kika in nåt mer :(
Tänker på er i den stora sorgen efter er bror och son! Folk undrar, tycker och tänker så mycket, det kan man nog tyvärr aldrig komma ifrån.
Många varma kramar Elin
Bra svarat. Styrkekramar.
jag får energi av att fixa med hemmet. Det är det som gör mig glad. Se förvandling och känna stolthet över att jag, faktiskt kan något.
Det är min dröm kunna försörja mig på detta. Så behöver inte vila. Det är min vila från vardagen:-)
kram
Hej, kan inte för mitt liv veta hur det känns att se sitt barn begravas, inget ja vill känna av heller. Men jag vet inte om det är samma sak då ja fick se min underbara blandis tik slitas ifrån mig på ett snabbt å tråkit sätt. Hon blev inte mer än 2 år gammal å hon dog för mig på operationsbordet. dett är nu över ett år sen å än i dag kan ja vakna kallsvettig av hemska drömmar om hur det gick till. Kan vakna tårögd av undrbara drömmar. Kan ön i dag falla i gråt rätt som det är för ja ser en annan hund som liknar henne. Kanske inte är samma sak, men ändå. Jag kan inte få egna barn...
Natten är visst här igen...
Maria,
Hoppas att varje ny dag ger dig/er lite mer ork, lite mer energi så att du orkar. Jag finns här. Alla andra änglaföräldrar likaså. Och många andra fantastiska människor som visar genom ord och handling att de också finns här för oss. För er. För dig!
"Massmis med"
Niklas
Svar; Ledsen Maria men svaret är nej på frågan.
4 år har gått men jag har inte börjat leva igen, bara börjat lära mig hur jag ska leva detta nya liv utan min son.
4 år har det tagit att börja förstå att han är borta och att det är så här livet ska vara nu.
Hade jag kunnat välja hade jag valt något annat, tro mig...
Ang frågorna om vad som hänt din Anthony så tror jag faktiskt inte det bara handlar om nyfikenhet.
Det är bara en väldigt vanlig följdfråga har jag fått erfara.
Dock har jag personligen aldrig känt mig kränkt av frågan. Känner mig mer kränkt av när folk inte förstår att det "fortfarande" är kaos i livet.
"det har ju gått fyra år nu" är en vanlig kommentar och som alltid tröstar man sig själv med att vara förstående. De förstår inte bättre, som tur är.
Jag tror också att man reagerar olika på olika frågor.
Kommer ihåg när jag fick hem reklam om gravstenar efter att min son dött.
Jag blev helt bestört, kränkt! Min son ville ju inte ha någon gravsten, inte ens en grav...
Jag tyckte det var magstarkt att skicka ut adresserad reklam till en sörjande mamma. Alla vill ju inte ha en grav så varför utgå ifrån det?
Ja vi reagerar olika men vi är rätt lika i alla fall, vi är mammor som sörjer våra barn.
Styrkekram till dig i natten <3
Vi är alla så olika och jag förstår inte varför man ska behöva förklara varför man gör si eller så. Jag tycker att det är starkt och säkert väldigt terapeutiskt att skriva av sig i en blogg där man får tankar och åsikter samt stötta från andra. Skickar massor av styrkekramar till dig!!
