Du...

2016-07-10 @ 15:00:52
 Det är han, han som gör att jag orkar stå på benen, som gör att jag går upp på morgonen, som gör att jag utför mitt jobb med bravur. Det är han som är anledningen till att tänka innan jag somnar att det finns en mening med att vakna igen nästa morgon. Älskar dig Leo, saknar dig Anthony...

Oh lord

2016-02-14 @ 22:05:00
 
Finns där en Gud? Jag har många gånger svårt att tro det...

Du...

2015-12-24 @ 22:28:02

Vi tände ljus för dig idag Anthony när vi var till kyrkan...vad mer kan man göra...inget jag gör får dig att komma tillbaka...💕

Mars 2011...

2015-12-24 @ 21:01:49
Jag lever som i en bubbla
som jag inte kan ta mig ur
där döden bak min axel 
ständigt står på lur


Jag ställer döden frågan
vad vill du egentligen mig....
 
Dessa ord hade jag börjat skriva i ett utkast men inte publicerat...Sådana känslor det river upp. Dagen idag har varit bara skit nästintill rätt igenom. Ruinens brant. Julledigt från jobbet några dagar och jag hinner känna efter, känna smärtan som aldrig förvinner och saknaden och sorgen efter det som aldrig blev.... Svackan har egentligen pågått länge men jag tror jag är ganska bra på att dölja hur jag mår, det är bara det att till slut blir det bara nog....
 
Jag saknar honom,jag saknar honom så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och jag känner mig så himla ensam fastän jag har så fina vänner, nära och kära....Jag känner mig helt slut. Och så himla trött....

Julafton

2015-12-24 @ 09:31:00
Jag har inte sedan jag var i 10-årsåldern gillat julen. Så för mig har det inte varit ett tillfälle att längta till, en vecka att äta julmat hysteriskt, det har heller inte varit en lockelse att springa på stan den 23 december för att hitta de där sista klapparna tillsammans med tusentals andra människor. Visst, jag köper julklappar, för det hör till, men jag är klar med alla innan höstterminen i skolan börjar, julmat äter vi inte för vi har skapat vår egen tradition. Och vissa år innebär traditionen även att lligga på en sandstrand på julafton....kanske har vår typ av firande under alla år gjort att det blir ytterst lite lättare att överleva julen. Men gudars så mycket jag ändå saknar Anthony, så vansinnigt mycket...hoppas ni får en fin jul, ta vara på varandra....
 
 
 

Ängel

2015-12-21 @ 20:54:40
Min ängel med en gloria, det är du...💕

Grattis i himlen...

2015-12-20 @ 12:25:00
 Den 18 december var en av mina bästa dagar i mitt liv, då  föddes du min fina...i vanlig ordning släpptes en ballong på din födelsedag...med tre pussar på, från mormor, mig och Leo. Gud så vi saknar dig...

Saknar dig...

2015-12-19 @ 23:38:00
Det sägs att tiden läker alla sår, men så är det ju inte. Och så talar bara den som inte har varit med om en tragedi likt den jag behövt vara med om. Så tänker iallafall jag. Jag läker aldrig, jag kan hantera sorgen på ett annat sätt, ett sätt som kanske inte är bättre för mig, men för omgivningen. Omgivningen kan så ofta bli illa till mods, man vet inte vad man ska säga eller göra. Därför styr jag när jag visar min sorg, på gott eller ont. Många gånger på ont tror jag. Jag har haft en lång period då jag har mått som en påse skit, men inte många har vetat det, och det är ju inte heller så att många frågar heller. Det har gått så lång tid nu, man ska ha kommit en bit på vägen. En redig bit på vägen, men jag känner det som att jag stampar på samma ställe vissa dagar. Ingen vet hur jag har det just nu, eller iallafall väldigt få, för man bemödar sig inte att fråga. Det känns som ett svek. Ett svek mot mina känslor, ett svek mot minnet av fina Anthony. Gud vad jag saknar honom....
 
Always together, never apart
Maybe in distance, never at heart

5 år

2015-03-03 @ 18:12:22
 
Imorgon är det 5 år sedan jag såg dig Anthony, 5 år sedan som på ett sätt känns som de har gått fort, samtidigt som det har gått en evighet. 5 år sedan jag fick krama dig och höra din röst och 5 år sedan jag fick laga mat till dig...men jag är idag 5 år närmare dig. Fan vad jag saknar dig...

Älskling

2014-09-02 @ 22:50:00
Ligger och tittar på kvalitetstv såsom Paradise hotell och kan inte låta bli att tänka att det borde vara du som kollar på det istället för mig, det och BB. Jag tänker på dig...hela tiden...
 

Resor

2014-08-31 @ 14:01:00
 
Förra veckan gjorde jag och leo en resa, en resa på endast en dag förvisso och som bara gick till Malmö...vi hade det så himla mysigt...vi cyklade mycket, gottade oss, åt en lång hotellfrukost...det är så fint att få umgås med Leo...han är så speciell...Men på tal om resor, den resan vi har hitills har gjort, den har varit den  tuffaste jag någonsin har gjort, och troligen kommer att behöva göra...en ofrivillig resa som jag gärna hade sluppit att göra...jag saknar dig Anrhony...
 
 
 
 

Till våren har det gått 5 år...

2014-07-30 @ 21:56:00
Idag var jag till graven och vattnade, det blir ju så himla torrt när det är så varmt ute och nästan inga blommor klarar sig...jag tittade på fotot på stenen och kände att det riktigt gjorde ont inom mig. Det kändes som om hjärtat skulle gå sönder...jag insåg då att jag aldrig vågar titta på stenen för länge, på bilden. För då känns det son om man kastas tillbaks...som jag saknar dig Anthony...om du ändå kunde ana...om någon kunde ana.... Vi har varit utomlands tillsammans med mormor och vi var i USA för tredje gången...men som alltid så saknas det någon på alla bilder....så fel är det...och så orättvist...jag vet att jag skrivit det så många gånger förr...men det ÄR orättvist...vi saknar dig...
 
 

Saknar...

2014-05-03 @ 18:38:58
 
 
Om jag fick ha er båda här hos mig, då vore mitt liv komplett....

Du...

2014-05-01 @ 20:10:37
 
Det var alltid du, det var alltid du som var menad för mig...det var alltid du och Leo som skulle höra ihop...och det kommer alltid vara fel att ni splittrades...du är saknad, alltid älskad och aldrig glömd...finaste änglapojken Anthony....

Inget nytt under solen...

2014-04-06 @ 20:45:04
Min sorg och min saknad går hand i hand...Jag sörjer det liv som vi inte fick tillsammans och jag saknar dig så att det gör så ont att det känns som att jag ska gå sönder...Stundtals tänker jag mycket på hur dagen ser ut när vi ses igen...Möter du mig på min väg då? Och senare, mycket senare så möter vi Leo när han kommer till oss. Jag önskar så innerligt, hela tiden, att man kunde göra om allt...Så att du fanns hos oss här i livet...Du fyller 15 i december, tänk om du kunde få göra det tillsammans med oss istället....Det är så himla fel och orättvist att du borta....Gud vad jag saknar dig...
 
 Här tänder Leo ljus för dig i Mariakyrkan, fina fina Anthony...Så djupt saknad....
 

Långt mellan gångerna….

2014-03-30 @ 21:18:00
Jag vet att det inte var igår jag skrev, men ändå vill jag att bloggen ska leva kvar, den är ju som en slags dagbok över hur det är och har varit sedan Anthony lämnade oss...Just idag är en sådan dag, eller just nu är en sådan period som livet känns väldigt jobbigt att leva...Trots våren och solens strålar och trots att jag har en värdefull son till, trots underbara vänner som har fått fina barn som betyder mycket för oss. Trots alla trots, så känns det så väldigt svårt stundtals. Dagen idag har vi varit på bio, jag och Leo...Och mor slutet av filmen fick jag minnesbilder från när vi var på bårhuset, jag mindes den skräcken jag kände inombords. Skräcken över att det var på riktigt. Skräcken över att aldrig få se honom komma cyklande emot mig igen, eller att få köpa nya fotbollskläder igen. Skräcken att aldrig få kramar honom eller få säga att jag älskar honom...Nu vet jag att jag inte kommer att få göra det igen, han kommer inte cyklande och knackar på vårt köksfönster. Han kommer inte hem för att vända i dörren igen för att hänga med kompisar, trots att han inte hunnit äta. Jag kommer inte att få krama honom igen...Iallafall antagligen inte så snart....Så den skräcken jag kände då, den gör sig påmind även nu....Vi reser en hel del, kortare resor inom landet och längre resor som tex till Usa...Och varje gång så tänker jag på hur mycket det faktiskt fattas någon. Hur kan det vara meningen att man ska behöva utsättas för någonting sådant här? Och sedan bara fortsätta sitt liv, att allt bara ska rulla på? Det har gått 4 år sedan det hemskaste hände som jag någonsin har varit med om...Och väldigt sällan frågar någon mig nu hur jag har det, för jag borde ha det bra efter så lång tid, eller? Gud så jag saknar honom, det gör fysiskt ont...jag vill vrida tillbaks klockan, jag vill göra det nu...Men jag vet att det inte är möjligt....♥
 
 

Saknar

2013-10-10 @ 20:44:29
Tiden har haft sin stilla gång... Tiden flyger iväg... Kalla det vad man vill... Men jag saknar inte mindre för att tiden går...det känns som om avståndet blir längre och längre mellan oss... Men samtidigt så närmar sig tiden mer och mer då vi får ses igen... Jag saknar dig så himla mycket Anthony... Du anar inte...

Skolavslutning....

2013-06-18 @ 22:47:12
 
Idag har det varit skolsvslutning, leo upprädde med sitt band och sedan gick vi på thairestaurang. Efter det gick vi till Anthony och tände ljus, och satte dit en heliumballongsfotboll
Vi saknar honom så mycket här hos oss, men han finns här hos mig, inom mig, alltid...
Vi älskar dig, och jag är rädd att jag ska börja glömma saker snart.....det vill jag verkligen inte.....

Sen senast....

2013-06-16 @ 20:51:00
 
Sedan senast har vi varit över i Fredrikshamn, det var underbart väder, och som balsam för själen att stå ute på däck i solskenet...Tyvärr bajsade en fågel på Leo precis när han åt sitt danska wienerbröd.... :)
Jag tänker att där borta i horisonten där finns Anthony, den tanken värmer....
 
 
Vi har stått på megaloppisen och sålt saker vi ändå inte ville ha...och fick ihop 1507 kr för en arbetsdag...
 
            
 
Fixat och trixat med terassen har jag gjort också...Jag har ju turen att ha en fin central lägenhet med en väldigt stor balkong/terass...I love....
 
 
Självklart har vi även varit hos finaste Anthony...Vi saknar honom, precis hela tiden...
 
                                    
Jag har premiärhängt tvätten utomhus, premiärgrillat och varit på dop i Frölunda kyrka....
 
 
Vi har åkt båt vid flera tillfällen över till Eriksberg för att äta fisk eller äta marängtårta hemma hos en vän...
 
 
Den blev sinnessjukt god, och vi åt tills vi mådde lite illa.....
 
                                                  
Vi har varit ute i solen en väldans massa och blivit ännu brunare........
 
 
Och idag var vi på namnkalas på Gunnebo slott, vilken fantastisk omgivning.....
 
Detta är en bråkdel av hur vår senaste tid har sett ut, förutom det vanliga med att arbeta, gå i skolan och allt det där....♥
 
 

Du

2013-05-29 @ 16:53:24
 
När jag dör är jag alls inte borta. Fast min kropp blivit aska min vän. Ty med allting som susar och sjunger ska jag komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden. Genom fjärilars fladdrande slag. Genom flingornas dans på din ruta, ska jag ge dig en hälsning var dag, och när björklöven spricker om våren och du känner en varmare vind, ska du ana min själs odödlighet, När jag dunlätt kysser din kind. och då vet du jag är inte borta, nej mer nära än du kan förstå, genom allting som susar och sjunger ska min hälsning med kärlek dig nå.
Författare okänd.
 
Det gör fortfarande så där sjukt ont ibland så att jag knappt kan andas, så att det känns som att mitt hjärta ska gå sönder. Så där ont så att man knappt vet vart man ska ta vägen, eller egentligen vill jag just precis då bara  uppslukas av jorden, bara försvinna för att aldrig mer komma tillbaka...Så ont gör det, och kanske inte just Du kan förstå hur mina tankar kan gå så. Jag måste ju ta mig i kragen för jag har ju ett barn till...jo jag vet det, och det är för honom som jag fortsätter andas trots att jag bara vill ge upp. Han är min livlina. Jag är noga med allt aldrig använda dessa ord framför honom, för han ska inte behöva känna det ansvar som detta yttrande innebär...Men det är så det känns, och det kan ingen någonsin ta ifrån mig....
 
Jag älskar er och jag saknar dig så enormt...
 
Tidigare inlägg
RSS 2.0