Änglamammaforever

Idag var jag till graven och vattnade, det blir ju så himla torrt när det är så varmt ute och nästan inga blommor klarar sig...jag tittade på fotot på stenen och kände att det riktigt gjorde ont inom mig. Det kändes som om hjärtat skulle gå sönder...jag insåg då att jag aldrig vågar titta på stenen för länge, på bilden. För då känns det son om man kastas tillbaks...som jag saknar dig Anthony...om du ändå kunde ana...om någon kunde ana.... Vi har varit utomlands tillsammans med mormor och vi var i USA för tredje gången...men som alltid så saknas det någon på alla bilder....så fel är det...och så orättvist...jag vet att jag skrivit det så många gånger förr...men det ÄR orättvist...vi saknar dig...