Under ytan....
Jag känner mig så långt ner man bara kan komma, jag är så trött, tröttheten känns nästan sjuklig vissa dagar, men det sägs ju att det är så det är, att sorgen tar så mycket plats i ens kropp och vartenda uns av ens energi...Perioderna går upp och ner, men just nu som sagt,så känns det som jag inte kan ta mig upp ur den där trötthetens håla...Många av er som känner mig Irl märker nog inte av hur jag mår i dagsläget, jag försöker skratta, skoja och närma mig den "vanliga" Maria, men såren som blöder och tårarna på insidan är det ingen som kan se....
I helgen var jag iväg, jag behövde komma bort lite och bara få vara själv...Jag stack till malmö från lördag till söndag, och bodde på hotell i centrala malmö...Det var skönt, att bara få vara...men på samma gång så längtade jag hem till Göteborg...Under söndagen träffade jag en vän till mig och hans fästmö, vi käkade middag på Casa Mia...Tack Peppe med fästmö....
Detta väder möttes jag av....Här har jag gått tillsammans med båda mina pojkar, nästa gång kommer jag att gå där endast med en son, det är ledsamt....
Obligatoriska fotot och ljusen var självfallet med, gud vad jag saknar honom...Han fattas mig....
♥
Jag var på bio ensam för första gången i mitt liv, filmen var till belåtenhet...
Väl hemma på rummet efter bion, åt jag mat i sängen, hur ofta gör man det annars?
Efter maten, sisådär runt 22 tiden upptäckte jag att jag hade glömt både tandborste och tandkräm i Gbg, men för all del, så hade jag kommit ihåg SB12...logiskt, think not...
Jag saknar den del av mitt hjärta som fattas, och alltid kommer att göra...Jag saknar Anthony, jag vill ha honom här igen, så att jag bara får krama honom en sista gång...Snart 9 månader av saknad, lika länge som jag längtade efter dig Anthony när du fanns inom mig....
♥
Fredagkväll....
Tack alla fina Ni som messar, kommenterar och mailar, ni vet själva vilka ni är...
Jag är så sjukt trött hela tiden, tröttheten påminner inte alls om "vanlig" trötthet, kroppen funkar liksom inte emellanåt...Så därav mindre bloggande...Trots tröttheten är jag noga med att gå och träna, och nu i dagarna två, torsdag och idag fredag så har jag vart på boxning...Det är så himla roligt och man kan verkligen inte tänka på något annat än det man gör på passet, tempot är så högt hela tiden...Dessutom känns det som om man får ut lite "demoner" när man tar ut sig såpass som man gör...Jag rekommenderar framförallt änglaföräldrar eller andra som mår "rörigt" inombords att gå på sådan träning, eller annan tuff träning för all del....
Ville bara ge mig till känna lite, för att säkert göra ett litet uppehåll igen, ge mig till känna för jag vet att det är så många som bryr sig och undrar...Tack för att ni finns! Tack!
♥
Överlever, men lever inte...
"Firat" min första födelsedag utan Anthony, den 16 november, vi åt ingen tårta den dagen hemma, jag och Leo myste tillsammans i soffan istället...Känt mig sänkt ett bra tag nu, ibland känns det som om det blir svårare och svårare, ju mer tiden går, det känns som om avståndet blir större och större och det gör förbannat ont....
På min födelsedag fick jag lotter av fina familjen T, den där miljonvinsten uteblev som vanligt...Men det jag allra helst önskar mig kan ingen ge mig....Tack så mycket för presenten, tack för att ni är ni...
Fick också ett så himla fint änglaspel, änglarna som snurrade runt var sådana där bokmärkesänglar man hade som liten, och till det fick jag fina tulpaner...Tack...
Och på posten kom ett underbart halsband, på det står "Älskade barn, Anthony och Leo", tack så mycket Linda....
För någon vecka sedan kom även ett armband som jag beställde från en tjej på nätet, love it...Ännu en påminnelse om mina fina ungar,på bilden ser ni även silverlänken jag köpte när Anthony gick bort, han har en likadan runt sin handled, jag tar aldrig av mig den.... jag saknar Anthony, så himla mycket, kommer det någonsin att kännas lättare?
♥
Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag....
Minernas konung....Jag saknar dig så....
Leo saknar sin stöttepelare, ledsagare, bror....
Du fattas oss, mitt hjärta är halvt...och kommer så alltid att vara...
♥
Visst är det så....
Tillägg
Denna länk leder till mitt gamla liv och min gamla blogg, men ljusstaken är köpt på loppis som Anthony och jag hjälpte till på när skolan skulle ha höstfest, så den har blvit lite av ett signum att nu ha på soffbordet och ha tänt hela tiden....Visst är den fin, i mönstret är det små blåklockor tror jag...
Fina lilla unge, som redan innan allt annat folk hade sett vad som fanns tingade några saker, ibland kan det vara en fördel att tvingas hjälpa till med sådant...
Jag saknar dig...så det gör ont....
Heaven is a place nearby, so theres no need to say goodbye...
Im always there by your side....
Vi tre mot världen....
♥
En stilla undran....
Kollade in på en sida som listar folks bloggar (bloggtoppen) och fann dessa siffror över min blogg....
| Antal besök denna vecka | 860 |
| Sidvisningar denna vecka | 1,033 |
| Totalt antal sidvisningar hos denna blogg | 12,925 |
| Totalt antal besök hos denna blogg | 10,171 |
| Antal sidvisningar per besök denna vecka | 1.201 |
| Antal sidvisningar per besök totalt | 1.271 |
| Ut denna vecka (besökare som går från Bloggtoppen till bloggen) | 12 |
| Totalt ut | 95 |
| Medeltal ut / totalt ut Så vilka är ni som besöker mig,och hur hittade ni hit?Eller hittade jag er? Tack för att ni tittar in, det uppskattar jag..... |
Tack....
Jag har så fina människor i min närhet som jag har äran att kalla mina vänner...idag fick Leo ett försenat födelsedagspaket av fina Emma, det blev en succè....
Och i brevlådan kom detta från två andra änglaföräldrar.....Tack underbara ni!
Som om inte det vore nog...jag har en kompis som äger en restaurang, och han kom förbi med min och Leos favoriträtt...Jag är så tacksam....om några dagar kommer han förbi med husmakost i matlådor till oss, och när jag helst vill ha sushi så är det bara att ringa så kommer han förbi...Fina vänner som ställer upp...Kan inte uttrycka min tacksamhet i ord....
Ni är jättefina, tack för att ni finns för oss nu när livet har vänts upp och ner....
♥
Torsdag...
I söndags var vi på en minnesgudstjänst, som var utformad för barn som mist någon de älskar, Leo var nog den ende som förlorat ett syskon, de andra hade förlorat sin pappa...
På vägen dit gick vi förbi Ullevi, där har jag och Anthony vart på flera Ifk-matcher...suttit och frusit under en filt, och Anthony somnade nästan alltid sittande på vagnen hem, och vart sen helt rödögd när jag väckte honom på vår hållplats, vad jag saknar att kunna göra sådant med honom...
Under minnesgudstjänsten fick man göra något fint till den man saknar, Leo målade en ljusstake....
...och han valde också att måla på den hjärtformade asken som syns på bild....
När vi kom till Anthonys viloplats låg detta fina hjärta där och bredvid stod ett gravljus, tack Marie och Annika...Tack alla ni andra som också hade vart där och tänt ljus, vet inte vilka ni är, men jag uppskattar det....
Bredvid stod ännu ett ljus och två små teckningar, en av Anthonys vänner hade vart där tillsammans med sin lillasyster...Tack!
Fan vad sorgligt det är...skitliv...Jo, jag är glad att jag har Leo, tro inget annat, men ibland gör det så ont i en och allt är så jobbigt.Sorgen ställer sig i vägen....
Robinson rullar på tv...ett program jag och Anthony gillade att se tillsammans....förut gick det ju på lördagar, och då myste vi med godis framför tvn...Fina minnen som fortfarande egentligen bara gör ont att tänka på....
Livet ska gå vidare, men ofta undrar jag hur...
♥
Ledsamt...
Det saknas en del av mig....
Dom skulle ju alltid vara två, oskiljaktiga....
Kommentar...
Hej!
för oss nya läsare, så skulle det vara intressant med ett inlägg om vad som hände din son
Kramar...
Jag har i flera inlägg tidigare skrivit att jag inte vill prata om de fel han hade inom sin lilla kropp som ledde till att han gick bort...Det är för tufft att prata om det helt enkelt....Och jag kan inte för min värld förstå hur ordet intressant passar in i sammanhanget....
Men jag tackar för kramen och tar den till mig..../Maria
Klart storebror är med....
"Coola hus, mamma är bäst, och vilka som bor i huset...Leo var så nöjd när han hade gjort denna i paint, jag förstår honom, underbart...
♥
De obligatoriska ljusen...
Ljusen är helt nya, men ljuset längst ut vill bara inte brinna...Det för onekligen mina tankar till att ett liv har släckts alldeles för tidigt, Anthonys....
Jag saknar honom så sjukt mycket, mer än ni kan ana...Varje kväll tänder jag de där ljusen i fönstret, för att han ska hitta hem...Varje dag försöker jag tänka mig in i hur det skulle kännas om han satte sin dörrnyckel i dörren igen, jag tänker på hur glad jag skulle bli, och hur allt skulle kännas bra igen...Men jag kastas tillbaks in i verkligheten brutalt och inser att mardrömmen är sann, att den är min vardag nu....Jag lever den värsta mardröm en människa kan uppleva, och jag kommer aldrig att vakna ur den....
8 månader....
Leo på vår sista Fredrikshamn-resa som en hel familj....
Och jag och Anthony på vår sista charterresa som en hel familj...
Vissa dagar, som idag, kan jag bara inte förstå att han är borta, för att i nästa sekund bli smärtsamt medveten om att han faktiskt är det....
8 månader ifrån dig Anthony, det känns som en evighet, det ÄR en evighet....
Jag önskar att när vi ses igen att du kommer uppleva allt som att tiden gått obemärkt förbi och att du säger "Vad snabbt du kom mamma!" Jag hoppas tiden för dig inte går lika sakta som för oss som är här på jorden...För om tiden går fort för dig så kanske, kanske jag kan stå ut....
Jag saknar dig nu och för alltid....
♥
Lusse....
Idag köpte jag detta luciatåg, fick en värdecheck från Guldfynd för att det snart är dags för mig att bli ett år äldre...Jag gillar inte julen,traditioner är inte min grej, och jag brukar mest pynta med alla saker man får från barnen som de gjort med sina kärleksfulla händer....Men i år har jag tom köpt en vit glittrig julgran som Leo tyckte vi skulle ha...Hursomhelst, när Leo fick syn på luciatåget uttryckte han att det är han och Anthony som är stjärngossar...Jag minns ett år i skolan när Anthony var stjärngosse, egentligen så låg inte det så högt i kurs att vara det, så jag frågade honom om han verkligen ville vara det i skolan, annars kunde han säkert vara något annat...Efter att ha tänkt en stund sade han " Ja, mamma, jag kan vara det, för det behövs ju faktiskt några stjärngossar också"...Och vilken stjärngosse han blev sen då, så himla fin trots sitt eviga minspel...
Älskade lilla gosse, du är så himla saknad....
♥
Globetrotters-barn....
Häromkvällen, när jag gjorde Leos kvällsmacka, så blev jag återigen påmind, han fick mjölk i en liten mugg så att han inte skulle bli kissnödig under natten....Detta är Anthonys och Leos Gran Canariamuggar...Bara en används åt gången, jag vill kunna servera i dem båda på samma gång...Jag vill att Anthony ska vara här igen...Olidligt....
Jag saknar dig Anthony, så himla mycket....
♥
Mamma älskar er....
Handsytt hjärta inköpt på tradera till Anthonys minnesvägg i vardagsrummet....
Och ett annat handsytt hjärta inköpt på samma ställe, till Leos rum, ovanför sängen...
Passar fint ihop med hans "Prinsessan och draken" tavla som man ser en del av....
På bilderna ser ni min mamma som ung, någon pojkvän hon hade långt innan jag kom har gjort ramarna, tycker de är så himla vackra, fotona är underbara, och det är så fint att Leo vill ha dem ovanför sin säng nu när han blivit större....
♥
Alexandra...
Jag har flera gånger "gått på" hennes shoppingtips och nu senast blev det detta linne från H&M, en bild efterfrågades på hur det såg ut på, och därav bilden...För att blogga om något annat än den djupa sorg jag bär på...(som troligtvis nästa inlägg kommer att handla om igen dock)
Så varsågod Alexandra, min alldeles egna personal shopper ska jag härmed kalla dig....
Vitt linne är ju visserligen inte idealiskt, ett grått får jag nog skaffa mig...
Och baksidan, bokstavligt talat....
Tårta...
Anthony älskade tårta när han fanns hos oss på jorden, och han älskar utan tvekan tårta lika mycket i himlen...Så denna har jag köpt med honom i tankarna på tradera, den ska ingå i ett arrangemang som ni senare kommer att få se, ett minnesarrangemang....
♥
Ljuset brinner....
.....för våra fina änglabarn......
Anthony, jag tänker på dig, varenda minut....
♥
Måndag...
Du är min ängel....♥
Denna krans lämnade vi idag på din viloplats Anthony...Du likt många andra barn älskade att plocka kastanjer så fort de låg på marken...så vad passade bättre än en krans just gjord av kastanjer...Blixten gör att det är lite svårt att se vad det är för blommor, det är hursomhelst rosa hortensia, och bredvid är det 3 vita små tygrosor...Mitt lyckonummer har alltid varit 3, och likaså blev det ditt....
Kärlek, älskar, älskar, älskar dig....
♥♥♥
FotbollsClubBarcelona
Nu har julkalendrarna kommit ut i butikerna, Leo gillar rosa så han var på väg att välja en hello Kitty-kalender...Sen fick han syn på Bakugan och tänkte ta den...Till sist såg han den här...Han är inte ett dugg intresserad av fotboll, men det ÄR Anthony....Så han valde en sådan med orden " Den är ju fin"....Älskade brorsorna....Saknad på ett barns nivå....
♥
