Änglamammaforever

Titt som tätt frågar bloggläsare vad som var dödsorsaken, i några inlägg förut har jag skrivit att jag inte vill outa det på bloggen, det är såpass privat, och ärligt talat förstår jag inte vad andra har för nytta av att veta det....Hade jag velat gå ut med det så hade det säkerligen stått i headern...
Han är borta för evigt, och jag förstår inte hur jag ska kunna leva ett helt liv utan honom, jag kommer aldrig få krama honom mer, sitta och traggla med hans läxor, se honon spela fotboll eller resa med honom....Och jag saknar honom oerhört, thats it....

Tack alla som beklagar, tack för alla kramar...
Nu ska jag försöka ta mig igenom dagen....

Mamma saknar dig Anthony
♥

Idag köpte jag ännu en lykta, en änglapojke...



Den här hade jag sen innan...
Jag lever för att tända ljus hela tiden för Anthony, jag lever för Leo...men jag lever inte ändå....
Idag har vart en sådan där dag, en dag som jag inte kan förstå att min förstfödde är borta...
Kommer jag någonsin att fatta att han aldrig kommer tillbaks?

Jag vill inte detta...jag saknar.....

♥

Foto by Emma
Anthonys begravning

Som jag saknar dig....

♥

Gårdagen spenderades med en fin vän och hennes familj, vi åkte över till Eriksberg och fikade vid vattnet. Det är nästan lite utomlandskänsla när man kommer över på den sidan, det bästa är att det bara tar 14 minuter över med färjan. Vilken händelserik dag det blev,cyklar är vår grej Linda, eller hur?!
Tack för allt igår Linda H med familj ♥

Dagen idag har bestått i att shoppa saker till Anthonys hörna på balkongen, nu är det jättefint där med solcellslampor och nya vackra blommor...Lite bad (för Leo) och umgänge med fina vänner på Marholmen hanns det med också....Jag är lyckligt lottad som har så underbara vänner...Tack!

Nu är jag trött, så trött...Med begynnande huvudvärk och ögon som svider av trötthet vill jag allra helst gå och lägga mig....Jag känner i kroppen att vi varit i gång i flera dagar, hela dagar...På gott och ont....Man märker inte hur trött man är när man är mitt i allt för man försöker njuta av att umgås med nära och kära som tycker om en och som man själv tycker om, men tröttheten smyger sig på i efterhand, när man tillåter sig koppla av i hemmets lugna vrå....

Saknaden är enorm....

♥

Om nätterna sover jag på soffan för tillfället, så mycket svalare där nu när det är så varmt om dagarna...
På bilden syns Anthonys örngott och grisen han gav mig i julklapp, sjalen på grisen använde han nästan jämt, jag bodde i den närmsta tiden efter han lämnat oss....



Många gånger funderar jag på om jag gör mig själv en otjänst genom att ha hans saker så nära mig, försöker jag hålla fast vid någonting som ändå aldrig kommer förändras...

Mamma saknar dig Anthony, för alltid....

♥

Leos gamla hjälm, läge att köpa en ny, eller hur?!

Nya hjälmen som han valde skyddar garanterat lite bättre



Nya snygga frisyren som han är väldigt nöjd med...



...och nya skolväskan och skorna som blev en succè...
Leos kommentar: " Blåvitt, dem gillade Anthony"....

♥

I helgen som var fick vi användning för våra lisebergskort som vi nyligen fick, en dag på 6 timmar blev det där. Leos stora favorit är slängungan till mammas förtret, blir ju så himla snurrig nu när man blivit äldre...Leo åt sockervadd och jag fick ont i tänderna bara av att titta på honom när han åt det...Väl hemma var benen som gelè, vilka ytor det är på Liseberg egentligen....På bilden syns en kanin vi köpte till Anthony, en så kallad "stressboll"....



Måndag eftermiddag tills idag vid lunch var vi och lånade mina fina vänners sommarstuga som ligger bortåt Askim, skön avkoplling att befinna sig på "landet" lite, lite skillnad från vår centrala lägenhet som jag visserligen är  väldigt nöjd med men som kan kännas instängd när det är så himla varmt.....



Jag har fina vänner som kommer förbi med sommarpresenter till oss, presenter som är klockrena dessutom...fast jag kanske är ganska förutsägbar visserligen....
Tack fina Malin... (har du läst det senaste skvallret nu?)

I vanlig ordning saknar jag mitt hjärta...
Kärlek till dig från mamma....
♥

Kia, jag  förstår det där med att vi måste försöka tänka "Vi är kvar och vi är också viktiga", men det är så mycket enklare att tänka "Han finns INTE kvar" ...De orden tänker jag på dagligen många gånger om...Leo är viktig och jag vill göra saker för hans skull, för att han ska må bättre men själv känner jag mig ganska oviktig...Intellektuellt vet jag att jag förtjänar rätten att må "bra", men känslomässigt kämpar jag.....När jag ler är det en fasad, det gör fortfarande lika ont på insidan, när jag skrattar får jag så dåligt samvete, fina Anthony finns ju inte här med oss och kan skratta sitt smittande skratt....Jag saknar hans glädje, jag saknar honom, jag vill ha honom tillbaks....
Men jag antar att det måste få ta tid.....

Tack, jag är så tacksam för era tankar, styrkekramar och peppningar, även om vissa dagar det kan vara svårt att ta dem till sig....



Tack fina Emma för presenten jag fick igår, och tack för presenten till lilleman....

♥

Idag har vi vart till viloplatsen som vanligt, pussat på gravstenen, plockat vissna blommor och tänt ljus....
Efter det åkte vi in till stan för att köpa ny cykelhjälm till Leo, då det gått en lång spricka i den. Han valde en svart med cerisa detaljer i skatestil...Hittade även mjukis-shorts till honom i hiphopstil ala Nike. Velat köpa dem innan men ordinarie pris har vart 549 kr, vilket är hutlöst för ett par mjukis-shorts, men rea nu så då slog jag till...
Inne på Stadium stöter vi på en mamma och hennes två barn, det största barnet har jag haft på förskolan för flera år sen. Dessutom har de bott på vår gata så våra barn har lekt ihop på gården ibland....De skulle på bio och föreslog att vi hängde på, och så blev det, två platser fanns lediga på deras rad, precis bredvid  dem...
Spontant och mysigt (även om jag vart på "dåligt" humör idag)
Tack Mia med familj....hoppas vi syns snart igen....
Jovisst ja, vi var och klippte Leo också, han ville ha mohawk (rättstavat?) och så blev det då...foto kommer senare....

Nu är det vila som gäller....

Ps...Tack igen bloggläsare för era uppmuntrande kommentarer....

♥

Te quiero mi hijo....

♥

Idag när vi cyklade till graven så stannade vi vid en liten utomhusmarknad som säljer frukt för att köpa lite goda vindruvor....En farbror tyckte att vi stod i vägen med våra cyklar, han tittade surt samtidigt som han uttryckte i ord vad han minsann tyckte om att vi stod just där...
Jag blir förbannat trött, tänk att det finns människor som går i gång på precis allt, som helt kan förstöra en del av ens dag...Tänk vad ens medmänniskors handlande har betydelse för hur man kommer må resten av dagen...
Nåväl, imorgon är en annan dag, ska fösöka att inte låta sura människor påverka min dag...
Jag har ju vart med värre saker än så....



Malin N och A-C, titta vad fint det ni planterat fortfarande blommar, trots hettan....

Efter vi hade vart vid kyrkogården var vi och hälsade på en vän till oss. Denna vän har en 1-åring (mamma svensk och pappa tunisier) och han är så himla lik dig Anthony när du var liten, hårfärg, lockar, hudfärg och ansikte...hans mamma säger likadant...Det är fruktansvärt tufft att ni har en sådan likhet...
Senare på kvällen tog vi en promenad för att titta på båten " Götheborg"...Önskar du hade vart med oss Anthony...

Vi saknar dig hemskt mycket....

♥

Kia, eftersom du berättade att ni/du kallade även Simon grodan, så tänkte jag visa några av våra grodor som vi har hos Anthony...



Vår prins...



Älskar den silvriga grodan, så himla charmig....



Sprattlar med ben och armar i vinden....



Denna kruka med tillhörande frön hittade vi i en mindre leksaksaffär som vi handlat i sen barnen var riktigt små kottar....Jag, Leo och min mamma stack ner varsitt frö för ungefär 2 månader sedan, meningen är att det till slut ska komma upp solrosor...vi får väl se hur det blir med det....



Denna änglagroda är en av mina favoriter, Anthony fick den av en av mina fina vänner, tycker den är helt underbar....
Vi har ett gäng grodor till men de ville inte vara med på bild idag....



På kyrkogården stannar vi alltid och dricker, vattnet där är det bästa Leo vet, smakar riktigt källvatten....



Vi lyckades fånga en ekorre på bild på kyrkogården också, det brukar ju annars vara nästintill omöjligt, de är ju så kvicka....
Dagen idag har fungerat, fram tills jag och Leo stöter på en pojke från skolan som vid några tillfällen var riktigt elak mot Anthony, något som vid de tillfällena skapade stor uppståndelse på skolan...Till råga på allt skulle vi med samma spårvagn....Dessa påminnelser, de äter upp en inifrån.....

Jag saknar dig av hela mitt hjärta Anthony....

♥

Leo har emellanåt lite svårt att förstå att Anthony är borta för alltid, att han inte kommer cyklande en vacker dag igen, redo att hoppa in i duschen efter träningen. Det sägs att just det där ALDRIG mer i detta sammanhang har barn svårt att förstå fullt ut ända upp tills de är tvåsiffrigt fyllda...Jag har ju själv deffinitvt fyllt tvåsiffrigt men kan inte heller fatta det vissa dagar...Aldrig mer är så deffinitvt...
Hursomhelst, denna bok är underbar, Leo älskar den, och den förklarar allt på ett så fint sätt...
Tänkte på er Anna-Maria och Niklas, ni har ju yngre syskon till era änglabarn....Men den är mycket vacker att läsa som vuxen också....

♥

Jag fick en kommentar på ett inlägg nyligen....

"Jag har suddat och skrivit och suddat och skrivit.. Men jag kan inte komma på en bra början på den här kommentaren. Jag känner inte dig, och jag vet inte så mycket om vad som hänt.. Men vad hindrar det mig från att bry mig? Jag kom in på bloggen, läste några inlägg och sen bestämde jag mig för att jag ville läsa allt.. Och det har jag gjort. Från första inlägget till sista. Och tårarna rinner.. Jag förstår din smärta.. Eller nej, det är ingenting man kan förstå om man inte vart med om samma sak.. Och jag är bara femton år.. Jag har inte vart med om samma sak. Och jag önskar av hela mitt hjärta att du inte heller skulle behövt upplevt det.. Att du skulle ha din älskade anthony hos dig. Jag är rädd för att skriva den här kommentaren, vill inte skriva något fel men vill visa att jag bryr mig.. Och mina tankar finns hos dig precis som jag vet att anthony gör..

Det du skrivit är så hemskt men samtidigt så fint.

#gråt inte vid min grav, jag finns inte där#
det stor i ett inlägg, så otroligt in mening. Jag tror på det. Nu mera finns han i himlen. Och i ditt hjärta.

Sköt om dig.. Hur svårt det än är. Mina tankar finns hos dig.. Kram.."

Tack igen alla som läser min blogg, som kommenterar den och som hjälper mig att föra den vidare. Tack alla som bryr sig, som ser det som sin plikt som medmänniskor...
Ni är guld värda....

♥

Idag blev det denna rosa gerbera hos dig Anthony, vi saknar dig....
♥

Nyss hemkommen från "Mammagrupp" (VSFB). Vi var till Systrarna Olsson`s cafe (tror jag det heter) och tiden bara försvann, Över 3 timmar förflöt som ingenting. Vi pratade om minnen, minnen som smärtar men också minnen som är vackra. Gemensamt har vi att vi alla förlorat ett barn, tänk att behöva ha något så tragiskt gemensamt med andra. Om ändå ens vägar hade korsats på annat vis istället...
Tack för ert stöd...ni vet ju hur det är...

Gonatt min skatt, sov med änglarna....

Världsmästare....

Anthony hade vart överlycklig om han hade fått se matchen ikväll, men jag är övertygad att han tog del av matchen på något sätt ändå....
Det var ju rackarns viktigt att han var halvspansk...
Vackra lilla gosse.....

På gatorna i Spanien är de som tokiga, tjo och tjim och bara en massa glädje, fick rapport av din pappa precis därifrån, kanske befinner du dig också där Anthony och firar, mammas fotbollskille.....

LOVE

massor, massor....
Och saknar dig så himla mycket...
Saknaden och sorgen gör så ont inuti mig...
Fina Anthony....

♥

I vanlig ordning tänder jag och Leo ljus i kyrkan, för vår Anthony och för alla andra änglabarn som så många saknar här på jorden...



Fina blommor till fin pojke....



...och ett ljus smyckat med fotbollar blev det också....



Mamma har ställt dit en liten groda, du kallades ju det som frö i magen och som liten baby...
Hunden (solcellslampa) kommer från pappa....



Grodprinsen...



Jag och Leo cyklade till kyrkogården idag, jag har inte cyklat på ungefär 20 år. Till en början höll jag i styret som om det skulle trilla av, så till slut kändes det som om mina tummar skulle förintas...Rumpan kändes helt mör efter ett tag också men är ju en vanesak...Efter kyrkogården cyklade vi till röda sten, åt en glass och tittade på båtar...

Vi saknar dig Anthony, lots and lots....

♥

Ps. Marie, din cykel är toppen, du kanske inte får tillbaks den....

I tisdags var vi bjudna till Välen, där några vänner har sin lilla "sommarstuga"



Vi tog en promenad till Marholmen, som ligger i närheten av Askimsbadet...
Vi fikade på en filt i blåsten....



....och det fiskades krabbor....
Mitt i fiskandet var det någon som ropade på sitt barn och vad hette barnet tror Ni?
Just det, Anthony...
Tänk att man ska få höra ett såpass ovanligt namn när man inte alls är beredd på det, hade ingen skyddsmur uppe alls, och hjärtat hoppade över ett slag...
Med ens blev jag påmind igen om hur mycket du saknades på vår lilla utflykt, du fattades oss....



På väg tillbaks till stugan gick vi förbi detta berg, ett berg som av barnrumpor slitits ned och blivit som en rutschkana, snabbt går det också, bra mycket snabbare än en riktig kana...

Tack för inbjudan Familjen T....

 
Foto by Marie

För några inlägg sedan skrev jag att jag gärna ville låna en cykel, behöver snåla med mina pengar som sjukskriven och kände att jag inte ville lägga flera hundra på ett månadskort. Snälla kollegan Marie lånar mig nu sin cykel medans hon är borta, en skön DBS cykel med riktig damsadel...Måste verkligen skaffa mig en egen cykel någon gång, har inte haft en på en herrans många år. Synd att det är ganska dyrt med cyklar dock om man vill ha en ordentlig...Hursomhelst, passade på att fråga om hon möjligtvis även hade några Lisebergskort att låna ut också, och det fanns det, Lycka....
På morgonen igår ringer fina Marie på dörren och lämnar detta fina kort som hon pysslat, inuti ligger det 300 kr till Liseberg till mig och Leo, och två Lisebergskort...
Tack Annika. S för att du hämtade och lämnade oss häromdagen och tack för den goda maten...
Tack A-C för att du tagit med Leo till barnmedicin...
Tack för alla sms, mail, samtal och besök, och tack för alla kommentarer här på bloggen från vänner, bekanta, bloggvänner.....

Tack alla mina underbara kollegor för att ni är så snälla...
Och TACK Marie för att du till råga på allt cyklade hit cykeln...

Många kramar från Leo och Maria....
En Leo som för övrigt tycker det ska bli så spännande att få se sin mamma cykla, har han aldrig gjort innan, han undrar om jag egentligen kan på riktigt....

♥

Ni kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
 

När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
 

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
 

Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
 

När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår? 
                                                  (okänd )

Leo lämnar en sista hälsning på kistan, ett hjärta..



4 månader som känns som en evighet...

Foto by Emma
Anthonys begravning

WHY?

♥

If i could hold you one more time....

I sommar får det bli att ta sig ut på de saker man ska göra på ett annat sätt än spårvagn. Åker ju till graven varje dag och vattnar och tänder ljus. Leo har cykel men jag har inte ägt en sedan barnsben. Någon av mina fina vänner som kanske ska ut och resa eller till landet, som skulle kunna tänka sig att låna ut sin cykel till mig?

Leo:
"- Mamma, nästa gång vi flyger utomlands, flyger vi högt upp då?"
( "-Ja, vi flyger jättehögt" )
"- Då kanske vi ser Anthony där uppe i himlen, bland molnen, jag ska titta efter honom och så säger jag till om jag ser honom"

Fina lillebror, jag kan inte sluta att tänka på hur det är för Leo som ALLTID har haft sin storebror hos sig, han vet ju inget annat, och de var så sammansvetsade även om de bråkade som hund och katt emellanåt...
Lilla vän, jag sörjer för din skull Leo, jag sörjer för min egen och för mormor som nu är gammal, men alltid varit en stor del av ditt liv Anthony. Jag sörjer för alla som älskade dig...Jag sörjer för allt du inte fick uppleva. Jag är glad för tiden jag fick med dig, men jag ville ha mer...

Mamma saknar dig så himla mycket....
♥

Gonatt min skatt