Änglasöner...
Just nu är jag på kyrkogården, tillsammans med en annan änglamamma, mamma till David. Våra söner ligger på samma kyrkogård...Ljuset längst till vänster i bild ska David få, de andra ska jag ställa hos mitt hjärta...Dekorationerna har jag köpt på netto för ett tag sen, tycker gravljusen ser så tråkiga ut, så jag ville göra dem lite finare....
Gott nytt år på er, änglapojkar och änglaflickor...Ta väl hand om varandra tills vi ses igen....
♥
Sömnlös i Göteborg....
Började innan läggdags på en av mina nya böcker "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch...En bok som är svår att inte sträckläsa...Ögonlocken började dock bli tunga och jag lade ifrån mig boken i hopp om att försöka sova...tänkte en stilla tanke att jag nog skulle vara så trött att jag skulle kunna somna utan insomningstablett, men tji fick jag...Så nyss gick jag upp för att stoppa i mig en...passade samtidigt på att gå in till Leo för att klappa lite på honom...Klappar honom på kinderna och magen varpå han säger "Jag har pepparkaksarmar, det har mormor också"....Senaste gången jag var inne sådär och pillade på honom så att han vaknade så utropade han ordet
"Kattfamiljssnopp", ja det är ju också en sammansättning av ord...Ok...i rest my case...Går och lägger mig igen...och myser med grisen jag fick av Anthony förra julen....
Förhoppningsvis kan jag snart börja räkna får....
Några klappar....
Jag har fått så mycket fint i julklapp av folk i min närhet, vackra ljushållare, väl genomtänkta kort, änglasaker och annat...Tack ni är så fina....
En smartbox fick jag av lillebror och jag står i valet och kvalet att välja mellan 3 saker...
1. Tvåtimmarstur på fyrhjuling
2.Chokladprovning i Malmö
eller
3. Två tillfällen till 35 minuters jademassage...
Från jobbet fick alla medarbetare ett presentkort på Akademibokhandeln, detta blev inhandlat på rean idag för dessa pengar...i nederkant är det en nyckelring som blinkar "Leo" när den laddats med dagsljus...
♥
Änglabarn....
Hittade denna vackra ängel på Åhlens rea häromdagen, var bara tvungen att köpa den, imorgon ställer jag den hos min ängel....
Ett brev kom på posten, tack fina, fina Stina....
Detta brev kommer jag att hålla kärt och vårda ömt...
Nyaste soffkuddarna, stryka-på-bild på vackert örngott....
"Varje gång en klocka klingar, får en ängel sina vingar"
"Änglarna följer varje steg vi tar, de delar både glädje och sorg med oss"
Jag saknar....
♥
28 december, Anthony 11 år och 10 dagar...
I onsdags var jag hos prästen för samtal, samtal om livet, framförallt livet som delades i ett före och ett efter...vissa saker har inte förändrats ett dugg, andra har förändrats till oigenkännlighet...
När vi pratat klart föreslog prästen att Leo kunde komma till kyrkan för att släcka ner alla ljus och vara med och larma...han älskar denna syssla, tycker nog att det är lite spännande att ta kontrollen så där över en jättestor kyrka...
Det här är för övrigt vår kyrka...den är så mäktig....
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=661295
Jag antar att det ibland kan vara de små sakerna som gör det.....
♥
Signs....
Det brinner alltid ett speciellt ljus för Anthony, även på natten, ett värmeljus i sin ljuslykta...
Inatt vaknade jag av att det sprakade något fruktansvärt i rummet, fattade inte alls vart det kom ifrån först men fullkomligen flög upp ur sängen...På byrån i ljushållaren ser jag att det brinner för fullt i detta värmeljus, jag önskar att jag hade haft sinnesnärvaro att fotografera i det läget, för det kom 2 lågor ur samma ljus...Inte nog med det, det gick inte att blåsa ut, så jag fick hämta en kastrull och sätta över för att kväva lågorna...
När jag sedan på morgonen tittar i den nästan tomma värmeljusbehållaren, så ser jag att den svarta veken lagt sig som en ängavinge, man ser nerverna i vingen och man ser den fjäderlika rundningen som finns i en änglavinge...Jag har sparat värmeljusbehållaren i säkert förvar, den är helt otrolig...försökte fota den men fotot blev lite suddigt, kanske kan ni ana lite...
Annars får ni se live vid tillfälle, ni som jag umgås med....
Det är verkligen inte lätt att se på bilden, men så självklart när man ser den på riktigt...
Jag väljer att se det som ett tecken....
♥
Away....
Gud vad man kan bli beroende av datorer utan att egentligen fatta hur mycket...Hoppas den inte kostar en förmögenhet att fixa.....
Hoppas ni haft en fin jul...Vår har vart tyngd av saknad....
♥
Update: Som jag anade så var det laddaren det var fel på, lilleman har många gånger om satt sig på sladden så den blivit helt skev och till sist glappade den bara i utgångshålet på datorn...Fick snällt köpa en ny idag, tänkte att de kan väl inte kosta så mycket, men se det gjorde de, 600 kr, för en ny förbenad sladd till en dator som bara är 1 år gammal...tråkigt...Hade ju hellre lagt de pengarna på rean i butikerna....
But anyways, kommer nog att vara lite away ändå, för jag är så sjukt trött hela tiden....
Tänker på er...ni vet vilka ni är....
Tears in heaven....
Fina lilla du...detta fotade jag på vår sista Danmarksresa, som gick av stapeln på sportlovet...
Några veckor senare fanns du inte hos oss mer...Och det är så himla orättvist...jag kommer aldrig att kunna acceptera att detta hände min son, hur skulle jag kunna det? Det skulle vara som att säga att det var OK,det som skedde...och det var det inte, det kommer aldrig vara ok...Han skulle ju vart här och firat sin födelsedag, fått ha laserdomekalas med Sophia och ägna sig åt sin älskade fotboll....
Tårarna rinner när jag skriver detta, det går inte att få slut på dem...Det är lite suddigt när jag skriver så kanske blir det ett och annat stavfel, men ni får ha överseende med det...
Jag saknar honom dagligen, jag tänker på honom nästan varje minut...det var ju inte så här det skulle bli...jag hatar detta livet, jag avskyr det, vill inte leva detta liv som jag tvingas göra....Jag vill bara göra mig fri från all smärta, bli uppriktigt glad igen....men det går inte.....
Hur fan ska jag bära mig åt....
♥
Jag vill bara ha mitt barn tillbaks
Potpurri...
Lite julkort har vi fått också, trots att vi är usla på att skicka tillbaks...Tack vänner!!!
Och det vi bakade i söndags är nu på hemmaplan: Mozartkulor, Leilas Rocky roads, kardemummamaränger och wienernougat...
Och under dagen tillkom det saffranssokorpor med vit choklad
En av mina vänner fyller strax år, då får hon några marmelader och dessa goda skorpor...Hoppas hon gillar dem och framförallt så får vi hoppas på att de inte är inne och läser för noga.....
Tack snälla ni....
Jag tror jag ska lägga ett av Anthonys "blingbling" örhängen i den....
Sen fick jag denna underbara skål med tillhörande godis, skålen var verkligen så klockren..Den som köpte den till mig visste vad den gjorde....
Tack mina fina kollegor för denna...inte så mycket godis kvar i den, fattar inte vart det tagit vägen....
Denna fina hyacint fick jag också, den har nu börjat slå ut och vi går alla tre och nyser härhemma, men fin är den....
Tillägg....
Tomtar som fanns i en bod på Liseberg, kostade mellan 800 och 1500, som hittat....
Jul på Liseberg
Jul på Liseberg 2010, Maria och Leo
Här har vi inte hunnit börja frysa än utan är vid gott mod fortfarande, tänk att det blir så kallt, det hjälpte inte ett smack att vi hade på oss tjocka termobyxor och annat gott...Dock hade jag tagit med mig mina torgvantar, det var kanske inte så genomtänkt, hade behövts ett par med hela fingrar...
Denna bilden på Leo är underbar...han sitter och väntar på att attraktionerna ska öppna...
Provåka...
Värma händerna kunde behövas emellanåt...trots vantar....
Värma kroppen inombords var skönt, här var det varm choklad med vispad grädde...
Mini-donuts fick det bli i år också, men bara med vanligt socker, annars kan jag rekomendera att be om hasselnötssås på...Ljuvligt, men sjuhelsikes mäktigt....
Här fanns det som en liten bod där man kunde tända ljus för någon man tänker på, ljusen var skänkta från Ikea och man kunde lägga varfri slant som gick till stadmissionen...Tyvärr såg man flera som bara tände men inte kunde kosta på sig en krona eller två i " Sparbössan"
En kall men fin dag....som senare avslutades med sängtiders vara eller inte vara...
♥
Nu är du 11 år och 1 dag ung...
Foto by Emma
Enorm saknad...
♥
Memories are forever....
Foto by Emma
När det är dags så ses vi igen mitt barn...
Ballongerna for söderut, när de hade blåst iväg en bit formade de skyttens tecken, det stjärntecken Anthony är född i....
Grodballongen till höger släppte jag, den ser lite halvtokig ut....valet av ballongmotiv var enkelt, han kallades ju grodan som liten...
Kärleksmums och pepparkakor med A:n i kristyr...
♥
Tack Emma för finfina foton...
Tack allihopa för att ni hjälpte till att göra dagen till vad den blev...
Jag tycker mycket om er....
♥
Grattis min förstfödde....
....på din 11 årsdag...Hoppas ni haft ett fint kalas i himlen....
Idag var vi till graven klockan 13, vi tände ljus och släppte en massa olika heliumballonger, var och en fick själv köpa med sig en ballong, sen släppte vi dem tillsammans, jag släppte först en ballong, formad som en groda, och därefter släppte alla andra..., sen sjöng vi "Ja må han leva", och även om det inte blev 100 år för dig som du fick leva så kommer du leva så länge i mitt hjärta ändå, tills vi ses igen...det var en fin stund, så värdigt...Sorgligt, men vackert...Det har vart en fin dag, dagen då du föddes Anthony, för 11 år sedan, och jag har hållt mig förvånansvärt lugn...hållt inne starka känslor som sedan istället resulterat i huvudvärk....
Efter det åkte vi hem till oss, och åt din favoritkaka Anthony, kärleksmums....
Tack för er omtanke mina vänner, tack för fina presenter, tack för att ni finns helt enkelt...
Och tack mina bloggvänner för er "uppmuntran", ni stärker mig....
Bilder från dagen kommer förhoppningsvis senare, en vän fotade lite...
Grattis världens bästa Anthony....
♥
Jag känner mig så ledsen....
Vi har köpt en liten glittrig julgran, och i den har vi hängt två snögubbar, en för Anthony och en för Leo...det är så sorgligt...jag kan inte hålla tillbaks mina tårar.....Hur mycket tårar har en människa egentligen inom sig?
Det är så många som säger att jag är så stark, att de förundras att jag faktiskt står på benen...ja...varför gör jag det egentligen, är jag inte riktigt klok....? Jag känner mig inte ett dugg stark...Jag känner mig svagare än svagast, det känns som ju mer tiden går, desto svårare blir det...Vi glider isär mer och mer....Jag saknar så jag går i sönder...
Ska försöka sova, så jag klarar morgondagen...det är så tungt, så tungt, ni anar inte....
Godnatt...
♥
Imorgon är dagen....
För 11 år sedan hade jag värkar, för 11 år sedan var det äntligen dags att få träffa en helt ny liten människa, som man längtat efter under så lång tid...För 11 år sedan blev jag mamma för första gången...Tänk att Anthony valde just oss till sina föräldrar, tänk vad mycket man har fått uppleva under åren med sitt barn, både glädje och sorg, och tänk vad man kan sakna någon som tog så liten plats på jorden....
Tack fina "Skutanfröknarna" för er omtanke, tack för den fina ängeln...jag hoppas den kan ge mig styrka under morgondagen....
♥
I did it...
Har sagt sedan snön började falla att jag skulle ramla innan vintern är över och idag blev det en självuppfyllande profetia, så nu är det avklarat...Jag slant på en isfläck, slog knäet blodigt, och höften blå...till råga på allt så höll jag Leo i handen så han ramlade också, men landade mjukt, för han hamnade ju på mig....Älskar vintern....
Tillägg....
"Det kanske skulle ge oss en chans att ta en extra koll på våra egna barn, om det var ngt annorlunda.. men men valet är ju ditt och mår inte du bra av att lufta det som hände din son, så är det inget jag kan göra. Tack för den här tiden."
Eftersom det var som jag tidigare i bloggen skrev att allt skedde som en blixt från klar himmel, att ,min son inte hade några symptom på att vara sjuk alls,att något skulle vara "annorlunda", så det hade det inte hjälpt dig och dina barn om jag hade "luftat" vad som var fel, vi hade ju liksom inget att reagera på...
Tack själv Anna, antar att du under en tid läst bloggen och nu lämnar den, och åt Det är det inget Jag kan göra något åt...
Ha en fin dag i snöslasket alla....
Svar...
" Som jag skrivit tidigare lämnade han jordelivet i all hast utan att någon i hans närhet hade en aning om vad som komma skulle. Visst kan man lösenordskydda bloggen, men min tanke med bloggen var att på ett fint (och enkelt) sätt sprida underbara Anthonys minne vidare i allra möjligaste mån, och för att vara ett stöd och en kanal till igenkännande för andra änglaföräldrar...."
Att tåla frågor och att välja att inte vilja svara på dem, är två helt skilda saker....Tycker att frågan hur han gick bort är så oväsentlig för andra att veta...därmed ingen utförlig rapport om dödsorsaken i denna blogg...Inte heller i verkliga livet brukar jag känna att det känns bra att tala om de fel min son hade inom sin kropp....Vet inte hur jag ska kunna förklara mig mer...
Tack Niklas, Mia, Kia och ni andra för era fina kommentarer, glad att ni finns....
♥
Tufft...
Elefanten är tillbaka....
Svar på kommentar....
Jag hänvisar till detta inlägg http://publishme.se/1370838/entries/article/88407630/
och detta http://publishme.se/1370838/entries/article/89216463/ och till viss del detta http://publishme.se/1370838/entries/article/100663646/?pub=1
Tänkte, så slipper jag skriva samma sak igen..och eftersom ingen mailadress var medskickad så får jag svara så här...
Sov gott!
Saknad som aldrig ger vika....
Under gårdagen var vi hemma hos en av Anthonys bästa kompisar, han sov över hos denna kompis väldigt ofta och träffade honom nästan varje dag, de var riktigt tajta och fina kompisar...Igår var vi som sagt där, käkade pizza, och Leo och G spelade Ps2 och hade så roligt tillsammans...Det är självklart underbart att se Leo skratta som han gjorde men samtidigt så sorgligt, för det var ju Anthonys bästa vän, och det skulle ju vart han som satt där...Men jag hoppas han var där ändå och skrattade med dem, trots att vi inte kan se honom....
Idag har Anthonys andra bästis Sophia haft bowlingkalas, som Leo var bjuden på...Också här kunde jag känna ångesten krypa i mig, varför får inte Anthony vara med som alltid, varför ska han behöva fattas oss alla resten av livet...Det är så ofattbart, så onödigt och så jäkla orättvist....
Jag förundras över hur ens medmänniskor beter sig i exempelvis affärer, många kan vara direkt otrevliga, någon jag nyligen fick erfara...Vad vinner man på att hetsa mot andra människor? Den dagen när en tjej var så fruktansvärt otrevlig mot mig var jag inne i en butik för att köpa lite julklappar till min brors dotter och vår avlösare...Jag hade en riktigt dålig dag, det kändes tungt, jag var ledsen i mitt innersta...efter denna incident kändes livet inte direkt bättre...Men hon fick ju iallafall en urladdning så kanske mådde åtminstonne hon lite bättre sen...
Jag får panik av att snön legat som den gjort, jag har inte kunnat pyssla om graven som jag velat, och jag längtar tills jag kan få göra iordning där igen...
På lördag fyller Anthony 11 år i himlen, jag vill att han ska fylla här hos mig, som han gjort alla andra år...Vi ses på minnesstunden då, mina vänner.....
♥
9 månader....
....sedan var det sen Anthony lämnade oss och orsakade ett hål i mitt hjärta, och många andras hjärtan också...Anthony, du är så saknad...har varit och tänt ljus och marshaller idag hos dig, innan jag var där hade din moster varit där (tror jag) och tänt dito, och även lämnat en Michael Jackson- hatt...Du älskade din hatt som jag sparat i säkert förvar, minns att jag köpte den på Kappahl och du hade den på avslutningar flera gånger om...
Fan vad jag saknar dig...du har lämnat ett tomrum som aldrig går att råda bot på, aldrig....
Tänder ni ett ljus för änglapojken Anthony idag? En pojke som fick sina vingar alldeles för tidigt....
♥
What a day....
Leo och jag började dagen med att gå till läkaren, för när han vaknade lät han som en hel karl, nu äter han penicillin mot halsfluss, är het som en kamin och helt ur form...Så lunch och middag har fått bestå av fisksoppa för den lille herren idag...Åkte till kyrkogården och pysslade i ordning så gott som det gick, all snö gör det ju inte lättare att göra det fint, fingrarna frös sig stela och tändaren jag försökte tända alla ljusen med strejkade...Dessutom hann det bli mörkt när jag väl var där och nojjig som jag är så slängde jag blickar över axeln stup i kvarten...Men det blev så fint när det väl var klart...Hemma har jag skällt mig blå över att torktumlaren gick sönder, så jag fick hänga kläder över hela lägneheten..Tänkte att jag kan ju utnyttja expanderstången som skiljer badrum från tvättstuga och hänga saker på den, javisst, du rasar den såklart ner för att det blev för tungt, om jag kan bli ännu tokigare så kändes det som jag blev det just då....Åker in till stan för att införskaffa en torkställning, termobyxor till jobbet och några klädesplagg, när jag kommer hem inser jag att jag bara köpt svarta kläder...Ungefär så som jag känner mig i sinnet, svart...
Och sen var det ju det här med kollektivtrafiken också...men det tar vi en annan gång...
Tack för att ni finns mina "bloggvänner" och andra vänner....
