Tung dag...
Idag blev det denna rosa gerbera hos dig Anthony, vi saknar dig....
♥
Nyss hemkommen från "Mammagrupp" (VSFB). Vi var till Systrarna Olsson`s cafe (tror jag det heter) och tiden bara försvann, Över 3 timmar förflöt som ingenting. Vi pratade om minnen, minnen som smärtar men också minnen som är vackra. Gemensamt har vi att vi alla förlorat ett barn, tänk att behöva ha något så tragiskt gemensamt med andra. Om ändå ens vägar hade korsats på annat vis istället...
Tack för ert stöd...ni vet ju hur det är...
Gonatt min skatt, sov med änglarna....
man blir så ledsen när man läser, men sen ser man alla fina bilder och med vilken kärlek du skriver. Det gör att man känner en enorm styrka hos dig. Du tror kanske inte den finns just nu. Men den finns.
Du har vänner och familj som stöttar dig och vi finns här när du behöver oss.
kramar Sara
Kan du tänka dej Maria att Simons favvo blomma var just gerbera.Därför hade vi den på hela kistan vid begravningen.Begravning.....bara ordet får mej att rysa.Det är gamla människor som ska begravas först...absolut inte våra barn.Vår lille kisse kom igår och natten har varit livlig med lek,mat och att gå på lådan.Jätteduktig liten kisse som redan är rumsren 8 v gammal.Ha en fin dag!!Kram Kia
Rosa gerbera för mig, är en påminnelse om lovas näbb bukett då vi gifte oss. Hon hade 3 rosa gerbera med brudslöja och var vackrare än bruden själv. <3
Så mycket känslor av sorg.. Så obegripligt och jag håller med, bra att VFSB finns, men tänk om ni kunde fått träffats under bättre omständigheter.
Stor kram till er alla som förlorat ett barn
Jag har suddat och skrivit och suddat och skrivit.. Men jag kan inte komma på en bra början på den här kommentaren. Jag känner inte dig, och jag vet inte så mycket om vad som hänt.. Men vad hindrar det mig från att bry mig? Jag kom in på bloggen, läste några inlägg och sen bestämde jag mig för att jag ville läsa allt.. Och det har jag gjort. Från första inlägget till sista. Och tårarna rinner.. Jag förstår din smärta.. Eller nej, det är ingenting man kan förstå om man inte vart med om samma sak.. Och jag är bara femton år.. Jag har inte vart med om samma sak. Och jag önskar av hela mitt hjärta att du inte heller skulle behövt upplevt det.. Att du skulle ha din älskade anthony hos dig. Jag är rädd för att skriva den här kommentaren, vill inte skriva något fel men vill visa att jag bryr mig.. Och mina tankar finns hos dig precis som jag vet att anthony gör..
Det du skrivit är så hemskt men samtidigt så fint.
'gråt inte vid min grav, jag finns inte där'
det stor i ett inlägg, så otroligt in mening. Jag tror på det. Nu mera finns han i himlen. Och i ditt hjärta.
Sköt om dig.. Hur svårt det än är. Mina tankar finns hos dig.. Kram..
