Tears in heaven....
Fina lilla du...detta fotade jag på vår sista Danmarksresa, som gick av stapeln på sportlovet...
Några veckor senare fanns du inte hos oss mer...Och det är så himla orättvist...jag kommer aldrig att kunna acceptera att detta hände min son, hur skulle jag kunna det? Det skulle vara som att säga att det var OK,det som skedde...och det var det inte, det kommer aldrig vara ok...Han skulle ju vart här och firat sin födelsedag, fått ha laserdomekalas med Sophia och ägna sig åt sin älskade fotboll....
Tårarna rinner när jag skriver detta, det går inte att få slut på dem...Det är lite suddigt när jag skriver så kanske blir det ett och annat stavfel, men ni får ha överseende med det...
Jag saknar honom dagligen, jag tänker på honom nästan varje minut...det var ju inte så här det skulle bli...jag hatar detta livet, jag avskyr det, vill inte leva detta liv som jag tvingas göra....Jag vill bara göra mig fri från all smärta, bli uppriktigt glad igen....men det går inte.....
Hur fan ska jag bära mig åt....
♥
Jag vill bara ha mitt barn tillbaks
Usch Maria.. blir alldeles tårögd. Ledsen att jag inte svarat på ditt mail. Haft fullt upp med födelsedagar, jul, jobb och min situation. Lugnar ner sig efter nyår. Krama Leo och hoppas att ni någonstans kommer få uppleva lite ljus i denna mörka årstid. Lite julefrid till er. <kram>
Fina Maria, jag gråter med dig :( :( det är sååå orättvisst!!! Kan aldrig föreställa mig din smärta och det du går igenom. Nej det är inte OK att han togs från er men han behövdes kanske mer på andra sidan, han kanske behövdes för att ta hand om de andra änglabarnen! Han har firat sin födelsedag, han har säkert haft bästa kalaset nånsin och han spelar fotboll med sina nya vänner!
Kram på dig Maria och du finns i våra tankar <3
Så underbart vacker din son var.
Måste vara extra tomt och svårt nu i jultider utan din älskade förstfödde
otroligt så vacker han var.
:`(
Många kramar <3 <3 <3
Önskar att det hjälpte dig i din saknad.......
Åh, Maria....jag förstår precis den känsla som härjar i din kropp och själ. Känslan av vanmakt och att bara vilja ha tillbaka sitt "vanliga liv". Men hur brutalt det än låter, så kommer det inte att bli så. MEN ni kommer så småningom att skapa ett nytt"vanligt" och det innebär inte att tiden med Anthony inte var värd lika mycket. Ett liv levs i perioder som kan skifta otroligt....Kropp och själ behöver denna jobbiga sorgeprocess innan man känner sig redo att släppa taget, acceptera sin situation och det är först då...Först då man kan skapa ett nytt vanligt. Jag vet att det kan låta löjligt lätt och det är det inte. Inte menar jag heller att bagatellisera. Men jag vet att livet kräver att man sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen fram. Anthony hade velat det, det är jag säker på. Det är ok för er att både uppleva sorg och GLÄDJE framåt i livet. Han vill ju "titta ner" på er och känna trygghet i att ni har det bra - tills ni ses igen. Du kommer att orka. Du kommer att fixa det. Fundera inte så mycket på hur - bara låt det komma till dig. Livet är bra finurligt då vi inte tror att vi måste styra det. Kram Mia
När jag skulle läsa mina mail idag blev jag så glad.Vilket underbart julkort du har skickat Maria.Vi är nu på västkusten och bara ska" vara "över jul.Ev kommer bror och svägerska på juldagen och kanske Linus men han har bråttom tillbaka till Stockholm,ska vidare till Spanien.Ska hålla tummarna hårt för att du och Leo får en fin jul och att ni får må så gott det går.Men visst är det tungt.....Många julkramar från Kia och Leif
Säger som Kia: Det var ett magiskt julkort! Från en magisk människa! Ge aldrig upp Maria,
Imorgon hoppas jag att du känner att vi alla i familjen Liliequist finns hos dig...
"Massmis med"
Niklas
Hej Maria,
Vill önska dig och Leo God Jul! Tänker ofta på dig!
Många kramar
Cizzi
Det måste vara förfärligt med jul när han inte finns med. Men det gör han såklart ändå, fast ändå inte här. Hoppas du får en fin julafton trots allt. Kramar ♥
JA det är så orättvist att vi inte har våra barn hos oss, har nog inte heller accepterat att han inte kommer tillbaka. Fortsätt att kämpa Maria. Det måste vi. Många stykekramar.
Gör ont i hela min kropp Maria när jag läser, kan bara säga, ledsen, nu rinner mina tårar också
Marie
