Saknar dig...

2015-12-19 / 23:38:00
Det sägs att tiden läker alla sår, men så är det ju inte. Och så talar bara den som inte har varit med om en tragedi likt den jag behövt vara med om. Så tänker iallafall jag. Jag läker aldrig, jag kan hantera sorgen på ett annat sätt, ett sätt som kanske inte är bättre för mig, men för omgivningen. Omgivningen kan så ofta bli illa till mods, man vet inte vad man ska säga eller göra. Därför styr jag när jag visar min sorg, på gott eller ont. Många gånger på ont tror jag. Jag har haft en lång period då jag har mått som en påse skit, men inte många har vetat det, och det är ju inte heller så att många frågar heller. Det har gått så lång tid nu, man ska ha kommit en bit på vägen. En redig bit på vägen, men jag känner det som att jag stampar på samma ställe vissa dagar. Ingen vet hur jag har det just nu, eller iallafall väldigt få, för man bemödar sig inte att fråga. Det känns som ett svek. Ett svek mot mina känslor, ett svek mot minnet av fina Anthony. Gud vad jag saknar honom....
 
Always together, never apart
Maybe in distance, never at heart
Kommentarer!
Postat av: Kia(ängeln Simons mamma)

Hej,känner igen mej i det du skriver....hur många tårar har man torkat alla år.Nu närmar sig julen som jag inte ser fram mot.Livet går inte vidare o blir bättre men det fortsätter o blir en aning lättare....vår förtvivlan o saknad kan ingen förstå som inte upplevt detta.När folk pratar om sorgeår så protesterar jag.Det är ett sorgeliv....ha det gott du o Leo.Kram Kia

Svar: Så sant...kram
anglamammaforever.blogg.se

Kommenterat - 2015-12-20 / 10:28:06
Postat av: Claudia

Hur lever man men den extrema saknaden och smärtan? Vi förlorade nyligen vår dotter, livet kommer aldrig bli det samma. Vi bär på en enorm sorg som ingen ser.

Kommenterat - 2015-12-20 / 13:24:47  | URL - http://www.nouw.com/%C3%A4nglabarn
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: