Du

2013-05-29 / 16:53:24
 
När jag dör är jag alls inte borta. Fast min kropp blivit aska min vän. Ty med allting som susar och sjunger ska jag komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden. Genom fjärilars fladdrande slag. Genom flingornas dans på din ruta, ska jag ge dig en hälsning var dag, och när björklöven spricker om våren och du känner en varmare vind, ska du ana min själs odödlighet, När jag dunlätt kysser din kind. och då vet du jag är inte borta, nej mer nära än du kan förstå, genom allting som susar och sjunger ska min hälsning med kärlek dig nå.
Författare okänd.
 
Det gör fortfarande så där sjukt ont ibland så att jag knappt kan andas, så att det känns som att mitt hjärta ska gå sönder. Så där ont så att man knappt vet vart man ska ta vägen, eller egentligen vill jag just precis då bara  uppslukas av jorden, bara försvinna för att aldrig mer komma tillbaka...Så ont gör det, och kanske inte just Du kan förstå hur mina tankar kan gå så. Jag måste ju ta mig i kragen för jag har ju ett barn till...jo jag vet det, och det är för honom som jag fortsätter andas trots att jag bara vill ge upp. Han är min livlina. Jag är noga med allt aldrig använda dessa ord framför honom, för han ska inte behöva känna det ansvar som detta yttrande innebär...Men det är så det känns, och det kan ingen någonsin ta ifrån mig....
 
Jag älskar er och jag saknar dig så enormt...
 
Kommentarer!
Postat av: happyvardag

Så vackert skrivet......Nä, det där är svårt att förstå för dem som aldrig upplevt sorg och saknad i samma andetag. Jag har haft en lång vår längs minnenas kvarter.....När åker ni på semester?
Kram Mia

Svar: Kram...
anglamammaforever.blogg.se

Kommenterat - 2013-05-29 / 20:11:33
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: