Änglamammaforever

Tid

Tiden bara går och går, fast ändå står den still... I perioder vet jag knappt vad jag ska ta mig till, det känns så långt tills vi får ses igen. Men jag vet ju innerst inne att jag faktiskt måste fortsätta kämpa, jag har ju en son på jorden också...Jag funderar på vart han befinner sig nu i sin saknad efter Anthony, han pratar inte så mycket om det han varit med om, om den tragedi som ett barn inte ska behöva uppleva, men allt som oftast kommer det små minnen som han har tillsammans med sin storebror, om våra resor,  eller om när de var ute själva på gården och lekte och Leo kom hem igen med bruten handled. Ofta tar han upp den där gången när de var ute i snön, Leo fastnade med sin hand på en lykstolpe på något sätt...Handen blev kall och Anthony tog då med honom in på pizzerian i närheten där han frågade om de fick värma Leos hand under varmt vatten på toa... Sådana där fina minnen tar Leo upp...Minnen som för honom är viktiga för att komma ihåg sin bror, för mig är de bara smärtsamma att tänka på....Jag undrar just när jag bara kan tänka på mina minnen och må bra av dem. Utan att få en klump i halsen som man måste svälja otaliga gånger för att få bort....Jag ser fram emot den dagen...Gud vad jag saknar honom, precis varje minut och sekund av mina vakna timmar...

 

Hej Maria,jag blir glad att du bloggar igen.Oj,vad jag känner med dej och din saknad.Simon har nu varit borta i 5 hemska år.Tänk att det fortfarande finns kompisar som tänder ljus och lägger rosor vid graven.Den 9 januari skulle han varit 18 år!!!!???En tjejbästis hade satt en liten söt nalle vid graven med texten "whit love"Jag saknar dej!!Visst blir man rörd.Visst är det tungt och vi kämpar så gott det går.Maila gärna om du känner för att skriva av dej det jobbiga.Krama Leo från oss.Kram Kia

Maria...Hur kunde våra liv bli så här...?
Vi finns här,konkret några mil längre ner i vårt avlånga land - i tanke och hjärta är vi dock på samma plats.
Massmis med
Niklas

Men Gud, så tragiskt men så fint du skriver. Blir alldeles gråtmild när jag läser. Har precis hittat hit genom IG och Villa sjöhaga. Nu ska jag läsa vidare hos dig. Känner dig inte men känner med dig. Önskar dig lycka i livet även om saknaden alltid kommer leva vid din sida. Er. Så fint lillebror pratar om storebror. Klok kille.
Kram Linda

Tänker på Er idag... Kramar

Jag saknar dina ord och jag känner verkligen med dig i din saknad. Kan inte förstå, men kan försöka att känna smärtan du går igenom.
Stor kram

Jag visste inte..kära Maria... Vad du går igenom..
Jag är bara så glad att du finns på Instagram.
Det du går igenom är det värsta tänkbara..
Finns inte ord.
Ta hand om dig❤