Livet
Oj vad jag känner igen mej i det du skriver.Skyller på åldern när tröttheten tar överhand.Men visst är det vår sorg och saknad som är boven i dramat.Vissa dagar får jag inget gjort,strosar runt i morgonrock halva dagen och bara gråter,svär och är allmänt förbannad.Men som tröst har jag fått veta att det är fullständigt normalt!!!Säkert att det är normalt att besöka sitt barn vid en grav och gå därifrån och vara som vanligt....nej Maria ingen kurator eller psykolog i världen vet hur vi har det om dom inte har varit med om detsamma.Min e-mail fungerar inte men hoppas att Linus kan fixa det när han kommer hem om en vecka.Ta hand om dej och krama Leo många helgkramar och tankar Kia
Va roligt att du gillar mina grejer :) Jag hjälper gärna till med dina blommor, såklart. Det är bara att säga till :)
Har förstått när ja har läst din blogg att din son har gått bort. Beklagar verkligen sorgen:( Usch kan inte ens föreställa mig hur hemskt de måste vara. Tycker de har vart svårt att veta va ja ska skriva till dig, har ju sett din blogg och förtått att något hemskt har hänt. Men har som sagt inte riktigt vetat va ja ska skriva... Men lider verkligen med dig. och om ja skulle kunna hjälpa dig genom att göra lite blomster dekorationer, så gör ja de så gärna.
Kram Emilia
Hej Maria,jag känner likadant som dig just nu,har verkligen varit nere,en trötthet som knappt går att förklara & mardrömmar & jobbiga tankar,men jag tror att jag kan kravla mig upp litegrann igen för ett litet tag,hoppas du också kan det.Man måste ju känns det som.
Många kramar Tonie.
Ledsamt att läsa, vad säger man?
Jag tror det är svårt att finna ord till det som du vart med om, något som ingen mamma eller pappa någonsin ska behöva gå igenom :(
Jag skickar en massa kramar och du vet var jag finns om du bara vill komma över och bara vara ;)
Kramar Anne
