Status...
Så statusen är väl inte så upplyftande, kommer den någonsin att bli det?
Saknaden är bedövande....
Förstår precis....vi finns här.
massmis med
Niklas
Du sätter ju ord på det. Det är enormt viktigt. Att bejaka det man känner, även om man ibalnd får gömma sig bakom en mask. Du behöver aldrig tycka att det allt är ok - att livet antagit en ny form som du gillar etc. Du får sörja och sakna så mycket du vill, när du vill och hur du vill. Vi som finns här runt dig tycker om dig vad du än känner, tycker eller mår. Låt det värma din själ något!
Kram Mia
Livet är fruktansvärt orättvist ibland. Jag kan inte föreställa mig saknaden du tvingas leva med. Massa kramar från mig och min familj.
<3 Kramar <3
Hej Maria,jag går mot mitt andra år utan vår älskade 10-åring & jag kan inte säga att nåt blir lättare,mer som att han flera dagar bara är med oss mer än förut fast han inte är här,men vissa dagar är fortfarande outhärdliga,man längtar bara till det blir kväll & att nästa dag ska kännas bättre.
Ha det så bra du kan,många kramar.
Saknaden kommer att vara vår ständiga följeslagare Maria.Det gör så ont när man ser jämnåriga kompisar och ordet VARFÖR?????hela tiden far runt i huvudet.Livet fortsätter ju men inte som på ett bananskal för oss.Gråt,ångest,saknad,uppgivenhet spökar fram och åter.Hoppas att du och Leo får ha en bra helg trots allt.Kram Kia och Leif
Massa kramar!