Ledsamhet...tomhet, saknad...

2011-05-23 / 22:32:43

Bottennlös saknad...jag kan inte värja mig...
Jag vill må bättre, för Leos skull...men jag vet inte hur jag ska göra...
Jag vet att jag måste tillåta mig att må dåligt men till vilket pris, när spiralen är ständigt nedåtgående...
Kanske är det bättre att bara förtränga allt, och hoppas att det inte gör sig påmint på länge, inte tillåta mig att känna alls...

Kommentarer!
Postat av: Hannas faster Mia

Att vara ensam i detta Maria, att ensam ta hand om Leo, ingen att luta sig emot, ingen att lämna över till, så extremt svårt det måste vara. Att orka och känna mening...Hur gör man det? Det finns nog inget svar...orkar du göra sådana saker som meditation? Jag känner att du måste bygga upp en styrka inom dig..komma i kontakt med ditt inre och kunna slappna av i det...finna ro. Nåt annat kan jag inte känna som skulle kunna få dig att finna kraft till att orka. Du är med om det absolut värsta som kan hända en människa...och följderna av det här är ju helt omänskliga att klara av egentligen.

Att ens orka bry sig om eller kunna ta till sig vad folk säger förstår jag är en omöjlighet. Men Maria...prata prata prata...finns det någon du kan prata med? Någon du verkligen bara kan ösa ur dig det du bär på...gråta...

Försök och hitta din livsgnista...den finns...

Kanske träffa andra som vet vad du går igenom...Leo är väl med i en sådan grupp? Är du också det?

Att må så djävligt och samtidigt ta tag i en massa saker...ja jag vet...tänker på dig Maria och jag önskar så att det fanns ett sätt att ta bort din smärta. Men det finns inte.

Skriva kanske skulle vara bra? Många tusen o åter tusen kramar till dig Maria...

Kommenterat - 2011-05-24 / 00:14:10
Postat av: Jeta

Önskar sååå att man kunde göra något för dig!!! Skickar styrkekramar!!!

Kommenterat - 2011-05-24 / 09:31:01
Postat av: Kia

Vet inte hur jag ska råda dej Maria.Vi bearbetar på olika sätt men jag har märkt att tänker jag väldigt mycket på Simon och gör det intensivt så tar tårarna aldrig slut.Jag kan gråta,sakna och känna mej totalt under isen när dessa tankar blir så starka.Jag försöker att göra saker för att klara dagen.Blir det inte promenader så blir det vattengympa eller ett och annat besök till vänner eller att dom kommer hit.Nu hälsar jag på min pappa ofta där han bor.Ibland bakar jag till dom eller har med typ rabarber så att personalen och någon av de boende kan baka paj eller kaka.Jag har helt enkelt tvingat mej till att göra saker.Då har jag en sak i bakhuvudet,Simon skulle inte tycka om att jag deppar ihop och går ner mej.Han kallade oss för "neggis" om vi inte gjorde positiva saker.Jag är övertygad om att Anthony tycker likadant.Han vill inte heller att hans älskade mamma ska må så dåligt.Det är tungt Maria,men du kommer att hitta lite positivitet i livet du också.Många kramar Kia

Kommenterat - 2011-05-24 / 15:59:04
Postat av: Maria

Jag kan inte annat än hålla med i det Kia skriver. Din fina pojke vill inte se sin mamma vara så ledsen. Jag inte förstå vad ni går igenom men jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara!

Jag vet inte vad jag ska säga! Känner mig så maktlös, jag till kunna göra något men jag vet inte.. Jag är så himla ledsen över det ni går igenom och jag hoppas ni tar er igenom detta! Ni två och alla andra änglaföräldrar.

Kärlek

Kommenterat - 2011-05-25 / 23:30:11  | URL - http://www.fenix.bloggplatsen.se
Postat av: Madde(reskompisen)

Kära Maria

Önskar jag kunde krama dig nu när jag läser detta, känner så med dig och för dig och Leo,

Den där smärtan svider om hjärtat hur länge som helst....jag vet att du gör allt du orkar

kram kram till er båda

jag önskar er en fin semester med lite ro

Du är väldigt go.

Kommenterat - 2011-05-26 / 14:26:44
Postat av: änglamamman

Många styrkekramar.

Kommenterat - 2011-05-29 / 22:58:23  | URL - http://www.nglarfinns.blogspot.com
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: