Jag är så trött....
Jag är så trött på att aldrig kunna sova som normalt folk, jag är så trött på att jämt vara trött, påsarna under ögonen är ju inte direkt diskreta som ni ser på denna bild...framförallt är jag trött på att somna på en kudde våt av tårar, varför kunde det inte vara annorlunda? Varför kan det inte vara som förut? Varför ska man behöva begrava sitt barn...tänk er tanken att idag är sista dagen ni får träffa ert barn...Tanken är så svindlande att den inte ens går att tänka, inte sant?! Det livet lever jag, jag får aldrig mer se Anthony, och än idag kan jag inte ta in den tanken...det går bara inte...
Det är så djävligt Maria.Att lägga sig på kvällen när det är tomt och tyst är så tungt.I natt var det en sån skitnatt.Vi är i stugan och måste hem idag för Leif jobbar i morgon.Att komma hem till ett tomt hus så när som på katten är inte roligt.Min bror ska finnas hemma när vi kommer för han tycker synd om katten!!!Försök att ha en fin måndag.Kram från oss.
Vill skriva något men vet inte vad.
Vilket tålamod du har som orkar med allt som är runt omkring dig, Leo som ska sitt.
När jag tänker på vad du går igenom kramar ångesten rejält mitt bröst.
All styrka till dig!
Kramar
Dina ögon är ändå så vackra. Som en kille sa till mig i tonåren: Dina ögon är som fötter - stora, svarta, fuktiga och ömma.
Kram K
det var länge sen jag läste din blogg.. när jag själv slutade blogga så slutade jag kolla de flesta bloggar.. men nu har jag börjat om, på en ny blogg, och börja tänka på din blogg...
jag får tårar i ögonen när jag kommer in här, jag önskar verkligen, som jag kommenterat förut flera gånger, att jag kunde göra något..
massa kramar..
Jag gråter alltid floder när jag besöker din blogg. Jag blir ledsen över att livet är så orättvist. Varför fick inte din fina, fina pojke vara hos dig? Varför är livet så svårt,konstig och så hemskt ibland? All kärlek till dig änglamamma.
