Under ytan...ledsamt, mycket ledsamt....
Jag har fått "råden" att gå vidare, att jag måste börja leva nu, jag måste leva för Leos skull, jag har fått höra att allt jag gör andas Anthony och att jag borde ändra på det....Ja det är så mycket jag fått höra från en och samma person, som gjorde mig ännu ledsnare....Att jag hanterar min sorg på fel sätt...Leo ska tex inte behöva växa upp vid en gravplats enligt denne..Men vad ska jag göra då? Jag vill ta hand om Anthonys viloplats så att det är fint där...Finns det ingen som kan ta Leo så får han ju följa med, framförallt när det är lite varmare ute, då sitter han där på en filt eller i gräset bakom stenen och spelar musik från sin eller min mobil för oss alla, inklusive sin storebror...Är det så himla fel...Skit...jag blir så ledsen när jag skriver dessa rader...
Vet inte vad jag ska ta mig till, är ingen supermänniska...
Ska försöka sova nu, huvuvärken tilltar, pga tårarna antar jag.....
Hoppas ni får sova gott.....M
Vad jag skulle vilja säg till dig är att ingen annan människa kan tala om för dig hur du ska sörja och när det är dags att gå vidare. Gå vidare? Det är ju det du gör...för mig är det inte konstigt alls att du mår som du gör...däremot kan jag tycka att du ju har det så fruktansvärt jobbigt...olidligt jobbigt. Men jag ser det såhär...för hur kan man fungera "normalt" efter man förlorat sitt barn? Om man "fastnar" i det smärtsamma och inte kan ta sig ur...så kan jag tänka mig att man kan behöva någon slags hjälp...för att smärtan är för stark och plågsam. Jag blir så ledsen när människor har åsikter om hur andra människor sörjer..."att nu är det dags att släppa taget om barnet man förlorat! Inte klokt anser jag.Jag tror utan att riktigt veta...att du tar små små steg framåt Maria...utan att du själv kanske märker det...men en dag så...märker du det.
Du finns i mina tankar....kram
Usch Maria. Låter inget vidare. Jag har inga direkta visdomsord att ge men hoppas att en tanke värmer något i alla fall. Jag hade inte heller mitt bästa år det som gick... men det som fick mig att resa mig upp och inte ge upp var mina barn. Jag tror Leo är en stor del när det gäller "att gå vidare" för dig. Ärren, saknaden, tårarna och allt det trista kommer finnas kvar men det gör även en underbar kille som älskar sin mamma (och jag tycker att du är en j*vligt bra mamma som gjort allt för dina barn och fortsätter med det). Ingen kan säga hur du skall vara eller leva. Det kan bara du. Ta hand om dig och om Leo.
Sov gott.
Fråga Leo vem som är världens bästa mamma. Jag vet vad han svarar.Jag tycker det är fint och helt naturligt att Leo hälsar på sin bror. Lyssna till ditt eget hjärta och gör vad som känns rätt för dig. Du är ju den som känner dig själv bäst. Men visst blir man påverkad av andras okänsliga kommentarer. Jag tror på dig. Sov nu så gott, min kära bloggvän. Kram
Maria,hur man ska sörja och hur man ska vara när man förlorat ett älskat barn vet INGEN utom VI som har förlorat ett barn.Lyssna inte på människor som inte har en aning om detta ofattbara,hemska som vi tvingas leva med.Skickar massor av energi kramar,Kia
Men seriöst Maria!! hur kan denna någon säga hur DU sörjer!!
Jag tror faktiskt att du emellanåt känner lite dåligt samvete gentemot Leo, men jag är övertygad om att han förstår din sorg
Jag säger som Gertie, Leo tycker alldeles säkert att just Han har den bästa mamman i världen.
Man kan vara en bra mamma även fast man är ledsen.
Din tid kommer Maria, när sorgen inte gör riktigt lika ont som idag.
Jag tror även att första året är värst för då är det första gången utan, så många gånger. Första julen, första påsken, första födelsedagarna, första fina vårdagen, allt med sina olika minnen.
Jag kan bara hoppas att du snart får må mycket bättre!!
Stor kram ♥
Ja ofta ångrar man att man sköt upp saker och ting, att vi sks hinna med det sen, men om vi bara vetat.....
Jag tror att du är en fantastisk mamma, vi gör det bästa för våra barn och det är dem som håller oss över ytan. Alla sörjer olika och man kan aldrig sörja på fel sätt. Adriàn finns med i allt vi gör också, vi tänder ljus varje dag, pratar om honom varje dag. Jag vill gärna åka till graven varje dag så då brukar Gabriel o Miguel får följa med, och det tycker jag inte är fel. Lyssna till ditt hjärta, det är bara du som vet. Många många styrkekramar.
<3 Kramar om <3
Håller med i de andra kommentarerna, det är din och Leo´s sorg och ingen annan kan tala om hur ni ska tackla den.
Du har ju rätt att känna vad du känner och ingen kan säga något annat!! Jag beundrar dig, Maria - det vet du, du är så stark! Leo och Anthony har världens bästa mamma och jag vet att de inte skulle vilja ha någon annan! Stor KRAM!
Vad är det för människa? Du är den bästa mamman Leo kan ha. Det är självklart att han ska vara med vid graven - det är de barn man lämnar utanför sin sorg som blir vingklippta. Det tar tid Maria och det tar tid för Leo också. jag tror att det är befriande skönt för honom att se sin mamma ledsen, då kan han deala med sin sorg på sitt sätt.
Ni kommer att klara detta, men det tar tid och man måste ha tålamod. Man lär sig leva genom sorgen, inte genom att snabbt kasta den åt sidan. Jag är inte ett dugg orolig för er - ni har redan tagit massvis med steg på vägen. Men för guds skull - stressa inte...
Kram i lass och hoppas innerligt att vederbörande läser detta.
Kram Mia
Skickar en kram i din tunga sorg och saknad.
Här saknar vi också, alla dagar. Men just nu måste jag försöka må bra också, för barnet i magens skull-
Alvin brukar själv säga att han vill åka till Lovas grav, klart våra barn skall följa med om de vill.
Samt klart att vi vill vårda minnena av syskonen tillsammans med våra barn vi har kvar. Genom minnesprat, foton och annat roligt som hänt. Allt är ju bara inte saknad inför syskonen utan sorgen är så mycket mer.
Fina Maria, självklart ska du besöka viloplatsen, självklart ska du ta med dig Leo och ibland gå ditt själv. Maria ingen annan kan bestämma åt dig när det är dags att gå vidare. Det du känner är just det DU känner. Leo tar inte skada av att du är ledsen för Anthony!! Du är den bästa mamman för Leo oavsett om du är ledsen, glad, arg eller nånting annat!!
Skickar massor av kramar till dig!!! Även jag som inte känner någon av er gråter ibland för det är naturligt!!!
