Måndag...
Detta foto har en vän tagit, det är från tiden före, då jag var glad för det mesta, även ända innerst inne...En svunnen tid...jag vill så gärna vara där igen, så att jag hade haft Anthony kvar i min närhet...Anthony var bra på att göra miner på foto...här ser man ju vart han ärvt det ifrån...
Nu har jag äntligen internet igen, efter att ha vart utan både telefon och dator hemmavid i 9 dagar så känns det som en befrielse att återigen kunna förmedla sig ordentligt...Tack för era kommentarer, ni vet att de uppskattas...
♥
Att vara glad till 100% kan vi aldrig bli igen Maria,men vi får försöka så mycket vi orkar och kan.Det finns ju trots andra runt oss som behöver oss.Tänker på dej väldigt ofta.Kram Kia och Leif
Gud, det är en såå fin bild på dig! Du ser, som du säger, väldigt glad ut, och väldigt söt! Roligt att börja jobba med dig igen Maria - nu är vi samlade på Fyren igen. Kram - ses imorgon.
Du ser fantastisk ut och även om du inte känner dig så än, så är du väldigt fin på alla andra bilder jag har sett på dig. Du kommer aldrig att bli glad på samma sätt igen Maria. eftersom minnen sätter spår. MEN jag lovar, du kommer att ha stunder av glädje som kommer att bli mycket betydelsefulla för dig. Det kommer att komma stunder av frid och påfyllnad som du kommer att uppleva mer intensivt än glädjen innan. Ha bara lite tålamod med dig själv. Sorgefasen måste få övergå i någon form av läkning och det kommer att ske. Det är ingen skymf mot Anthony, tvärtom, det är i hans namn ni måste leva och älska vidare i jordelivet för honom också.
Kram Mia
Vi kommer aldrig att bli samma personer igen. Vi har något i vår ryggsäck som är tungt att bära. Den bördan blir vi aldrig av med. men ibland är den lättare och ibland är den tyngre.
Det är en härlig bild på dig. Tänker på dig. Kramar
Viket fint kort på dig Maria! Tänker på dig så ofta. Ha det så gott och hälsa Leo också! Kram Helene
Finaste Maria. Måste bara skriva att Happyvardags inlägg ovan summerar precis vad jag tänkte.
Det är ett underbart kort Maria,precis som du också är,vi kände ju inte varandra innan vi miste våra söner..men jag ser ändå en styrka i dig nu
Man behöver lång tid på sig med sorgen....många kramar till dig och Leo.
