Gästbloggat....
2011-12-03 / 16:34:00
Hej på er alla!
Jag fick den fina frågan av Maria om jag ville
gästblogga hos henne och min första tanke var; Oj, det låter stort!
För mig är det stort. Att släppa in någon i ens blogg är lite som att
visa det mest privata, även fast jag nu sitter med ett WordPad
dokument och skriver.
Så, vem är jag? Jag heter också Maria och jag
kommer från Gnesta från början, har flyttat runt lite och har nu
hamnat i den vackra staden Borås. Här bor jag med Jonas och våra djur,
katten Chips och hunden Dipp. Jag frågade Maria om vad hon ville att
jag skulle skriva om och hon sa att jag kan utgå lite från temat; jag
vill men jag kan inte.... Lite hur våra vägar korsades och vad vi ändå
har gemensamt trots att vi inte är "sjuka" av samma anledning...
Omgivningens krav på att man ska må bra trots att man inte gör det, Så
det blir lite av min mall i detta inlägg. Jag bloggar om mitt liv och
allt vad det innebär, min psykiska ohälsa, mina diagnoser och kommande
utredningar. Jag fick diagnosen Borderline för 15 månader sedan och
kämpar med allt som för "normala" är självklart! Även om samhällets
syn på psykiskt sjuka, sjukvårdens hjälp eller stjälp. Jag vill som de
flesta andra bilda familj med barn och allt vad det innebär - jag vill
verkligen ha barn, men jag vågar inte! I min familj så har vi kanske
mycket psykisk ohälsa och jag känner att jag vill inte ha på mitt
samvete att mitt barn kommer få problem med ångest och depressioner då
jag vet vilket helvete det innebär, omgivningens krav på vad man SKA
klara av. Så jag har valt bort barn pga det. Dessutom är Jonas bipolär
och det är stor risk att barnet ärver det. Så vi får vara en familj
med djur. Eller, Jonas har 3 barn sen tidigare.
En ny hobby som jag fått är hundträning! Jag har alltid velat ha hund, men det har inte
blivit så och nu har jag Dipp, en vild och galen border collie /
dalmatin. Det är ungefär det jag klarar av i dagsläget. Att åka till
stan och handla tex är en stor kamp och innebär alltid svår ångest när
jag kommer hem igen - men handla mat är ju något jag måste göra
oavsett om jag klarar det eller inte. Jag skriver även om mitt liv som
medberoende då Jonas är alkoholist och jag ska börja gå på möten för
just anhöriga.
Jag och Maria lärde känna varandra genom bloggen och
en gemensam vän, Sara. Vi har bara träffats en gång och då gjorde vi
Ikea tillsammans! Det var, om jag inte minns fel 4 månader efter att
hon förlorat sin Anthony, så det var inte egentligen en glad stund som
så, men ändå väldigt trevligt. Vi har haft fortsatt kontakt genom
blogg och mail. Jag är även nyfiken på er som läser Marias blogg, vilka
är ni? Jag har förstått att det är mycket andra änglaföräldrar - ett
grymt liv ni tvingas utstå. Att förlora ett barn måste vara det värsta
som kan drabba en människa, men ni är starka! Att ändå orka hålla ihop
och sköta vardagen med allt vad det innebär.
Ni får jättegärna komma in i min blogg och hälsa på, lämna gärna en kommentar! Tack för att ni
ville läsa :-)
http://www.missmanic.se/
Jag fick den fina frågan av Maria om jag ville
gästblogga hos henne och min första tanke var; Oj, det låter stort!
För mig är det stort. Att släppa in någon i ens blogg är lite som att
visa det mest privata, även fast jag nu sitter med ett WordPad
dokument och skriver.
Så, vem är jag? Jag heter också Maria och jag
kommer från Gnesta från början, har flyttat runt lite och har nu
hamnat i den vackra staden Borås. Här bor jag med Jonas och våra djur,
katten Chips och hunden Dipp. Jag frågade Maria om vad hon ville att
jag skulle skriva om och hon sa att jag kan utgå lite från temat; jag
vill men jag kan inte.... Lite hur våra vägar korsades och vad vi ändå
har gemensamt trots att vi inte är "sjuka" av samma anledning...
Omgivningens krav på att man ska må bra trots att man inte gör det, Så
det blir lite av min mall i detta inlägg. Jag bloggar om mitt liv och
allt vad det innebär, min psykiska ohälsa, mina diagnoser och kommande
utredningar. Jag fick diagnosen Borderline för 15 månader sedan och
kämpar med allt som för "normala" är självklart! Även om samhällets
syn på psykiskt sjuka, sjukvårdens hjälp eller stjälp. Jag vill som de
flesta andra bilda familj med barn och allt vad det innebär - jag vill
verkligen ha barn, men jag vågar inte! I min familj så har vi kanske
mycket psykisk ohälsa och jag känner att jag vill inte ha på mitt
samvete att mitt barn kommer få problem med ångest och depressioner då
jag vet vilket helvete det innebär, omgivningens krav på vad man SKA
klara av. Så jag har valt bort barn pga det. Dessutom är Jonas bipolär
och det är stor risk att barnet ärver det. Så vi får vara en familj
med djur. Eller, Jonas har 3 barn sen tidigare.
En ny hobby som jag fått är hundträning! Jag har alltid velat ha hund, men det har inte
blivit så och nu har jag Dipp, en vild och galen border collie /
dalmatin. Det är ungefär det jag klarar av i dagsläget. Att åka till
stan och handla tex är en stor kamp och innebär alltid svår ångest när
jag kommer hem igen - men handla mat är ju något jag måste göra
oavsett om jag klarar det eller inte. Jag skriver även om mitt liv som
medberoende då Jonas är alkoholist och jag ska börja gå på möten för
just anhöriga.
Jag och Maria lärde känna varandra genom bloggen och
en gemensam vän, Sara. Vi har bara träffats en gång och då gjorde vi
Ikea tillsammans! Det var, om jag inte minns fel 4 månader efter att
hon förlorat sin Anthony, så det var inte egentligen en glad stund som
så, men ändå väldigt trevligt. Vi har haft fortsatt kontakt genom
blogg och mail. Jag är även nyfiken på er som läser Marias blogg, vilka
är ni? Jag har förstått att det är mycket andra änglaföräldrar - ett
grymt liv ni tvingas utstå. Att förlora ett barn måste vara det värsta
som kan drabba en människa, men ni är starka! Att ändå orka hålla ihop
och sköta vardagen med allt vad det innebär.
Ni får jättegärna komma in i min blogg och hälsa på, lämna gärna en kommentar! Tack för att ni
ville läsa :-)
http://www.missmanic.se/
Kommentarer!
