Uppgiven....
Kramar till er, jag vet att ni tänker på mig....
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1835183/images/2010/hjarta_109903504.jpg)
Självklart tänker vi på dig. Det är vi många som gör. Kramar
Jag tänker väldigt mycket på dig :C
kram
Vänta nu.. gått så pass lång tid..?
Som ensamstående mamma till 2 barn, Ja
Men som ensamstående mamma till 1 barn?
Du har nyss förlorat din förstfödde.
Ska du inte få mer hjälp utan kastas ut så blir det nog inte bra.
Du borde få ha kvar den killen, arbetsträna som du gör, för det är nog lättare för dig, men de måste även vara lyhörda för Dig.
Känner du efter 1 timme att du inte klarar mer, så gå hem!
Känner du efter 2 timmar att du klarar 2 till så bör du få stanna.
Jag lider så med dig!
Kram ♥
Det är bra att du vet det Maria!
Vi är många som förstår svårigheterna - egentligen orimligheterna - med att gå igenom det du gör som ensam vuxen. Att du överhuvudtaget ändå kan fungera är ett mirakel i sig.
Är det något vi kan göra - ge oss en signal om detta,
"Massmis med"
Niklas
Ibland undrar man hur handläggarna tänker, och hur lite vi som avlösare faktiskt kan göra. Jag hoppas de löser sig och att du får ha kvar M de utökade timmarna.
STOR KRAM!!<3
<3 kramar och tankar
Det var det mest idiotiska jag har hört på mycket,mycket länge.Så jäkla empatilöst,allt har att göra med EKONOMI.Hör av dej med uppgifter om du vill,jag älskar att"bråka med myndighetspersoner"Ställer upp för dej,det vet du.Kram Kia
http://vinylfabriken.nu
Hej, stor kram till dig , kolla in denna sida.
Här kommer lite kramar och önskningar om kraft till dig.
Va tråkigt att de har så kass uppfattning om hur livet är för dig! Normalt efter ett halvår???? Otroligt! Tänker på er ofta och hörde att du arbetstränar nu! Hoppas vi ses snart! Kram Annika
Tänk att det ska vara så svårt att hjälpa någon som behöver hjälp. Varför ska du behöva mötas av svårigheter när ditt liv är tufft som det är? Jag hoppas det ordnar sig för dig. Kramar
Styrkekramar.
Skickar en kram Maria. Tänker på er.
Hej!
Jag halkade in här på ett bananskal kan man säga och har nu suttit och läst det du skrivit i din blogg. Jag förstår inte i min stilla sinne hur du mäktar med men begriper att det är det man måste göra oavsett. Jag har själv 2 döttrar och 2 bonuspojkar som jag älskar över allt på denna jord. Jag personligen känner att jag skulle gå under om nått av mina barn togs ifrån mig. Jag beundrar dig som står på benen och jag beundrar dig som mitt i sorgen orkar se din andra son och hans behov. Alla besitter vi nån inre styrka mer eller mindre. Men vad hjälper det när man mister ett barn. Kan aldrig sätta mig in i din situation och jag önskar innerligt att jag på något vis ha kunnat lindra saknaden och smärtan eller allra helst hade kunnat utföra mirakel och gett alla föräldrar som har änglabarn sina barn tillbaka till jordelivet. Det är grymt att man ska överleva sina barn. Det ska inte ske. Jag ger dig det jag har och det är tankar och kramar. Mer kan jag inte ge dig och det är inte mycket jag har att ge. Sköt om dig, kramar i massor
Med vänliga hälsningar Jenny Viklund Strömsund Jämtland