Fina vänner...vad skulle jag göra utan er?!
Idag när jag gick in på Maries blogg, fick jag se detta fina inlägg....
http://marieakerblad.blogg.se/2010/october/min-van-maria.html
Tack för att Du är Du.....
Snälla Maria,det är väl du som bestämmer vilka färger banden du köper ska ha.Jag själv har flera rosa delvis för att jag är kvinna själv och kan drabbas.Har 2 väninnor som har bröstcancer.Naturligtvis skänker vi till Barncancerfonden det mesta eftersom vår Simon fick hjärntumör och inte fick leva.Han blev ju endast 13 Min älskade man hade cancer för 20 år sedan,jag har diabetes och stroke men man kan inte skänka till allt samtidigt.Däremot är vi medlemmar i alla dessa föreningar och medlemsavgiften är ju trots allt ett bidrag.Det värsta som har hänt är ju det som hänt dej,mej,Niklas,A-M,Gertie m.fl ATT FÖRLORAT ETT BARN!!!!Kram till en fin mamma och medmänniska Kia(Ps mailar dej senare om annat)
Underbart med fina vänner!!! :)
RIKTIGA vänner är sällsynta Maria. Vi har tack och lov några som vi också har förmånen att få räkna till "våra vänner". Deras betydelse kan aldrig omsättas i ord.
"Massmis med många varma kramar"
Niklas
Din blogg före... Finns den kvar??
Blir lite nyfiken att se dit liv före..hur det har sett ut..
Skickar en kram till dig idag... :)
Hej!
Jag brukar inte kommentera så mkt men jag kommer hit och läser regelbundet och det gör mig fortfarande så ont att du måste gå igenom detta.
Jag ville bara kolla om det var ok att jag lägger en länk hit från min blogg?
Många kramar från Linda H
Vilken fin vän du har. Styrkekramar.
Hej Maria,
Sager som Linda H att jag kommenterar knappt inte heller har,men foljer din blogg och tanker pa dig ofta!!
Stora kramar Linda
Hej vännen. Du är allt bra söt du, kändes bara rätt att skriva lite mer, skönt att du inte misstyckte.
Säg länken, fantastiskt fin. Blir aaaavundsjuk. Stor kram
Kikar in och önskar en trevlig kväll :) Kramar
Torsdagskram från Halmstad,
Niklas
Hej Maria!
Jagg läser din blogg då och då, gråter och känner igen mig. Vet inte om jag skrivit något här innan. Jag är också en änglamamma, vår lille prins blev bara 2 månader gammal. Vi har inte lika många år av minnen av våra söner du och jag, men jag tror att vi har lika mycket av sorg, krossade drömmar, födelsedagar och högtider som skulle varit annorlunda. Och ett syskon till här på jorden som förlorat sin bror och som man måste förhålla sig till... Det är 3½ år sedan Zack lämnade oss men jag minns hur första omtumlande tiden var...att hålla på att drunkna i sina egna tårar och det där om att man på ett sätt inte vill att tiden ska gå för då kommer man längre ifrån... skönt att se dig skriva det för det känns inte som att alla förstår den känslan riktigt.
Du skriver så fint här och det är skönt (hur sjuttan det nu kan vara skönt) för mig att komma in, läsa känna igen mig, minnas, sakna, längta och komma en bit vidare i mitt sorgearbete. Man blir nog aldrig riktigt färdig, men jag tror det är viktigt att inte fastna.
Varma kramar och tankar till dig och Leo
/Angelica
