Lördag utan min fina....
Nu är vi hemma hos Nadja och hennes fotbollslag av barn, den lilla ska sova en stund och jag fann lite tid att sätta mig här sålänge för att skriva....
Marie Å,den gamla bloggen kommer få ligga vilande ett långt tag..det livet är så långt borta...Alla saker jag köpt för att göra vårt hem fint känns så långt borta nu...nu vill jag bara lägga alla slantar jag har på att köpa vackra blommor till min ängel.....
Jag undrar hur jag ska överleva utan dig, det känns som det enda jag gör är att gå runt och suckar, när jag tillåter mig att skratta åt något så får jag så dåligt samvete, det känns som ett hån mot dig...Jag sörjer ju dig, då kan man ju inte skratta eller le...Hur ska jag göra? Dikten i tidigare inlägg är så träffande, jag har ett sår inom mig...kommer det läka, eller kommer det åtminstonne sluta blöda?....jag undrar det....hur lång tid orkar jag utstå innan det blir bättre....?
Tack alla! Tack för alla kommentarer....ska försöka vara stark...men det är svårt....M
Fina Maria!
När jag vid ett tillfälle i går såg dig le, blev jag alldeles varm inombords. Visst får du le Maria! Förstår att det ger dig dåligt samvete och att det väcker mixade känslor i dig men du FÅR le.
Anthony vill nog också se sin mamma le.....
En varm kram
Jag förstår att det kan kännas svårt men jag tror att Anthony fortfarande vill ha en glad mamma...även om ni inte har fysisk kontakt...jag tror Leo vill det också...många styrkekramar!!
Vet du Maria, jag kände precis som Pia igår angående ditt leende. Förstår om det ger blandande känslor, men det gör ingenting om du är glad emellanåt.
Kram på dig gumman.
Maria! Va skönt att du kan le och skratta emellanåt, det ger dig styrka att gå vidare framåt och även för Leo. Anthony hade nog också velat att du gjorde just det...
Ett ljus lyser för din ängel hos oss. Varma Kramar
Tänk vad många fina och ljuva minnen du har av Anthony, som alltid kommer att vara med dig. Alla underbara resor som ni njöt av så. Jag tänker mig att ni kommer att återförenas så till slut - du, Anthony och Leo - i solen - lekande och badande. I ett enda långt och underbart ögonblick, som aldrig tar slut.
Starka Fina Maria, Jag är helt säker på att Anthony och Leo vill ha sin mamma som hon alltid har varit.
Det är tillåtet att le, men det känns inte rätt just nu...<3
Hej Maria...du å dina nära finns i mina tankar dygnet runt..kan inte fatta va det e du går igenom..ingen ska behöva göra detta.....men va stark...å klart att lilla A vill se sin mamma LE.....men förstår dina känslor............Kramar till dig i massor från mig!!!
Fina Maria.
Anthony vill att du ska le. Han är på en vacker plats<3
Du är fantastisk<3
varma kramar från mig
åh vad glad jag blir när du säger att du ler. Det gör dig stark, och Anthony blir glad av att se sin mamma le. Det sista han vill är att mamma ska vara ledsen.
KRAM!
