Änglamammaforever

Gjorde den knäppaste saken i går...jag satt och rensade bland kontakter på hotmailen, jag ser din mail Anthony och kan inte motstå tanken att sända iväg ett meddelande till dig...Vet att det låter bra knäppt men det kändes bra att göra det, jag hoppas du såg vad jag skrev...

Jag känner mig så förbannat ensam, jag är inte ensam, jag har folk runt mig som älskar mig och Leo, men jag känner mig ändå ensammast i världen, du fattas ju...varför måste det vara så?

Igår stötte jag på din "gamla" fröken Ulrika, som du tyckte om henne när du gick på förskolan och vilken historia ni fick tillsammans under den tiden...Alltid så fin och omtyckt...




Den här teckningen sitter på insidan av dörren som förut gick till mitt sovrum, innan vi bytte rum med varandra några veckor innan du lämnade oss. Den har suttit där sen jag fick den för flera år sen, och den kommer få sitta kvar lika många år till...
"Hej ja jillar dej du er min besta mama" Orden sitter etsade, för evigt...
Många gånger har man hört att man kan inte spara alla teckningar och saker man får som barnen gör på förskolan eller skolan. Nu är jag så glad att jag ändå gjort det, det ligger i garderoben och väntar på att jag ska orka ta mig igenom det...En dag så...en dag....