Sanningen...
Emellanåt får lilleman fatt i kameran här hemma, han fotograferar allt möjligt...Vad som kan förevigas på bild kan vara allt från hans fötter till vår tv eller maten han precis fått framför sig...Igår hamnade jag framför linsen, jag befann mig i barnens rum, vid Leos rosa pall, precis i skiljelinjen där barnens val av färg till väggen bryts...Fotot känns sorgligt, är det såhär vi ser ut för världen som har varit med om en tragedi, syns det så väl på utsidan hur vi mår på insidan? Den bistra sanningen, jag hoppas att jag iallafall vissa dagar kan se lite mer upplyftande ut än så här...Vad vet jag....det enda jag vet är att orden "Ögonen är själens spegel" fick härmed en helt ny innebörd för mig...
Jag saknar dig oerhört Anthony...
<3 sänder styrka, fast jag inte har så mycket själv men vill ändå sända den.
Kramar i mängder.
beklagar djupt.. känner din smärta då jag lever i sorg själv efter min dotter. kraaam
Maria, läser dina fina ord om Anthony och om din saknad och smärta. Känner så med dig och minns så väl din underbara pojke. Kram Ulrika
du är jätte fin som anthony var. & att du är ledsen det är klart att du är det är inte ditt fel, tycker så synd om dig.. Folk borde förså bättre,det är inte så fasen lätt för dig i din sorg & inte för leo häller.. Och inlägget du gjorde förut & skrev att folk sa att du kan jobba med sorg? vad tänker dom med hur ska du kunna göra det?:(
Dom borde tänka till med sitt så kallade smarta huvud,du har förlorat din son det är inte lätt. Blir sjukt besviken på sånna folk.. :(,har inget att säga mina tårar rinner:( :(
VILA I FRID FINA FINA KILLE ANTHONY HOPPAS DU HAR DET BRA DÄR DU ÄR,FÖR DU ÄR VÄRLD DET BÄSTA,& DET ÄR DIN MAMMA OCH DIN BROR VÄRLDA MED.
Att se den där bilden... det är så hjärtskärande. Tårarna rinner även på mig för den smärtan du känner... jag förstår inte ens att du kan leva med den. Du är så jäkla stark! Du har Leo, men det är inte så lätt att leva med en förkrossad unge heller. Men du orkar, och fan vad jag ser upp till dig för det.
Det enda jag kan säga dig, det är att du har en precis lika fin son som Anthony. Om smärtan tar kål på dig, krama om din fina lilla grabb. Han finns. Anthony följer varje steg du tar, räknar alla tårar du fäller och längtar efter att få se ett äkta leende hos sin vackra mamma. Det har gått några månader sen du skrev det där inlägget, men jag säger det här ändå; Ta den tid du behöver. Gråt så mycket du vill. Du kommer aldrig bli helt läkt igen. Gå vidare är fel ord, men... försök rycka upp dig när du känner att tiden är inne.
Det känns som om mitt hjärta snart sprängs. Jag vill inte att någon ska få uppleva det du just nu upplever. Jag borde inte läsa såna här bloggar för jag känner med er alldeles för mycket. Det känns på allvar som om jag själv förlorat nåt som betyder så sjukt mycket. Jag ger dig all min värme och kärlek och önskar så mycket att du finner frid igen.
Glöm aldrig, aldrig att din Anthony vakar över dig. Och att din Leo alltid kommer ta emot din kram och dina pussar. För du verkar vara en av de finaste mammorna man kan ha.
Önskar jag kunde ta ifrån dig ditt lidande och fylla dig med det som får dig att ta dig vidare.
Som sagt, all värme och kärlek. Kommer tänka på er varje dag och hoppas att ni äntligen får frid
R.I.P fina Anthony, du har tur som har en sån fantastisk mamma <3
