Påminnelser
Jag var nyss till affären, var tvungen att köpa mer mjölk till Leo och gravljus till dig. På väg hem från affären kom det en liten pojke utspringande från en port, han var troligtvis på väg till en match eller träning..och han bar en full Azalea-mundering...Den lille pojken undrade med all säkerhet varför jag tittade på honom så ihållande, han stannade upp och tittade tillbaks innan han fortsatte att springa.....Dessa påminelser hela tiden, de är lika oundvikliga som hjärtskärande...
Jag minns när vi lämnade in din "tjocktröja" för att skriva ditt namn på ryggen, du älskade den azaleatröjan som från början var så stor att axelns sömmar hängde ner på armarna, vi köpte den på pliktadagen, då ni spelade matcher, sprang runt och lekte och åt hamburgare....Den tröjan har du nu på dig där du vilar, tillsammans med resten av dina fotbollskläder...Just att se alla dessa fotbollskillar, framförallt i Azalea-kläder, det är så svårt, och det känns som jag aldrig kommer att vänja mig, kommer jag någonsin det, kommer jag någonsin att kunna acceptera?
Jag vill ha dig hos mig....
♥
åh vad jag förstår dig.
jag frågar också hur skall jag någonsin acceptera och fixa speciella tillfällen som skolavslutningar, julaftnar osv... alla speciella tillfällen då man blir påmind, eller bara flyktiga stunder i vardagen som du såg fotbollskillen, ser jag små flickor runt 5-7 årsåldern smärtar det enormt. de kommer där som Lova skulle gjort, med sitt ljusa hår, och klänningar o halsband nu i sommartid. Och det gör ONT, det känns som någon kört en kniv i bröstet på en och med den sliter ut hjärtat.... :-(
