Syskon i hjärtat...
Oändliga leenden, en vanlig syn här hemma, hoppas du är oändligt glad där du befinner dig nu också....
Det är så sorgligt att tänka på att så fort Leo föddes så fanns hans bror där för honom, som hans lekkompis och ledsagare i livet. Framförallt tog han väldigt väl hand om sin lillebror och skyddade honom i alla tänkbara lägen...
Leo saknar sin storebror...jag bär på min egen sorg, men att även bära på Leos sorg är än värre...
Saknade förstfödde,storebror, vän och barnbarn, har du det bra?
♥
Hej Maria,
dröjde mig kvar extra länge vid detta foto. Det är ju så här jag mest minns Anthony och Leo, nära den ålder då jag lärde känna dem i egenskap av deras fröken. Jag minns vilka glada, goa killar de var, med en så härlig lite småbusig glimt i ögonen. Det gör ont. Vilken ofattbar förlust för Leo. Skickar varma hälsningar till Leo från hans "gamla" fröken.
Till dig Maria, så hoppas jag att du i höst får ta saker och ting i din egen takt, i den takt du behöver. Läser ofta din blogg och tänker på och känner med er mycket.
Varm kram till er båda!
Ulrika
