Känslosamt, känslor, känsla......
Idag har jag gjort det oundvikliga, jag har plockat isär Anthonys säng...Den ska nu hem till hans älskade mormor, världens bästa mormor...Min mamma hade tänkt att köpa en likadan säng som barnen har men blev aldrig av innan Anthony lämnade oss. Nu får hon ta över Anthonys och den stannar i familjen, känns bra. Men på samma gång känns det väldigt konstigt att den lämnar vårt hem. Men jag tror inte att jag någonsin kommer att hitta precis rätt tillfälle att flytta den. Jag måste försöka göra rummet till ett Leo-rum, så att han känner att han vill vara en del av det igen. Ett Leo-rum med en touch av Anthony...
Det har varit en tung dag i dag, mycket tårar, många tankar, mycket saknad, vissa stunder har det känts som om jag inte kommer att överleva detta. Hur mycket smärta och tårar ryms inom en människa egentligen, jag frågar mig det hela tiden...
Så mycket frågor, frågor utan svar...
Du fattas mig Anthony...
♥
Vet hur du känner Maria.Vi monterade ner Simons säng ett halvår efter han lämnade oss.Den ville Robin senare ha i Karlstad när han flyttade ifrån dåvaranda tjejen.Blev jättebra och han fick även Simons fåtöljer och samtliga Harry Potter böcker.Vi tog ned en vägg mellan Simons rum och vårt sovrum och gjorde ett kombirum sovrum/Tv rum.Kändes bra och nära honom.Men vilken skit det är.Tårarna kommer och går.Vi måste kämpa på.Tänker på er mycket.Kram Kia
Usch... förstår att det måste vara svårt att plocka bort hans saker. Samtidigt måste man väl. Men fy vad grymt det måste kännas. Massa styrkekramar till er!!!
Åh gud, jag vet inte vad jag ska säga! Tycker så förbannat synd om er, även om de inte ger dig någon tröst o säga de! Du är stark, glöm inte de!
Ja, jag ska försöka krya på mig. Inte alls kul o vara förkyld o ha ett litet stänk kvar av njurstenen när Filips dop är på söndag :/ ..
Kraaam
Även jag måste hitta styrka att göra det du gjort, måste göra iordning barnens rum, har ej kunnat lägga undan Adriàns saker, hans jacka,skor är kvar i hallen, hans handduk kvar i badrummet. Snart har det gått 9 månader och det känns fortfarande overkligt att han inte länge finns.
Styrkekramar.
Massa kramar till er..
♥
Smärtan sinar aldrig....
Hej Maria !
En stor varm kram fylld med en önskan om att du får all den kraft du behöver. En dag i taget...
Jag tror min morfar tar hand om honom. Jag vet hur det är, vi ska flytta till morfars gamla hus. Och.. Det är jobbigt eftersom att han lämnade osss i det huset. I hans sovrum. I hans säng.
Jag har lösenord på min blogg och ska sluta blogga ett tag, men jag kommer fortsätta kolla din blogg. kramar
Slumpade in på din blogg. Vill bara beklaga din stora förlust o sorg. Miste själv min son hastigt i april i år så jag vet vad du går igenom. Har precis börjat blogga om min sorg o smärta.
Styrkekram från en annan änglamamma
<3
