Bara en livstid är inte tillräckligt....
Min ängel...mamma kämpar så...jag har så svårt att förstå, jag har så svårt att acceptera...Mitt hjärta gör ont, det gör ont hela tiden, jag kan inte sluta gråta mig till sömns, jag bävar för kvällarna....Hur mycket tårar ryms det inom oss egentligen, de tar aldrig slut. Finns du i mina andetag, känner du min smärta och saknad, torkar du min tårfyllda kind? Jag saknar dig så, när ses vi igen? Jag kan inte andas, men jag fortsätter att kämpa, men hur länge till kommer jag orka...Det blir inte bättre, det känns som vi kommer längre och längre i från varandra....
Snälla ge mig styrka, jag orkar inte annars.....
Finaste Anthony....
♥
Jag sänder en styrkekram..
Maria,vad jag känner med dej.Helvetet tycks aldrig lindras.Måste ändå säga att det är lite lättare att andas nu drygt 2 år efter Simon lämnade oss-Men det går väldigt upp och ned.Bävar för skolstart då Leif börjar arbeta och Robin börjar universitetet igen.Tystnaden i huset....jag ryser.Men det ska gå,det måste det göra.Tänker på er.Kram Kia(maila gärna)
Lider så med dig... Massor av kramar!!!
Sänder massor av kramar till dig och Leo.
Anthony finns med er, hela tiden. Han torkar din kind när du utmattad har somnat och viskar att han aldrig lämnar er
Kram ♥
Lider också med dig, hoppas verkligen det kommer börja kännas lite lättare för dig snart, massa kramar till dig o Leo
Marie.B
Tänker på dig och vill dela med mig av denna bön som hjälpt människor såväl i sorg som till hopp.
Gud giv mig Sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden.
Jag önskar dig mod och styrka, att orka och viljan till att leva vidare.
Maria:
Inget vi säger "mildrar" ju saknaden. Tomheten. Smärtan.
Men du vet att vi är (alltför!) många med samma erfarenhet som genom orden finns här för dig. För varandra.
"Massmis med"
Niklas
Vilken fin bild på Anthony! Tänker så på dig och Leo. Många varma kramar Elin
Mååååånga styrkekramar. Fortsätt kämpa. Vi måste. Förstår precis hur du känner.
