SAKNAD,HELA TIDEN,KONSTANT...
SAKNAD,HELA TIDEN,KONSTANT...
Jag känner också saknad Maria...över Hanna som jag är faster åt. Varit på Korfu en vecka och vid ett flertal tillfällen bara attackerades jag av denna saknad och frågade mig själv om det verkligen var så att inte Hanna finns mer...visst finns hon...inte kan hon vara borta...hon är hemma hos sig...var får jag detta ifrån att hon inte skulle finnas?? Sen insikten mitt i detta att det är så...hon finns inte här mer. Ja det finns inga ord för att beskriva...och jag är "bara" Hannas faster +som känner som jag gör. Hanna finns med mig hela tiden...ofta blir jag så otroligt förtvivlad och så ledsen över hur det är. Känner också att det finns ingen jag kan prata med om det här... Jag är ju inte Hannas mamma utan faster och då finns det ingen att prata med om hur man mår...för jag är ju "bara" faster. Men det jag känner för denna lilla tjej är nog inte långt ifrån som att det vore mitt eget barn. Att inte Hanna finns påverkar också mitt liv. Jag är faster och du är mamma och dessa känslor som detta för med sig kommer aldrig att försvinna...det är jag helt säker på. Hur skulle dem kunna försvinna? Det saknas ju hela tiden en person i våra liv. Jag menar inte att jag liknar våra känslor Maria...för klart är det starkare att som mamma förlora sitt barn. Men det finns ingen att prata med om man "bara" är faster. Man kanske inte förväntas ha sådär vidare starka känslor för någon annan än sina egna barn. Men det har jag. Så man är ganska ensam i sin sorg. För hela jag är fylld av saknad o längtan efter min lilla Hanna. Ja varför skriver jag detta till dig...det blir ju inte du "hjälpt" av precis. Men det bara kom när jag satte mig och började skriva. Jag vill säg att jag förstår din saknad Maria...men klart gör jag inte det fullt ut...för hur skulle jag kunna det. Men jag känner också förtvivlan och därför förstår jag nog lite iallfall...KRAM TILL DIG MARIA!
