Kväll...
Jag mår så skit, jag gråter mig genom stora delar av dagen, när leo inte ser, och elefanten på bröstet är tillbaks...Jag vet inte hur jag ska få saker och ting att förändras...Det känns som om jag håller på att bli sjuk, sjuk av sorgen....Jag vet inte hur länge till jag ska orka....
Lilla gumman,du kommer att orka och du ska orka.Du vet ju att vi som går igenom samma skiten har mått och mår fortfarande dåligt.Maila,smsa,ring när du behöver.Vi finns för dej här,nu då och för alltid.Släpp inte taget!!!Du finns,Leo finns och många runt dej.Kramar Kia
Det smärtar att läsa din blogg.. En period så skrev du om saknade men mer som glada minnen..
Nu.. det är så mycket sorg och så mycket smärta..
Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom och jag önskar att jag kunde få Anthony tilbaka..
KRAM ♥
Har inte sovit nåt inatt heller. Går runt i lägenheten som en zombie. 15mån av sorg, ilska och varför. Hur hade han sett ut nu? 14 år lite drygt.
"Få saker att förändras" skriver du. Det du vill förändra är att du vill ha tillbaka ditt liv. Bägge killarna SKA vara hos dig.
Du kommer förbi "nerperioden". Sen kommer du att överleva för att komma in i en "nerperiod" igen. Jag vet inte hur länge. Jag vet bara att smärtan och saknaden är omänsklig. Se bara till att ha vänner omkring dig. Inte såna som säger "du måste ta dig samman" utan såna som bara lyssnar. Ingen kan ta bort din sorg. Avgrundsvrålen finns där konstant. Men vännerna som lyssnar är det som "hjälpt" mig.
Jag vet egentligen att mina ord inte spelar någon roll. Dina känslor är dina. Hoppas bara att du orkar resa dig från soffan idag.
Kram. Magda
Låter inget vidare. Trist att det inte funkade med jobbet då jag tror att arbete kan skingra tankar något ibland. Hoppas perioden vänder snart. Att något oväntat, underbart och helt fantastiskt händer dig och Leo. Det är ni värda.
Jag önskar att det händer något riktigt positivt i ditt liv nu. Det behöver du och det är du värd. Men det är kanske svårt att ta till sig positiva saker när man mår som sämst. Man är väl tvungen att vara i det, ta sig igenom det, och sen gå vidare. Många kramar
Stor KRAM!!
Jag håller på att skriva några tankar kring sorg...mycket är med din situation i åtanke Maria.
"Massmis med"
Niklas
Skickar många många styrkekramar.
Åh vad jag önskar att du mår bättre snart!! OCh vilket jobbigt sammanträffande med tröjan... Hoppas du mår "Ok". Massa kramar
Många värmande kramar från en lika ledsen mamma som går genom samma snåriga djupa skog.
Fy sjutton gumman! Jag vet att det inte finns några ord som hjälper dig just nu och att du bara måste få må som du mår, men det blir bättre och anledningen till att det blir bättre är för att det finns inget alternativ! Just nu stämmer det så himla väl med "livet suger" men jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår bättre snart för din skull och för Leos skull! Vi är många som finns här för dig om du behöver prata eller komma hemifrån en stund! Så även jag! <3 Jag lider så med dig, kan inte ens föreställa mig hur det känns....
Tusen och åter tusen styrkekramar till dig! <3<3<3<3
Fina Maria, det är fruktansvärt att läsa om din sorg, det gör så ont. önskar att jag kunde göra något. men som övriga skriver så är det säkert så att det går upp och ner, men jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer må så bra "du kan må".
kram Linda
Gumman...lider med dig och sänder styrka.
Tillåt dig att ha en nerperiod, stressa inte på den då blir det bara jobbigare.
Man FÅR vara nere! Det viktiga är att du inte isolerar dig från omvärlden helt.
Fortsätt skriva av dig tankar och känslor, vi är många som stöttar dig, både nära och kära och okända som jag.
Bolla gärna dina tankar med oss andra änglamammor, du har väl min mejladress?
Så länge du skriver vet jag att du har näsan ovanför vattenytan.
Stor styrkekram från ängeln Tommies mamma <3
älskling jag vet hur det känns när broarna till tryggheten bräns
Känner så jag med men sen kommer de stunder där man kan andas.hoppas att de en dag ska kännas bättre kram
